Upp innan tuppen…

I morgon ska jag upp tidigare än självaste tuppen… Om vädrets makter tillåter, så tar Norwegian mig till kära grannlandet i väster mellan cirka 07:00-08:00. Behagar snön att singla ner då, lär man få räkna med en del förseningar förstås…

Ett nordiskt avdelningsmöte i gamla, anrika Freia sjokoladefabrikk står på schemat. Måste se till att handla lite norska godisklenoder i form av Peanötkubber, Kvikk Lunsj och Firklöver från personalbutiken, innan det blir dags att hoppa in i en drosje med destination sentralstasjonen och flytoget till Gardemoen… Håller både fingrar och tår korsade för att butiken är öppen överhuvudtaget. Annars kommer min sjokoladeälskande tonåring (nummer 1 – 17-åringen) aldrig att förlåta mig… I värsta fall får man väl bunkra upp godsakerna till hutlösa priser vid flygplatsen istället… Vad gör man inte för sina nära och kära?

Ett litet stykke Sverige (eller är det Finland?) er snart på veij…

Hilsen, Monicken

Taskigt lokalsinne…

Lördagen bjöd bland annat på Mary Kay-sminkparty hemma hos en väninna i Runby. Nu kan jag precis allt om underlagskrämer, foundations, primers, ögonsminkning etc. Njae, nu tar jag nog förmodligen i litegrann… Minnet mitt är tyvärr väldigt bra men kort, just när det kommer till olika sminkningsmetoder. Tenderar att köra gamla vanliga vardagsmaken oavsett om det är jobbet som hägrar eller fest. Men kanske kan jag få kläm på ”ögonskuggetriangeln” så småningom. Då tack vare min nyinvestering ögon-primern som ska hålla skuggorna på plats, och med hjälp av en massa ihärdigt duttande och övande. Är definitivt ingen naturbegåvning inom detta område, så en framtida karrär som sminkös är med all sannolikhet totalt utesluten…

Kvällen tillbringades i trevligt sällskap på restaurang BankOmat i närheten av Odenplan. Tog mig in till Karlberg kommunalt och hade beslutat mig för att sista biten av resvägen, cirka 600 meter (enligt SL), skulle gå till fots… Piece of cake, tänkte jag, men med mitt urusla lokalsinne slutade det förstås med stora problem att hitta till stället överhuvudtaget. Efter mycket om och men, och personlig vägledning via telefon, kunde jag till slut stega in i restaurangvärmen och beställa en mäktigt god Angus Chiliburger efter en stunds obligatoriskt velande. Pastarätten på menyn lockade stort också. Men den får vänta till ett senare restaurangbesök. Nu när jag hittar till BankOmat, lär jag förmodligen ta mig dit även fler gånger i framtiden. Mmmums filibabba…

Ser ut som ett russin…

Efter ett jobbigt spinningpass på Friskus & Svettus med säljaren Micke från jobbet? Tror åtminstone att han jobbar för samma företag som mig… Om inte, så är han otroligt lik en kille där… Dubbelgångare… Oavsett vilket, så bestämde jag mig i alla fall för att jag var värd ett riktigt långbad efter passet som slutade i sendrag i högerfoten…

Tillbringade närmare 2 timmar tillsammans med min ceriserosa badbomb med kakaosmör från Lush, ett glas rödvin och en Marabou Premium Kokos-kaka i badkaret – vilket resulterade i att jag just nu ser mer eller mindre ut som ett skrumpet russin och med all sannolikhet är minst ett halvt kilo tjockare än när jag gick i vattnet…

Mys på hög nivå, men har förmodligen lyckats proppa i mig minst lika många kalorier under vistelsen i badet, som jag gjorde av med under spinningpasset… Om inte mer… Att jag aldrig lär mig detta med GDA. Suck… Jag kan verkligen inte hålla mig till rekommenderade dagliga portioner. Har aldrig funkat och kommer förmodligen aldrig att funka när det gäller mig. Är en gam när det gäller choklad – ja godis överhuvudtaget… Tar jag en bit, stannar det aldrig där. Måste ta en till och en till… Det är ju så gott :-).

Näe, det måste bli ändring framöver. Mitt eviga chokladglufsande måste få ett slut… Men innan dess ska jag nog unna mig de sista bitarna av Kokos-kakan… Mmmm…Marabou…

/ Monicken

En bakåtsträvare?

Vad är det man brukar säga? Ur barns och galningars mun får man höra sanningen? Om tonåringar fortfarande räknas till barnaskaran, så fick jag höra ett sanningens ord från äldste sonen igår…

Enligt honom är jag något av en ”bakåtsträvare”… Något som han kläckte ur sig, då han såg min nya AC/DC T-shirt som jag köpt med texten ”Live in concert ´79 world tour”. Kanske ligger det någonting i det påståendet. Åtminstone när det gäller min kärlek för gamla hårdrocksband och inredningsprylar. Kan inte rå för det, men jag bara älskar gamla rockklassiker, samt praktiska såväl som totalt onödiga retrosaker. Framförallt sådana som är från 50, 60- och 70-talet. Men också betydligt äldre ting än så, kan få ett nytt hem hos mig om andan faller på…

Ett av mina mest användbara köp hittills är ett brödställ i teak av Karl Holmberg. Den är helt suverän, och är ett måste om man vill ha den rätta krispiga konsistensen på sina rostade mackor. Tror faktiskt att den till och med är godkänd av övriga familjemedlemmarna.

Och min gamla snurrlampa ”Skogsbrand” är också fantastiskt fin när den är tänd. Trodde från början att den var från 70-talet, men förmodligen är det en sen 50-talare…

Det mest opraktiska jag införskaffat mig hittills, torde vara min champagneknäppare. Fungerar dock bra som en kul dekoration på bordet eller fönsterbrädan med sina spröt och paljetter.

Trots mitt retrointresse, så tycker jag själv att jag är mer av en ”framåtsträvare” just nu. Har massor med planer och saker på gång under våren. Ser verkligen fram emot en händelserik och spännande tid framöver :-).

/ Monicken

 

 

 

 

 

Händerna gick i ”klappstrejk”…

Var på Friends Arena för första gången någonsin igår kväll för att se Melodifestivalsfinalen ”live”. Vilket ställe. Det är enormt stort. Och vad mycket folk det var.Trots detta tycker jag att logistiken funkade förvånansvärt bra i lokalerna.

Bestämde mig som hundratals, eller snarare tusentals andra besökare, för att investera i en röd ”festivalboa” folkfesten till ära. Fick dessvärre inte så mycket användning av den tyvärr… Någonstans i sluttampen av kvällen förvandlades tanten på 40+ till ett gnälligt, kinkigt litet barn…

De europeiska jurynas poängsättning fick mig på dåligt humör… Skulle verkligen vara intressant att veta vilka som sitter med där och bestämmer… Det sägs ju att smaken är som baken – det vill säga delad. Men jag undrar om dessa hade någon bak överhuvudtaget..?

Önskar att jag kunde säga att jag gladdes med kvällens vinnare Robin, men nej det gick bara inte… Satt som en apatisk fågelholk när det var klart att han vunnit finalen. Mina händer gick i total ”klappstrejk”. Tur att det inte fanns några kameror i närheten av var jag satt. Kan inte ha varit någon vacker syn; den sura finntanten med en luddande röd på boa på rad 12, plats 191 i sektion A…

Har absolut ingenting emot Robin personligen. Han verkar vara en jättesöt, hyvens kille. Men jag gillar verkligen inte låten. Den är bara sååå tråkig. Dussindisco… Allt ”youououououande” och ”wailande” i den går mig på nerverna… Noaps. Sorry. Låten må gå varm på NRJ och dansgolven en lång tid framöver, men absolut inte hemma hos mig på Rosenhill…

Nej, tacka vet jag intressanta originalpersonligheter som lille Manga-Yohio och Raffe från Mustasch med den brinnande sängen… :-).

/ Monicken

 

Har Mellofeber – vem vinner ikväll?

Om några timmar ska det avgöras vem som ska representera lilla Sverige i Eurovision Song Contest 2013… Tack vare en kär väninna har jag förmånen att se spektaklet ”live” på Friends Arena ikväll, tillsammans med tusentals supertaggade mellofantaster. Själv räknar jag mig inte till den sistnämnda skaran, men oavsett lär det bli en kul upplevelse utöver det vanliga.

Vi får väl se om rätt låt vinner denna gång?  Bara det inte blir Youououououououououuu!, så är jag nöjd.  Av någon anledning kan jag inte med den låten… Låten gör verkligen inte sångaren rättvisa. För mycket you och definitivt för mycket wailande för min smak… Snälla, ge killen en bra låt 2014…

Om jag tvingas plocka ut några personliga favoriter, så får det nog bli Yohio, Ralf Gyllenhammar och David Lindgren. Håller tummarna för att någon av de 3 kammar hem segern. Men med tanke på tidigare finalomröstningar då svenska folket fått vara med och bestämma, så kan ju tävlingen sluta hur som helst… Ja, smaken hos folket är ju som baken – delad. Och alla har rätt att rösta på precis vem de vill… Även Youououououuu…

 

Måste nog erkänna att jag har lite ”Mellofeber” just nu. Ser fram emot en nervkittlande kväll i trevligt sällskap…

Får också passa på att önska alla tävlande lycka till i tävlingen, och må bästa låten vinna! 🙂

På svt.se kan du läsa mer om Melodifestivalen och de tävlande!

 

/ Monicken

Din mamma jobbar inte här…

 Visst är det härligt att vara tonårsförälder? Man kan inte leva med dem, men man kan inte leva utan dem heller… Måste dock påpeka att mina söner oftast är väldigt snälla och skötsamma, men visst har vi våra duster ibland. Ganska ofta handlar det om städningen av deras egna rum. Den skulle kunna skötas bättre om man får vara lite krass…

Kunde därför inte motstå frestelsen när födelsedagspresenter skulle inhandlas till dagens födelsedagsbarn, och jag hittade en disktrasa med texten; Din mamma jobbar inte här!!! Perfekt, tänkte jag direkt. Den kommer att passa honom som handen i handsken…

Var lite smånervig när det platta, tunna paketet skulle öppnas i morse. Tänk om han skulle ta det på fel sätt, och bli sur på mig eller rentav ledsen till och med…

Men har tack och lov en 17-åring med humor. Det tog ett par sekunder innan han fattade vad det egentligen var han höll i handen. Men när han väl gjorde det, brast han ut i gapskratt. Han tyckte det var dagens roligaste present och nu håller jag tummarna hårt, för att han ska sporras att ta hand om sina dammråttor lite oftare med hjälp av sin nya städkompis. Mamma jobbar nämligen inte där… 😉

Sumo-brottaren blir 17…

Sumo Wrestlers in Tokyo (Photo credit: Wikipedia)

Fortfarande minst lika trött och seg som igår, om inte värre… Men måste ändå säga att torsdagen var en väldigt bra dag. ” I feel good”! Och jag ser verkligen fram emot en händelserik helg.

Äldste sonen fyller år idag. Det är otroligt vad tiden går fort. För 17 år sedan låg man inskriven på Löwet i Väsby och lyssnade till en väldigt desperat och skrikig rumsgranne… Någon i samma situation som mig själv, hade förmodligen inte hunnit andas in lika stora mängder lustgas innan förlossningen satte igång på allvar. – Jag döööör!!! ekade väldigt högt genom pappersväggarna… Själv låg jag och vilade mot en Sacco-säck och undrade vad i herrans namn det var frågan om… Mina värkar hade stannat av tillfälligt på grund av en effektiv Epidural-bedövning och i mitt förvirrade tillstånd hade jag lite svårt att greppa tumultet i rummet brevid.

Jag hade gått 2 veckor över tiden och började tro att bebisen aldrig skulle komma ut. Hade försökt påskynda nedkomsten med fönstertvätt och alla möjliga andra beprövade metoder. Dock utan någon större framgång. Babyn verkade trivas väldigt bra inne i magen, Något som bekräftades när han väl behagade komma ut efter tryck- och draghjälp från sjukhuspersonalen, tidigt på morgonen under internationella kvinnodagen.

Ut kom en bjässe på nästan 4,5 kilo. Han såg ut som en liten gullig Sumo-brottare när han låg i sjukhusvagnen. Kinderna var extremt ”bulliga” och liksom flöt ut på kudden när han låg på sidan… Det lilla efterlängtade livet hade äntligen kommit ut. Och nu har den lille brottaren med de härliga babyvalkarna, förvandlats till en snäll, artig och välartad tonåring. Gissa om jag är en stolt mamma? 🙂 Grattis Rasmus – hoppas du får en riktigt bra födelsedag! ❤

 

Zzzzzznark…

Braun HF 1 television receiver, Germany, 1958 (Photo credit: Wikipedia)

Zzzzzz…Trött, tröttare, tröttast… Länge sedan jag var så här trött och seg. Känner mig verkligen helt slut. Mossig i kolan och totalt tom på idéer…

Förmodar att det är lika bra att inta soffläge resten av kvällen. Orkar inte tänka några som helst avancerade tankar just nu. Än mindre påbörja några nya projekt. Behöver vila lite och ägna mig åt extremt simpelt tidsfördriv – det vill säga TV-gluttande… Kanske History Channel kan erbjuda någonting sevärt och lättsmält ikväll? Moonshiners, American Pickers, Storage Wars, eller något annat i den stilen… Ilar iväg till soffan för att spana in utbudet nu med detsamma.

Natti, natti…

En låååång lättnadens suck…

Lyssnar väldigt ofta på musik samtidigt som jag knappar på datorn på jobbet. Idag var inget undantag.

Sitter i öppet kontorslandskap och rätt vad det är inser jag att jag faktiskt sitter och sjunger med i Guns´N´Roses-låten som ljuder i hörlurarna. Inte speciellt högt, men ändå så att närmaste bordsgrannarna förmodligen utan problem kan höra den icke rumsrena texten; I see you standing up. You think you´re so cool, Why don´t you just fuck off! You get nothing for nothing if that´s what you do. Turn around bitch I got use for you. Besides, you ain´t got nothing better to do. And I´m bored. It´s so easy, easy. When everybody´s trying to please me baby…

Ooops! Börjar blicka lite nervöst omkring mig med tanke på det extremt ”vulgära” budskapet i sången… Helt i onödan visar det sig. Alla de närmast lidande har gått iväg för att äta lunch. Gissa om jag drar en låååång lättnadens suck? Pust…