Hur mycket tid sparar de egentligen?

Hohoo! Har hållit mig borta från ”bloggvärlden” ett tag på grund av tidsbrist – men nu är jag tillbaka 🙂

Passar på att skriva några rader, medans jag lagar till en extremt sen torsdagsmiddag. Det blir en maträtt kallad ”Kinesiskt ris” ikväll. En mycket enkel maträtt som baseras på ett gammalt retrorecept från 50-talet.

Har åkt en del kommunalt på sistone mellan Väsby – Sumpan och Sumpan – Väsby, och har lagt märke till en sak som många tågresenärer ägnar sig åt… Så fort tåget närmar sig stationen de ska gå av vid, så börjar horder av människor plötsligt gå och springa i snabb takt inuti tåget mot de främre vagnarna. Förmodar att tanken är att de ska spara tid när de väl kommer ut ur tåget, och ska vidare mot bussen, bilen eller what ever…

Men allvarligt. Hur j-a bråttom har folk nuförtiden? Och hur många sekunder sparar de egentligen på språngmarschen inne i tåget? Jag har då inte sett några som helst tidsbesparingar. I alla fall inte när de gäller de personer som ska vidare med bussen och hoppar av vid Rotebro station, som jag själv oftast gör. Jag går alltid av via utgången i exakt samma vagn som jag stegade in i från början. Följer efter ”stressarna” i normal gångtakt på perrongen och oftast hinner jag ikapp dem innan de ens hunnit fram till busshållsplatsen. Näe, jag förstår inte riktigt varför de har så bråttom. Bussförbindelserna i Rotebro är inte de bästa, så det står ju i alla fall så gott som aldrig någon färdklar buss vid stationen när man kommer dit. Möjligtvis får de stå längst fram i busskön om de har tur. Kanske är det just den förmånen de är ute efter? Chansen att välja första bästa platserna närmast utgångarna i bussen… 😉

Laddad inför Väsby Rock Festival 2014

Det är mitt i natten och jag borde gå och lägga mig, men känner mig ”speedad” efter gårdagens födelsedagsfirande (familjens minsting blev 17 år). ”Nattugglan” i mig har tagit över och jag känner inte alls för att gå och sova ännu. Dessutom är jag ju ledig i morgon, så det är ingen panik…

Å andra sidan, borde jag kanske göra det, så att jag inte sover bort halva dagen. Ska ju iväg till Vilundavallen och spana in banden på Väsby Rock Festival i morgon. Har köpt 2-dagarsbiljetten och ser fram emot två härliga och lagom soliga? dagar med en massa bra, rockig musik. Förmodar att jag kommer att se skymten av en massa välbekanta ansikten mitt i festivalminglet. Tjohoo! Det ska bli så kul :-).

Läser ”Det du inte såg”…

Har för ett par dagar sedan läst ut boken ”Livet efter dig” av Jojo Moyes. Mycket läsvärd bok, som fick tanten att både dra på smilbanden och skvätta några tårar… Har du inte läst den än? Gör det när du får tid och möjlighet. Rekommenderas varmt.

Nu har jag börjat läsa en biografi om höjdhopparen Patrik Sjöberg, som legat och väntat på sin tur i min bokhylla i ungefär 1,5 år. ”Det du inte såg” som är skriven av Sjöberg själv och medförfattaren Markus Lutteman, verkar också vara en välskriven levnadsskildring med vissa obehagliga inslag, som får mig att bli förbannad och besviken på hur en del vuxna beter sig mot barn (har inte hunnit läsa så mycket av boken ännu).

Patrik är ju allmänt känd för att vara en talangfull friidrottare, samt en kaxig, råbarkad typ som säger vad han tycker och lite till (ja, eller om sanningen ska fram ganska mycket till)… Och jag förmodar att hans brokiga uppväxt med en frånvarande pappa och inslag av sexuella övergrepp från styvfadern (tillika höjdhoppstränaren), satt djupa spår i honom. Det är fruktansvärt att han blivit utsatt för övergrepp av en vuxen person som han litade på och som han i mångt och mycket var väldigt beroende av. Både privat och idrottsmässigt sett. Inga barn ska behöva vara med om den här typen av hemska upplevelser… Men tyvärr så är det nog flera barns vardag därute :-(…

Ser fram emot att läsa några fler kapitel ur boken ikväll. Känns som att det här kan bli en av de böcker jag kommer att minnas och tänka tillbaka på länge…

 

 

Inte min dag?

Ännu en dag med vackert sommarväder och ljumma vindar går mot sitt slut. Kan lite krasst konstatera att denna dag inte riktigt varit på min sida…

Började med att jag vaknade strax innan klockan 7 på morgonen, av att navigationsrösten på min mobil satte igång. Måste ha satt på navigatorn av misstag i sömnen???

Har känt mig trött och grusig i ögonen hela dagen. Förmodar att det är halvtaskig nattsömn och någon form av pollen som ligger bakom eländet… Men, men…

Då jag skulle besöka apoteket vid Infra City i början av eftermiddagen, möttes jag av en lapp i dörren som meddelade att de ändrat sina öppettider. Numera har de uppenbarligen stängt både på lördagar och söndagar…

När jag begav mig ut på promenad till en av de fina parkerna i Sumpan, fick jag och mitt sällskap A-lagarna som närmsta bänkgrannar. Vi satt på första parkett när två av herrarna bestämde sig för att det var dags att tömma blåsorna i en närliggande skogsdunge… Myselimys…

Under middagsbestyren hemma, så blev jag sugen på vindruvor och roffade åt mig några stycken från fruktskålen på köksbordet. Lyckades då givetvis sätta ett skal i vrångstrupen och trodde faktiskt för en kort stund att min sista stund var kommen (snöpligt sätt att gå på… kvävas av en vindruva…fast det är ju troligare att godis av något slag blir slutet för mig…). Men efter att jag druckit en sisådär 3 liter vatten, så lyckades jag få loss den (tror jag i alla fall…). Har dock fortfarande ont i halsen efter allt kraxande och harklande, och tror att jag faktiskt gör bäst i att kurera mig med lite Meringue Lemon Curd :-).

Mitt kopiösa vattendrickande höll på att leda till en katastrof under en bilfärd hem från Sumpan senare på kvällen. Tror aldrig att jag varit så kissnödig i hela mitt liv… Om jag hade tillbringat mer än 1 minut till i bilen, så hade det faktiskt kunnat gå helt åt pipsvängen…

Glömde visst nämna att jag också åkte ifrån mobilen av misstag mellan vindruve- och bilincidenten… När jag kom till Sumpan så insåg jag att mobilen låg kvar på laddning hemma i vardagsrummet… Där kände man sig lite ”lost” ett tag; icke-kontaktbar och utan någon som helst tidsuppfattning…

Undrar vad som dyker upp härnäst? Får nog gå och lägga mig snart, för att undvika fler mindre angenäma upplevelser idag… I morgon är det kanske min dag?

 

 

 

 

Har jag trotsat mitt köpförbud av böcker?

Hmmm… tidigare i år deklarerade jag här på bloggen att det är slut med mina bok- och CD-köp… Jag lyckades hålla mig ovanligt länge, men förra veckan föll jag för frestelsen…

Kände helt plötsligt att jag bara måste köpa tidningen Elle. Är generellt sett inte så intresserad av just den typen av magasin, där ”tantreklam” ges mer utrymme än riktigt intressant läsning. Men ville ha den eftersom man fick en bok på köpet. Så egentligen har jag ju kanske inte trotsat mitt köpförbud trots allt. Fast ändå på sätt och vis. Beror på hur man ser det…

Boken man fick gratis med tidningen heter ”Livet efter dig” och är skriven av Jojo Moyes. Har hört ryktas om att den ska vara riktigt bra, och därför var jag tvungen att göra denna investering. Enligt Elle får köparen en bok på köpet. Men enligt mig får köparen en Elle på köpet 😉

Började läsa boken igår och än så länge har storyn inte gjort mig besviken. Läsvärd, med andra ord.

Finns det någonting tråkigare än häckklippning?

Mina ”ogröna” fingrar har idag fått ägna sig åt en av trädgårdssysslorna jag ogillar allra mest – nämligen häckklippning…

Måste erkänna att jag själv höll i saxen endast en mycket kort stund. Och under den tiden blev jag invaderad av någon form av små gulgrön-aktiga bladlöss? Men det är egentligen inte den delen av jobbet som grämer mig allra mest. Näe, det värsta är alla avkapade grenar som ska krattas ihop och stuvas ned i sopsäckar efteråt. Kändes som att eländet aldrig skulle ta slut. Men nu ligger häckresterna i 6 stora sopsäckar och bara väntar på att bli fraktade till sitt nya hem; det vill säga containern för trädgårdsavfall på Sörab…

Nåja… Huvudsaken är att häcken ser mer välansad ut än tidigare och att tanten fick sig lite vardagsmotion på köpet :-).

Tänk att det ska vara så svårt att säga nej…

Jahapp… min lediga dag förvandlades snabbt till en halvledig dag… Bara för att jag är så snäll och plikttrogen, att jag bara måste ringa tillbaka då jag uppmärksammade att ett visst bekant nummer hört av sig mycket tidigt på morgonkvisten. Och precis som jag misstänkte, så rörde det sig om akut personalbrist, och då vill man ju gärna hjälpa till om man kan. I alla fall om man är född till ”finntanten” (eller är det barmhärtiga samariten?)…

Att det ska vara så förbaskat svårt att säga nej… Fast å andra sidan, så tackade jag ju faktiskt nej delvis. Hade kunnat gå och jobba redan från klockan 07:00 om jag velat, men har en del andra planer som inte går att rucka på. Så nu blir det alltså några timmars ledighet som ska användas på bästa möjliga sätt, och sen blir det ett eftermiddagspass på kära Lavendelgården. Ska bli trevligt att se alla bekanta ansikten igen (såväl boende som personal). Det är ju ett tag sedan jag var där och jobbade sist. Och det bästa av allt; jag får ju strutta runt några timmar i min nya färgglada Aleris-tröja (som väckt en del avundsjuka kommentarer bland några i fasta personalen… ;-)) och mina urgamla beigefärgade arbetstofflor 😉 Flippeti…floppeti…

 

Vart tog den söta lilla tuppen vägen?

Vilken härlig arbetsvecka det har varit 🙂 Nu ser jag fram emot en dags ledighet innan det är dags för nya arbetspass under söndagen.

Fick en oväntad kompis i början av veckan då jag var på väg till min bil i Ör, Sumpan. Såg en fågel strosa omkring på en gräsplätt i närheten av parkeringsplatsen. Först trodde jag att det var en fasan eller liknande, men när jag kom närmare såg jag att det var en fin tupp.

Den verkade väldigt tam och lät mig komma rätt nära för att fota den. Ett par äldre damer som satt på buss 506 mot Karolinska, blev eld och lågor när de såg mig med tuppen genom bussfönstret. Trodde säkert att det var min tupp och att jag var ute och rastade den…

Tuppen verkade fatta tycke för mig och följde efter mig till bilen. Till slut var jag tvungen att schasa bort den, för att jag inte skulle köra på den av misstag. Det sista jag såg av stackarn, var när den försökte stifta bekantskap med en kråka intill parkeringen. Kråkan verkade dock inte alltför intresserad av hans sällskap och försökte desperat flaxa sin iväg. Undrar fortfarande vad som hände med den förrymda tuppen. Hoppas att den blev omhändertagen av någon, så att den inte blev påkörd eller uppäten av något djur…