Jävla finska telefonförsäljare…

Råkade sätta på TV-kanalen FOX av en slump och där visar de en reality-serie som heter ”Jävla finska telefonförsäljare”.

En del av personalstyrkan på företaget verkar hålla till i något kontorsskyffe i Malaga. En av de kvinnliga försäljarna ser ut att jobba med någonting helt annat… Sitter bänkad framför datorn i världens minsta?, mest urringade leopardmönstrade klänning med en prinsesskrona på huvet. Och sminkningen och lösögonfransarna är så tunga, att hon knappt ser ut att kunna blinka 😉 Men hon är aggressiv samt rapp i käften och uppenbarligen en riktigt duktig försäljare.

Chefen Miksu verkar vara något av en rastlös ”flumgurka”. Han anordnar interna säljtävlingar med Koskenkorva vodka som förstapris, och medarbetarnas utvecklingssamtal hålls öldrickandes på kvarterspuben… Men förmodar att en öl eller två, kan hjälpa till att förtränga alla avvisanden och grova, finska svärord som säljarna med sannolikhet får höra i luren dag efter dag…

Tålamodet tröt på 533:an igår…

Veckans SL-moment…

Var på vippen att försova mig igår morse och halvsprang ner till busshållsplatsen för att invänta 533:ans ankomst. Det är verkligen inte ofta den bussen kommer enligt tidtabell. I måndags hann jag bara se baken av den svischa förbi på bilvägen när jag själv fortfarande var i Rosenhills-backen . Den morgonen kom den för tidigt och igår morse anlände den 6 minuter efter tidtabell.

När den väl behagade att dyka upp satte jag mig långt bak i bussen. När den kom i rullning uppfattade jag ett mycket irriterande och återkommande ljud från en ung tjej i 20-årsåldern precis bakom mig. Förstod först inte vad det var för ljud, men insåg strax därpå att människan satt och filade ihärdigt på sina naglar på bussen… Blä…

Vaknade nog inte på helt rätt sida igår (känkkäränkkäpäivä), eftersom jag blev mer och mer irriterad för varje ”filtag” hon tog. Funderade på om jag skulle byta sittplats ett tag, men sen tänkte jag; nä, banne mig, jag tänker f-n inte flytta på mig. Efter Kärleksbackens busshållsplats tog mitt tålamod slut. Orkade plötsligt inte med ett ”nagelfilsljud” till. Vände mig emot henne och kläckte ur mig; Ursäkta, kan du fila färdigt de där hemma?”

Förmodar att jag inte såg alltför vänligt sinnad ut när jag sade det. Tjejen gapade som en fågelholk, såg nästan lite rädd ut. Hon sade ingenting, men filandet upphörde tvärt därefter. Innan jag vände mig åt rätt håll vid min sittplats, kom jag på att jag faktiskt kände igen henne; En före detta elev på Sverige-finska skolan i Väsby där mina söner gick i grundskolan, dock inte av samma årgång som de. Utöver det så brukar hon också träna på Friskis&Svettis, dit jag brukar försöka sparka iväg mig själv då och då…

Tågförseningar får mig på gnälligt humör…

Har blivit en sån latmask när det kommer till mitt hobbybloggande, att jag knappt kom ihåg lösenordet längre nu när jag väl bestämde mig för att skriva några rader…

Snacka om att det varit fantastiskt sommarväder idag. Tror att till och med min bleka hudfärg kan ha fått en något mörkare blek nyans under seneftermiddagen, när jag vågade sitta en stund mitt i solgasset på altanen på baksidan av huset. I vanliga fall är jag ju verkligen inte känd som någon soldyrkare. Min Rosacea är mycket känslig mot värme och blir oftast värre och mer synlig när jag vistas i solen. Ser förmodligen ut som en prickigkorv just nu – men skitsamma…

Har ett par dagens SL-moment att rapportera från idag. Kraftiga förseningar i tågtrafiken höll på att få mitt humör ur balans totalt i morse. Blev något irriterad över att behöva vänta på pendeln i Rotebro i över en halvtimme. Tåget var knökfullt när det väl kom, så det blev ståplats i ett hörn intill ena utgången alldeles för nära inpå  främmande folk. Och för första gången sedan MSD flyttade in till Hagastaden, så kom jag faktiskt ett par minuter försent till jobbet…

På hemvägen stod tåget redan inne på perrongen när jag kom till Karlbergs station. På något konstigt vänster lyckades jag springa och klämma in mig i en överfylld vagn innan tåget krängde iväg. Efter en varm och svettig resa, så missade jag förstås 533:an med ett par minuter och fick snällt och beskedligt stå och vänta tills nästa buss dök upp. Vem är det egentligen som planerar tidtabellerna för Rotebro? Tåg- och busstiderna matchar mycket sällan varandra…

Ja, ja – det blir en dag i morrn å´… 😉