Rollo fick mig att glömma bort ”Earth Hour”…

Hela veckan har jag gått och grunnat på att jag minsann ska vara duktig i år, och släcka ner varenda lampa och stänga av alla elslukande apparater i hushållet under ”Earth hour”…

Och vad händer? Jo, jag glömde förstås bort den otroligt viktiga timmen. Inte en enda lampa eller andra elektroniska föremål släcktes ned eller stängdes av under ”Jordens timme” hemma hos mig… Och anledningen? Något så egoistiskt och primitivt som att jag satt och gluttade på ett avsnitt av TV-serien Vikings och småspanade in den råbarkade, hårfagre snyggingen Rollo… Patetisk tantvarning? Förlåt jorden…

 

Vaknat på fel sida idag?

Känns som att jag kan ha vaknat på fel sida idag…

Slocknade framför tv:n sent igår kväll, och hade aningens ont i ryggen när jag vaknade i morse. Förmodligen legat i någon mysko ställning igen?

Är inne på min andra stora mugg svart kaffe nu. Verkar inte som koffeinet biter på mig alls idag. Känner mig i alla fall inte ett dugg piggare än när jag gick upp kring 06:30 och bälgade i mig dagens första kaffedos. Inte ens en långdusch hjälpte mig att kvickna till. Mitt humör blev förstås inte heller soligare av att strykjärnet verkar ha gjort sitt. Tycker inte att den blir tillräckligt varm längre och det verkar vara något fel på ångfunktionen. Och jag ogillar skarpt när kläderna inte blir så släta som jag vill…

Förmodligen har jag också en gnutta ångest över Marabou Helnöt-chokladkakan, som jag tyckte jag var så väl värd igår kväll. Kan inte riktigt motivera varför jag hade förtjänat den… Kanske är det mina före detta arbetskamrater i nya Marabou-reklamen, som får mig extra sugna på choklad. Och nu gnager alltså 200-grams ”Mer Mmmmm… i livet” litegrann på mitt samvete… Ja, eller snarare 400 gram… Med tanke på att jag för endast några dagar sedan unnade mig en exakt likadan kaka utan att blinka…

Nej, usch! Nu får jag verkligen skärpa till mig. Finns ingen anledning att hänga läpp mer… Vädret ser ut att vara fantastiskt här utanför och solen skiner – vad mer kan man önska sig? Dags att plocka fram sina bästa och gladaste sidor, nu när man snart ska iväg och jobba litegrann i människosläktets tjänst.

Ha en bra dag därute!

 

Börjar nästan tro på mirakel…

I ett av mina senaste inlägg här på bloggen, beklagade jag mig över att jag inte sett skymten av mina 3 motiverande ”Friskis&Svettis-medmotionärer” under en längre tid. Bad att de skulle komma tillbaka, eftersom jag saknade deras välkända ansikten i mängden och för att min träningsmotivation led av deras frånvaro.

Och nu har jag kanske blivit bönhörd? Det är i alla fall nästan så man börjar tro litegrann på mirakel… Då jag stegade upp på löpbandet idag och blickade ut över myllret av motionärer i gymlokalen, så såg jag faktiskt en av de ”motiverande 3” i folkvimlet. Var på vippen att springa fram till personen i fråga och säga: Äntligen är du tillbaka. Har saknat dig när du inte var här :-).

Men lite finsk stolthet, en gnutta blyghet och aningens vett och etikett, har man ju tack och lov kvar i sin kropp, så det blev inga spontana glädjesprång tvärs över gymmet. Kände mig dock glad och nöjd över att en av de 3 efterlysta är tillbaka. Till och med så pass glad och motiverad, att jag lyckades sparka ned två hinkar av misstag under en koordinationsövning på jympapasset.

Njae, eller om sanningen ska fram, så hade jag ingen som helst kontroll över vare sig mina armar eller ben vid just den tidpunkten och än mindre på att två hinkar fanns inom kick-avstånd från mig…

 

Slår ett slag för bibblan…

Har förstått att årets bokrea pågår för fullt ute i butikerna och på webben just nu. Denna rea är en stor frestelse och prövning för en bokmal som mig. Förmodligen i samma klass som ”Mellandagsrean” är för alla kläd- och skofantaster, som vill ekipera sig med det allra senaste till fyndpriser. MEN…

I år har jag faktiskt bestämt mig för att utmana mig själv och inte köpa en endaste bok. Spelar ingen roll om den fått fantastiska recensioner och säljs för ”superduper”-pris. Får istället koncentrera mig på att läsa alla olästa alster, som bara ligger och väntar i min bokhylla och uppe på vinden. För att inte tala om alla böcker jag släpar med mig hem från bibblan i Upplands Väsby till och från.

Att jag skaffade ett nytt lånekort på biblioteket nyligen, är förmodligen något av det vettigaste jag gjort på länge. Lokalen är trivsam, personalen trevlig, bokutbudet är stort och det är enkelt att låna och lämna tillbaka böckerna. Och det roligaste av allt är att man alltid kommer hem med åtminstone ett par böcker, som man aldrig ens har hört talas om, men som råkar fånga ens intresse just där och då. Och man blir sällan besviken.

Förstår faktiskt inte att fler boende i Väsby använder sig av bibliotekets tjänster. Bibblan är ju toppen! Det finns dock en nackdel. Om man är både bokmal och något av en tidsoptimist som mig… Risken är att man blir så ivrig och entusiastisk när man är där, att man vill låna med sig hur många böcker som helst på en gång. Sist jag var där blev det en bibba med 8 böcker i varierande ämnen och tjocklek. Ska bli intressant att se om jag hinner plöja igenom alla innan lånetiden går ut… Om det kör ihop sig totalt, så går det ju allt som oftast att ”låna om” dem :-).

Spana in Upplands Väsby biblioteks hemsida här: http://bibliotek.upplandsvasby.se/web/arena