Magnus ”4 sekunder” Uggla?

Hade sett mycket fram emot gårdagens middag och show med Magnus Uggla på Hamburger Börs.Min varmrätt bestående av torskrygg med mandelspån och skirat smör var helt fantastisk. Likaså Lime-pajen som läckergommen i mig absolut var tvungen att ha till efterrätt. Ett och annat glas vin slank också ned i bara farten. Vårt sällskap hade väldigt trevligt. Allt var toppen med andra ord :-).

Proppmätta och belåtna bänkade vi oss sedan på rad 2 vid parketten. Kanonbra sittplatser och vi hade chans att studera den lille mannen med det stora hårburret och resten av ensemblen på extremt nära håll. Lite orolig var man ju för att man skulle bli uppkallad till någon form av scenexperiment då man satt så nära scenen. Men tack och lov slapp man det denna gång…

Showen ”Magnus Den Store” bjöd på många goda skratt och gamla, hederliga och nya trallvänliga låtar. Och Magnus drev som vanligt hejdlöst med sig själv och sin håriga uppenbarelse. Absolut sevärd underhållning. Rekommenderas 🙂

MEN… Trots att kvällen i stort sett var en suverän upplevelse, så är jag personligen något besviken på Magnus just nu. Jag och min väninna som är stora fan av Uggla sedan många herrans år tillbaka, bestämde oss för att sponsra vår lille ”favvo” lite extra under middagen. Vi köpte en varsin CD med låtar från showen från en ”Magnus-kopia”, med löfte om att få dessa skivor signerade av Mr Magnus himself själv direkt efter showen. Tonåringarna i oss tog genast överhanden och vi såg chansen att få växla några få ynka ord med vår idol.

Men tji fick vi… Snopna och besvikna fick vi och flera andra av dina trogna fans, lämna kvällens event med osignerade ex av plattorna. Vi undrar fortfarande vart du tog vägen. Vi såg inte röken av dig i foajen där vi skulle få våra CD´s signerade av dig innan hemgången. Var du där överhuvudtaget? Eller var allt över på 4 sekunder???

Min väninna skrev ett inlägg på Magnus officiella hemsida sent igår kväll, för att tacka för en kanonkväll och passade samtidigt på att nämna sin besvikelse över den uteblivna signeringen hon verkligen sett fram emot. Men uppenbarligen råder någon form av censurering på sidan, för inlägget blev aldrig synligt i feeden där. Varför inte? Vad är det för mening att ha en officiell sida i sitt namn, om tanken inte är att den ska inbjuda till tvåvägskommunikation med fansen. Förmodar att Magnus själv inte skriver och svarar på alla inlägg på denna sida, utan använder sig av någon form av ”Community Manager”. Trist är det oavsett. Öppna istället upp sidan för både ris och ros. Magnus har nog så pass mycket skinn på näsan att han både kan ta och besvara en och annan känga till och från också. Kanske kan några besvikna fans till och med ge bra uppslag till nya framgångsrika hitlåtar framöver? Skärpning är på sin plats…

 

/ Monicken

 

Vart tog påskkärringarna- och gubbarna vägen?

När vi bodde på Neptunigränd i Runby (Upplands Väsby), ville man nästan rymma hemifrån kring påsk. Ringklockan gick verkligen stup i ett. Det bodde många yngre barn i området, och de flesta av dem var väldigt sugna på godis, alternativt guldpengar (tior) under just denna högtid. Vissa till och med så pass, att de ringde på flera gånger samma dag eller dök upp flera dagar i rad utanför vår dörr. Förmodar att vår familj kan ha varit extra populära eftersom det var allmänt känt att jag jobbade på Mondelez International (fd Kraft Foods). Ryktena om juste Marabou-godis spred sig snabbt i de kretsarna…

Minns såväl systemet mina egna söner satte i verket som låg- och mellanstadie-elever för att håva in så mycket godsaker och pengar som möjligt in ”the hood” i påsktider…

Den äldsta som gillade att rita tog alltid hand om själva korttillverkningen. Han kunde lägga ner extremt mycket tid på dessa. Där handlade det inte om några påmålade utskrivna datakopior, utan om äkta handritade alster med unika påskmotiv. Den yngre med vänner skötte alltid om själva dörrknackningen i kvarteret sen, eftersom storebrorsan inte alls kände sig bekväm med den uppgiften. Uppenbarligen var det ett ganska lukrativt och framgångsrikt system, eftersom de alltid kom hem med mängder av godis.

Numera är dock mina söner alldeles för gamla för att vara påskgubbar… Tror inte att tonåringar med med äkta fjunmustasch istället för småttingar med påmålade sådana, går hem i de svenska folkhemmen under påsksäsongen direkt… Bäst att se till att man har lite påskgodis bunkrat hemma, så att de håller sig snällt på hemmafronten och inte skrämmer livet ur gamla damer i närområdet… 

Hade dock investerat i en låda Daim utifall att vi skulle få besök från Blåkulla ikväll, med det var bara 3 häxor och en påskgubbe som tog sig tid att svischa förbi. Så nu sitter vi här med en massa Daim som vi blir tvugna att äta upp själva… Vilken osis – not!  Mmmm…Marabou 🙂

Vart tog alla påskkärringar- och gubbar vägen?

GLAD PÅSK!

 

/ Monicken

Blåkulla nästa?

Påsken närmar sig… Och jag har plockat fram kvasten från vinden och ska inom kort göra mig redo för den långa färden till Blåkulla tillsammans med mina kära medsystrar… ;-).

Är inte mycket för påskpynt i vanliga fall, men i år har jag slagit på stort och investerat i en knippe björkkvistar, några gula fjädrar och 7 små gulliga retropynt i form av guldiga löv från 50- eller 60-talet.  Hade dock gärna kompletterat arrangemanget med några coola, färgglada ”miniplastägg” från svunnen tid, men det får nog bli ett projekt inför nästa år.

Får se hur länge kvistarna kan stå framme inomhus denna gång, innan någon i familjen får en allergiattack och de åker ut i ilfart på altanen på baksidan…

Önskar er allesammans en GLAD PÅSK!

/ Monicken

Latmasken tog över…

Idag slog latmasken till igen vid middagstid…

Hade precis kommit innanför ytterdörren när jag hörde glassbilen köra in på vår innergård på Rosenhill. Det var länge sedan jag shoppade där sist, men nu hade jag fått strikta order om att ”Glassbåtar” måste inhandlas. Och snäll som jag är (eller var det kanske för husfridens skull?) skyndade jag mig förstås ut till bilen fort som ögat…

Ännu en gång har jag fått bevisat att man aldrig ska handla på tom mage. Speciellt inte från Glassbilen. Det är så lätt att köpa på sig produkter man inte alls skulle ha från början. Glassbåtarna förvandlades snabbt till Glassbåtar, Dubbelnougat (Nogger lookaliken…) och 4 middagspizzor…

Latmasken = Lattanten, greppade alltså genast chansen att slippa spendera onödigt lång tid med middagsbestyr vid spisen. Och hon sitter fortfarande här framför datorn med rent samvete och utan en tillstymmelse till ångest, eftersom de frysta färdigpizzorna var ovanligt goda och smakrika.  Min Mozarella-pizza med pesto på bilden till höger ser kanske inte mycket ut för världen – men, den var faktiskt riktigt god.

Vad ni kan Glassbilen :-). Är fortfarande mätt och belåten fast det är flera timmar sen jag klämde i mig pizzan. I´ll be back for more ;-)…

 

/ Monicken

Enough is enough?

Att man aldrig lär sig…

Har lite ångest just nu… Dels för våffel, grädd- och syltmängderna, som jag bara kände att jag var tvungen att trycka i mig vid middagstid. Och dels för den goda norska nötblandningen som jag prompt skulle häva i mig under kvällens TV-tittande. Nödvändigt? NOT!

Först masar man sig ner till Friskis & Svettis för att delta på ett svettigt spinningpass med Micke N, för att bli av med våffelkalorierna. Och en halvtimme efter passet ligger man i huvudstupa sidoläge i soffan med en liten skål nötter i näven. Hmmm… Because I´m worth it? Njae, av den simpla anledningen att jag var sugen på något gott…

Varför ska det vara så svårt att hålla fingrarna borta från alla godsaker? Tanken att till exempel ta ett äpple istället för nötterna föll mig aldrig in. Inte ens för en sekund. Ja, ja. Det är bara att inse att man har världens sämsta karaktär när det kommer till ätbara ting. Speciellt vad gäller snacks på kvällskvisten… Enough is never enough…

/ Monicken

 

Sörab nästa…

Insåg idag att min lila kvistuppsättning med belysning i hallen på övervåningen, sett sina allra bästa dagar. Bara 2 av ljusslingorna på de 5 kvistarna fungerade och de hade därmed förlorat sin ursprungliga charm. Uppsättningen såg faktiskt rätt tafflig ut om sanningen ska fram…

Tog emot att plocka bort kvistarna för gott ur min gamla ”trädvas”. Nu ser det jättetomt och trist ut där de brukade sprida sitt fina sken. Men inser att livet måste gå vidare även utan dem. De kommer att få det bra på sitt nya hem Sörab i Upplands Väsby.

Och jag måste förmodligen bege mig ut på jakt efter nya kvistar med belysning under veckan. Detta är ett måste eftersom de varit en del av mitt skogsstema här på övervåningen i flera år (fondväggen på bilden är en del av paketet…).

Visst är det trevligt med förändring, men vissa saker ruckar man bara inte på sådär… Är det skogstema så är det!

 

/ Monicken

Spara rökat till krökat?

Tadaa! Min blogg ”Täti Monica” (Tant Monica) har varit ”live” sedan 10 februari – och idag nåddes ”1000 views-gränsen” :-). Förmodar att det mest är några få utvalda, trogna Facebook-kompisar som läser det jag skriver. Men säkerligen har en och annan läsare också lockats hit helt av en ren slump, via sökmotorer eller genom Bloggportalen. Oavsett vad som ligger bakom era besök på min blogg, så är det kul att ni har vägarna förbi då och då :-).

Ikväll har jag för första gången någonsin tittat på ett avsnitt av TV-programmet ”Pluras kök Spanien”. Helt ok tidsfördriv om man inte har någonting bättre för sig en lördagskväll. Plura och hans gäster verkar ha väldigt trevligt tillsammans. Riktig ”mys-pys-stämning” mest hela tiden; massa vin, god mat och trevlig musik, som varvas med snorklingssafari i en vattenbassäng fylld med tonfisk?

Men – det finns återkommande inslag i produktionen som jag förundras över litegrann… Varför har man valt att filma deltagarna med cigaretter i handen vid så många tillfällen? Jag har absolut ingenting emot rökare generellt. Hörde för länge sedan själv till den skaran… Att röka eller inte röka, är ju upp till var och en. Tycker bara inte att det ser så fräscht ut att de står med ciggen i högsta hugg, samtidigt som de håller på att trixa med förberedelserna inför kvällens middag. Känns inte helt hygieniskt. Kanske är det bara jag som är extra känslig och larvig? Vad tycker du?

Plötsligt händer det…

Nu är det bara 3,5 dagar kvar i tjänst hos Sveriges bästa chokladtillverkare Mondelez International. Och efter det bär det ut på helt nya äventyr…

Under eftermiddagen idag hade mina omtänksamma arbetskamrater ordnat med avskedsfika, presenter, blommor och den traditionella jättekorgen fylld med diverse godsaker från företaget. Så nu lär jag inte ha några problem att stilla chokladabstinensen ett tag framöver. Kändes verkligen kul och hedrande, att så många kollegor tagit sig tid att komma dit för att tacka av ”lilla mig”.

I presentpacken ingick också en TRISS-lott. Tänk om meningen var att ”Plötsligt händer det”, skulle hända mig just idag? Det skulle ju verkligen vara perfekt timing. Beslöt mig dock för att vänta med lottskrapningen tills jag kommit hem.

Och gissa om jag var spänd och förväntsfull när jag satt där med min lott och en 5-krona i handen… Men tji fick jag. Det gick inte vägen den här gången heller. Lätt fånget, lätt förgånget. Men, men… Jag var ju i alla fall miljonär. Åtminstone för en 3 timmar sådär 😉

Tack till alla er som bjöd på lite extra spänning i mitt liv idag 🙂

 

/ Monicken

 

Nyckeln till framgång?

English: A room key. (Photo credit: Wikipedia)

Yes! Nu är den äntligen här!

Kursnyckeln till min lilla distansutbildning i Adobe InDesign har anlänt via mailen idag. Och det kliar just nu i mina fingrar av både förväntan och spänning. Ser verkligen fram emot att få bekanta mig närmare med denna programvara under kommande veckorna. Jihhuuu!!!

Har länge längtat efter att få sätta tänderna i någonting utmanande och inspirerande. Och nu är det dags. Just nu känner jag mig extremt taggad – det här kan bara inte bli annat än bra :-).

Näpp! Har inte tid att sitta och häcka här på bloggen ikväll. Nu är det incheckning på distansskolan.se som gäller. Kanske är det nyckeln till framgång jag har i min hand? Au revoir!

 

/ Monicken

Spökflighten hem…

Brukar ha stora problem med att somna de gånger jag ska iväg med morgonflyget till Oslo, eftersom jag är rädd att jag ska försova mig. Men inatt lyckades jag faktiskt ”data” John Blund längre än vanligt. Ända från cirka 00:30-04:45, med några enstaka avbrott för att stirra på mobilklockan.

Resan till väst gick förvånansvärt smidigt trots snö och rusk. Var lite orolig ett tag att jag skulle missa flyget hem, eftersom jag lämnade Freia i ”grevens tid”. Men jag hann till och med in en snabbis i Taxfree-shopen, innan det var dags att gå ombord på norwegian.

Det var ovanligt få ”vanliga” (betalande) resenärer med på planet. Satt ett fåtal längst fram och bak, inga alls i mittpartiet. Resten av passagerarna såg ut att bestå av svensk kabinpersonal på väg hem till fäderneslandet… Rena rama ”spökflighten” alltså…

Väl framme i Arlanda hoppade jag in i en 020-taxi, som rattades av Sveriges kanske just nu ”pratsammaste”, ”smörigaste” och ”flirtigaste” chaufför? Ja, han var verkligen en trevlig prick med glimten i ögat. Vilken kontrast jämfört med killen som jag åkte med från Arlanda sist jag var i Oslo. Den chauffören var verkligen ingen gentleman eller serviceminded för ett ruttet öre. Killen var helt besatt av att hinna tillbaka inom spärrtiden till Arlanda, och hade förmodligen slängt av mig vid infarten till E4:an i Väsby om han bara kunnat…

 

/ Monicken