Jag = hönsmamma?
Har aldrig sett mig själv som urtypen för hönsmamma – men uppenbarligen är jag någonting åt det hållet trots allt..
Son nummer 1 har varit utflugen ur hemmet i två och en halv vecka, och det känns redan som en evighet sedan jag som honom sist. Vet att det inte går någon som helst nöd på honom i Karlstad. Han har ett eget litet, mysigt krypin och han kan ta hand om sig själv; killen tvättade och strök för bövelen sina kläder själv redan i 11-12 års åldern (tack vare hård finsk uppfostran? i Sverige-finska skolan-anda…). Son nummer 2 skolkade kanske från just de lektionerna? Har i alla fall inte sett honom närma sig en tvättmaskin eller ett strykjärn frivilligt de senaste 18 åren… 😉
Just nu väntar jag ivrigt på att lördagen ska komma. Då kommer den utflugna sonen på besök till Lapplands Väsby och vi får rå om honom i några dagar. Förmodar dock att han inte kommer att tillbringa mycket av den tiden på Rosenhill, utan föredrar nog att hänga med sina kompisar… Oavsett, ska det bli kul att få hem honom, om än bara för några dagar. Nedräkningen har börjat… 🙂