Glömde ta på mig Atlas-vänliga skor…

A Rottweiler in Sesimbra, Portugal. (Photo credit: Wikipedia)

För ett par veckor sedan köpte jag ett par jättefina, sköna tygskor från Stadium i en härlig, somrig mintgrön färg. Var bara tvungen att ha dem, fastän jag misstänkte att de inom kort skulle bli både smutsiga och fulla med diverse småskavanker (skrapmärken etc.) på grund av deras opraktiska, ljusa färg.

De har dock hållit sig ovanligt felfria och fräscha ända tills idag, då jag gjorde misstaget att ha på mig dem när jag skulle besöka mina föräldrar. Hade totalt förträngt deras Rottweiler Atlas, och hans glädjescener som brukar utspela sig så fort några gäster tittar förbi…

Det var inget undantag idag heller. Atlas blev jätteivrig och glad när han fick syn på mig och yngste sonen. Mitt i glädjeyran hoppade han förstås med sina lortiga tassar på mina skor, och lämnade inte helt oväntat ett par rätt ”nasty” fläckar på dem.

Men, men… Jag kan ju inte klandra den lille vovven för att han var glad över att träffa oss. Dessutom går det ju alltid att slänga in skorna för en liten tur i tvättmaskinen. Då blir de så gott som nya igen. Och nästa gång jag åker till mina föräldrar för att hälsa på, ska jag försöka använda lite mer av min logiska hjärnhalva och ta på mig ett par skor som är mer Atlas-vänliga…

/ Monicken

Italienska på 15 minuter?

Italienska på 15 minuter? Hmmm… tvivlar på att det är möjligt för en nybörjare att lära sig prata förståelig turistitalienska, genom att plugga språket 15 minuter om dagen under en tidsperiod på 12 veckor. Men visst är det värt ett försök i alla fall. Mitt experiment började igår eftermiddag. Ska bli intressant att se hur det går… Och om allt går enligt plan, ska jag alltså kunna göra mig förstådd på italienska med hjälp av enkla fraser i början av september. Hoho – ja, ja… Den som lever får se och höra…

Kul är det oavsett. Än så länge… Nu gäller det att ha öronen på helspänn när man ska lyssna på dialogerna i de olika kapitlen, så att man fixar uttalet rätt. Kanske kan mitt finska ursprung vara en fördel i detta sammanhang? I de flesta fall verkar italienska ord uttalas som de skrivs, precis som i finskan – men det finns förstås några undantag också… Hjälp! Vad har jag givit mig in på? Nja, det ska nog gå bra det här, till slut. Får väl be en ”äkta italienare” om hjälp att korsförhöra mig när jag är klar med kursen från ”Första klass reseparlörer”. Han/hon får äran att antingen hissa eller dissa mig…Mi chiamo Monica. Buonanotte!

English: Schematic map of the italian regions and provinces Italiano: Mappa delle regioni e province italiane (Photo credit: Wikipedia)

 

Sommartider nej, nej, sommartider…

Bank (Photo credit: 401(K) 2013)

Att det ska vara så svårt? Har råkat ut för ännu ett I-landsproblem igen. Egentligen finns det ingen anledning att gnälla. Det handlar i grund och botten om bagateller. En sak som vi borde ha tagit itu med för länge sedan, men som dragit ut på tiden på grund av flera orsaker. Men jag måste få gnälla litegrann, bara för att jag kan…

Det är väldigt sällan jag har behov av att besöka ett bankkontor ”live”, eftersom de flesta bankärendena numera går att ta hand om smidigt via nätet. Men nu har vi i alla fall bestämt oss för att våra tonåringar ska få egna sparkonton och kontokort (enligt ungdomserbjudandena) på Nordea, för att underlätta hanteringen av CSN-bidrag, framtida löneinsättningar etc.

I detta erbjudande sponsrar banken också med ID-kort till barnen. Vilket innebär att även de måste vara på plats på banken vid ansökningstillfället för att skriva på diverse papper. Och det köper jag.  Mitt största problem just nu är dock bankens öppettider. Finns inte ett enda Nordea-kontor i hela Stockholmsområdet som är öppet längre än klockan 16:00 under sommartid. Och i Uppsala stänger de ännu tidigare, vid 15-tiden… Inser att vår timing är urusel, med tanke på att ena sonen sommarjobbar för närvarande. Och eftersom han slutar jobba vid 16-tiden, så finns det inte en chans för oss att hinna förbi ett Nordea-kontor innan stängningsdags under de närmaste veckorna.

Men, men… måste i alla fall säga att jag har blivit väldigt trevligt bemött då jag varit i kontakt med Nordeas kundtjänst för att höra mig för om gällande öppettider m.m. Och jag förmodar att mina tonåringar kommer att klara av att leva utan egna konton och kort ett tag till i värsta fall. Personligen ser jag förstås extra mycket fram emot att inte behöva höra följande ord mer i framtiden; Mamma, när ska du hämta ut min månadspeng/mitt CSN-bidrag? Har hört denna fras så många gånger genom årens lopp, att jag flera gånger haft lust att informera telningarna om att de faktiskt har en pappa som också äger ett bankomatkort… Fast mamma är ju ändå alltid mamma – är det inte så?

/ Monicken

Sarah Jessica Parker = mullvad?

English: Sarah Jessica Parker at the 2009 Tribeca Film Festival for the premiere of Wonderful World. (Photo credit: Wikipedia)

Satt precis och gluttade litegrann på ett gammalt avsnitt av Sex and the city. Plötsligt kommer ena tonårssonen älgandes in i TV-rummet…

Han ser Sarah Jessica Parker som spelar Carrie Bradshaw på TV-skärmen och utbrister: Mamma, hon ser ju ut som en mullvad…

Ja, jag vet ju inte om jag kan se någon likhet mellan henne och en mullvad direkt… Men inser att den omtalade 40+-taggaren som så ofta prisats för sin modemedvetna och trendiga stil, inte alls verkar gå hem hos tonåringen härhemma…

Oavsett om Sarah Jessica är en ”mullvad-look-a-like” eller inte, så tycker i alla fall jag att det kan vara rätt underhållande att följa de 4 väninnornas strapatser i storstan till och från – även om det bara är gamla repriser det handlar om…

/ Monicken

 

 

Filmkväll hos närmsta grannen?

Biograf (Photo credit: EvasSvammel)

Tjohoo!

Nu har det gått några dagar sedan jag var här inne sist… Midsommaren kom och gick… Blev inget firande med dans runt midsommarstången, traditionellt midsommarkrubb som potäter, sill och nubbe etc. . Vi stannade hemmavid och passade på att grilla istället. Och det gick minst lika bra det…

Har suttit och funderat en stund över vad fasiken det är som mullrar i vårt vardagsrum sedan en stund tillbaka.Trodde först att det är ljudeffekterna från nätspelet som yngste sonen spelar som hörs hit till nedervåningen. Men insåg precis att ljudet måste komma från vår granne. Det är sällan det hörs någonting därifrån, för de är nästan aldrig hemma. Förmodar dock att de sitter och kollar på actionspäckad film ikväll, och att de har någon form av bioanläggning eller sub woofer för att boosta filmupplevelsen. Det mullrar till lite då och då. Inte stör det mig på något sätt. Gissar att de stackarna får stå ut med betydligt mer buller inifrån oss. Brukar dra på stereon rätt rejält ibland. Framförallt om jag är i städartagen – och det är jag ganska ofta… Städningen går så mycket enklare till bra musik :-).

Borde kanske börja tänka på refrängen och tacka ja till en date med John Blund. I morgon är en ny dag med nya utmaningar och nya möjligheter :-). Jihhuu!

 

/ Monicken

 

Är 40-årskrisen här på allvar nu?

Vad är det som händer?! Är det min nya stegräknare som sporrat mig att röra på mig lite extra de senaste dagarna, eller har 40-årskrisen anlänt på allvar nu? Oavsett så har jag lyckats skrapa ihop över 60 000 steg sedan i måndags fram till just nu… Inte alls så illa för en gammal finntant… även om jag säger det själv…

Trots mina ”rörelseorgier” så märks ingen större skillnad ännu viktmässigt sett… Hur mycket jag än rör på mig så ligger jag på +-1 på extremt hemligstämplad vikt… Vet inte om jag ska tolka detta som att jag fått lite mer muskler överlag, eller att alla godsaker jag stoppade i mig under gårdagskvällens Comenius-träff redan satt sina djupa spår?

Det är också lite smådeprimerande när man ska knappa in vikt och ålder på löpbandet eller Cross trainern på Friskis & Svettis. Det är sällan man med ett leende på läpparna kan minska ner den förinställda standardvikten på maskinerna – i värsta fall är man tvungen att höja den… Och den inprogrammerade standardåldern är aldrig lägre än ens egen. Krävs ju flera extra knapptryck innan jag får min ålder på plats. Försöker göra det i smyg så inte personerna bredvid ska se vad jag knappar in… dock utan någon större framgång.

Ja, det är väl bara att inse den krassa och grymma sanningen. Man håller på att bli gammal. Usch… Orkar inte springa med en genomsnittsfart på 12 km/timmen eller mer på löpbandet som den 20-åriga snärtan intill… Håller mig till ett något lägre tempo, och kör då helst i intervaller. Och ve och fasa om man skulle försöka sig på att prata i mobiltelefon samtidigt som man springer. Skulle förmodligen få en hjärtattack och ramla ner och dö…

Njae. Det kanske inte är så farligt att bli äldre när jag tänker efter… Finns ju faktiskt en hel del fördelar också… Man blir ju äldre och klokare. Sägs det i alla fall… 😉

/ Monicken

Nöjd med min ”stegräknarpremiär”…

Jippii! Jag gjorde det…

Kommer inte ens ihåg när jag använde en stegräknare sist. Måste vara flera år sedan… Hade dock en hemma i en obruten förpackning. Köpte den under förra hösten (om jag minns rätt nu…) med väldigt goda intentioner, som dessvärre dog ut lika fort…

Lade in den i ett skåp i tvättstugan direkt efter inköpet och glömde därefter bort den helt och hållet… Under förra veckan poppade den upp i minnesbanken igen, då jag och ett par väninnor under skilda samtal förde apparaten på tal igen.

Min ena väninna kör stenhårt enligt Itrim-programmet och har i princip alltid en stegräknare på sig, för att hålla koll på att hon tar tillräckligt många steg per dag (utöver allt annat hon gör i programmet anda…). Och hon har inspirerat mig till att gräva fram och börja använda min egen manick. Idag (eller snare igår, måndags) var det ”stegräknarpremiär”. Och mitt mål var att komma upp i 10 000 steg. Känner mig ganska nöjd med mig själv just nu, med tanke på att jag nådde målet + 7844 steg till. Kommer definitivt att sova gott i natt – och i morgon fortsätter jag mina ”stegäventyr”…

/ Monicken

Fyndade på Skopan igår igen…

Har under en längre tid varit på jakt efter en gammal, näpen, liten sockertång. Och igår var den plötsligt bara där…

Den låg på en av hyllorna hos second hand-affären Skopan i Väsby och kallade på mig. Givetvis kunde jag inte motstå frestelsen, utan plockade ner den illa kvickt i min korg. Så numera är jag ägarinna till denna söta, lilla tingest, som jag fick ge hela ynka 10 kr för. Som klippt och skuret tycker jag 🙂

Nu håller jag tummarna för att jag inom kort också ska få tag på en fin, gammeldags kaktång samt en druvsax. Men det kryllar inte direkt av den typen av prylar därute. Eller så rör jag mig på helt fel ställen… Efter att jag hittat sockertången, så känns det i alla fall som att hoppet lever :-). Tips tages tacksamt emot.

/ Monicken

 

Besatt av retroprylar?

Ett efterlängtat nummer av tidningen Hus & Hem RETRO damp ner i brevlådan häromdagen igen…

I morse plöjde jag igenom den från pärm till pärm. Har nu gluttat på alla fina bilder, insupit varenda ord och suktar nu förstås efter ännu fler retrofynd till hemmet… Kan inte rå för det, men misstänker att jag eventuellt är lite besatt av gamla retroprylar…

I tidningen finns ett reportage om designern Peo Ströms färgglada, poppiga glas från 60- och 70-talet. Och kan stolt basunera ut att jag (eller snarare vi (familjen) kanske…), tack vare svärmor är ägare till en av de härliga vasmodellerna som finns med i artikeln. Tjohoo!

Spana in vasen i orange i mitten på bilden till vänster och min (vår…) gröna i bilden till höger.

En epok tar slut…

Svenska: Vilunda kyrka (Photo credit: Wikipedia)

Helt otroligt vad tiden går fort när man har kul…

I morgon går familjens minsting ut 9:an. Ett helt nytt skolliv väntar honom i höst. Förmodligen någon helt annanstans än i Väsby – om han får sin vilja igenom…

Känns lite konstigt och vemodigt att inte längre ha någon av sönerna kvar i Sverige-finska skolan framöver. ”Junior Junior” har ju alltid varit där… Han har tillbringat väldigt mycket av sin tid i deras lokaler. Ända sedan han var en liten bebis på 1 år och 4 månader. Och i morgon tar alltså en epok slut.

Ser fram emot en trevlig sista skolavslutning med Sverige-finska skolan i morgonbitti i Vilunda kyrka. Jag håller tummarna för att sonen blir nöjd med sina avgångsbetyg, och att de hjälper honom att komma in på det program han helst vill komma in på till hösten. Och stort tack till Sverige-finska skolans personal som tagit väl hand om våra söner under alla roliga och ibland även kämpiga stunder…

/ Monicken