Vill inte se närbilder på fixade naglar…

GLAD PÅSK till er alla! Hoppas att ni haft en bra påskafton och fått njuta av god mat och dryck i trevligt sällskap 🙂 Har varit härligt med en ledig dag, men i morgon väntar plikterna igen. Då är det dags för ytterligare ett kvällspass på ena jobbet för mig. Håller tummarna för att jag slipper ”kökstjänsten”. Om jag inte minns helt fel, så ska det vara Janssons Frestelse till middag – och jag ”OGILLAR” verkligen den rätten. Ansjovis är bland det värsta jag vet. Tål knappt lukten… Men, men… Jag överlever nog, om det blir jag som ska ”kocka”…

Har under senaste dagarna funderat litegrann över varför så många FB-vänner till mig, envisas med att visa upp manikyrerade fötter och händer i tid och otid på sina egna FB-sidor. Med tanke på att jag har något av fobi för både fötter och långa fingernaglar, så skulle jag verkligen uppskatta om de behöll dessa bilder för sig själva. Tycker inte att det är speciellt snyggt med närbilder på vare sig händer eller tår med fixade naglar. De som gillar ha den typen av naglar får gärna ha det för mig, men de får gärna beundra dem för sig själva och visa upp dem ”live” för andra – men behålla eventuella närbilder på alstren för sig själva.

Ja, jag vet. Förlåt, jag är en gnällig, gammeldags ”Finntant”, som tycker att kortklippta naglar au naturel är snyggast och mest praktiskt ur hygiensynpunkt etc… Är det verkligen bara jag som tycker det?

Detta ska bli en ”glädjens dag”…

Idag har jag vaknat på ”rätt sida”. Känner mig glad och positiv och går ”all in” med inställningen att ingenting ska kunna få mig på dåligt humör och ur balans – inte ens de för få och för små parkeringsplatserna i Sundbyberg (ska ju inte dit idag, hehe…)…

Denna onsdag ska trots regnet och rusket ute, bli en sann ”glädjens dag”. Exakt hur det ska gå till vet jag inte ännu. Men jag får väl improvisera om det behövs. Har i alla fall börjat morgonen med en stor mugg svart kaffe och bläddrat lite smått i senaste numret av inredningstidningen ”Scandinavian Retro”.

Gissa om jag blev glatt överraskad då jag såg att de valt att ha med ett reportage om Stig Lindbergs fina konstgodsserie ”DOMINO”. Kan stoltsera med att vi har två fat (ursprungligen tänkta som askfat) i olika storlekar hemma hos oss. Jippii!

Näpp, nu får jag sätta fart på mig själv så att jag kan bocka av några viktiga saker från min lista idag. Ser fram emot en glädjefylld och händelserik dag ❤

 

Grrrrr… för för få och för små parkeringsplatser…

Dagarna bara rinner iväg… Inser att det återigen har hunnit gå flera dagar sedan jag var här inne sist och skrev några rader… Har ju faktiskt inte hänt någonting revolutionerande direkt, som varit värt att skriva om. Mitt största fokus har legat på jobb, jobb och mera jobb ;-).

Men på tal om jobb… så rör jag mig numera en del i Sundbyberg i tjänsten. Något som fått mig att fundera över en mycket viktig I-landsfråga… Flera av bostadsområdena och tillhörande parkeringar inom Sundbybergs Stads gränser, kom förmodligen till under 60- och 70-talet. De flesta av bilmodellerna på den tiden, var väl inte speciellt mycket mindre än dagens (rätta mig gärna om jag har fel…)? Hur i jösse namn tänkte de som bestämde standardstorleken för utomhus-parkeringsplatserna på den tiden? De flesta är ju ytte-pytte-små… Små som ”frimärken”… Och det finns alldeles för få av dem…

Råkar man hitta en tom parkeringsplats med två större bilar vid sidan om en, så är det kört. Det går helt enkelt inte att parkera där, eftersom det är omöjligt att öppna förardörren och gå ut ur bilen. Spelar ingen som helst roll att jag är någorlunda smal och normalviktig. Det är bara att köra vidare och hoppas att man får tag på en annan parkering inom 1 kilometers radie eller så…

Alltså – Grrrr… för för få och för små parkeringsplatser. Kan nog vara värt både för staden och de lokala hyres- och bostadsrättsföreningarna att se över och uppgradera sitt parkeringsutbud i framtiden, så slipper de smågnälliga bilister som mig… I övrigt måste jag dock poängtera att jag tycker att Sundbyberg är toppen!