Drabbas av tunghäfta i Tyskland?

Borde ta mig i kragen och börja leta kläder inför min Berlin-weekend denna vecka, men känner mig just nu helt orkeslös och apatisk…

Efter att ha pluggat tyska i ett antal år, har jag alltid velat åka till Tyskland. Men än så länge har jag bara hunnit sätta min fot på en tysk flygplats under en mellanlandning. Det var för ett antal år sedan, och i vilken del av landet det var, har jag av någon konstig anledning totalt lyckats förtränga… Men nu ska jag i alla fall snart dit, och håller tummarna för att jag inte ska drabbas av grav tunghäfta när jag väl är där… Skulle ju vara trevligt om man kan klämma ur sig några begripliga meningar i alla fall… Får väl köpa någon tysk skvallerblaska på Arlanda, så att jag får friska upp minnet med lite vardagstyska. Och samtidigt uppdatera mig med det allra senaste om svenska kungahuset och diverse tyska kändisar, som jag egentligen inte har en aning om vilka de är…

Denna arbetsvecka kommer alltså att bli något kortare än vanligt. Kanske lika bra det, med tanke på att jag just nu saknar:

• vår trevlige brevbärare i Rotebro, som alltid kom i tid med posten på morgonen – och dessutom gjorde det med ett leende på läpparna och alltid iklädd shorts (oavsett väder…).
• personalrestaurangen i Rotebro – där man förvisso lyckades lägga på sig några extra kilo, men fick njuta av varm mat och goda sallader varje dag.
• att ha nära till jobbet – livet som pendlare är tufft för en gammal tant som mig 😉

Samtidigt som jag gnäller litegrann, så måste jag faktiskt lyfta fram några positiva saker med att jag numera jobbar i Hagastaden:

• har möjlighet att ta en Power nap på tåget, både på vägen till och hem från jobbet (förutsatt att jag får sittplats).
• lagom promenadavstånd till jobbet – något som kanske kommer att leda till att jag blir av med några hekto bilringar så småningom…?
• vi håller till i väldigt fina och moderna lokaler, och Friskis&Svettis finns i samma hus (måste bara sparka mig själv där bak och ta mig dit…).

Näpp, nu får jag nog sluta skriva och ägna mig åt andra viktigare saker istället. Har en del att ta tag i innan jag kan släppa alla plikter och måsten, och hoppa på Flygbussen på Torsgatan med Berlin som slutdestination…

Gör mig inte av med ”nostalgitröjan”…

Snipp, snapp, snut… påskfirandet mitt är officiellt slut…

Var lite orolig under skärtorsdagen, eftersom jag inte kommit ihåg att handla något godis på vägen hem från jobbet. Grävde desperat fram några klubbor och en ask lakritspastiller från skafferiet, utifall att några påskkärringar eller gubbar skulle ha vägarna förbi. Oroade mig dock helt i onödan – de flög allesammans uppenbarligen förbi Rosenhill och raka vägen till Blåkulla i år. Annat var det när vi bodde på Runby-sidan för några år sedan. Där gick ringklockan varm under hela skärtorsdagen. Och ibland även på långfredagen och påskafton. Det hände rätt ofta att samma barn ringde på flera gånger (föräldrarna verkade ha noll koll…). För på den tiden var man ju extra populär både under påsk och Halloween – då ”barntelegrafen” deklarerade att vi hade Marabou-choklad hemma hos oss…

Lyckades plöja mig igenom mastodont-boken ”Under kupolen” av Stephen King i helgen. Trodde ett tag att jag aldrig skulle bli färdig med de närmare 1200 sidorna. Nu måste jag väl spana in TV-serien också vid tillfälle. Borde väl gå att få tag på via nätet…

Passade också på att röja lite i ett par garderober under ledigheten och hittade en riktigt gammal ”nostalgitröja”, som min duktiga farmor stickade åt mig en gång i tiden (tror att åtminstone en av mina kusiner fick en likadan). Den var bland det ”hetaste” i stickväg, som man kunde ha på sig i slutet av 80-talet (vill jag minnas…) – stickad i någon form av brunt angora-garn med inslag av både guld- och koppartråd. Tyckte så mycket om den där tröjan, och har inte hjärta att göra mig av med den. Vem vet, kanske kränger jag på mig den en vacker dag – fastän den förmodligen sitter som ett korvskinn på mig. När den användes som flitigast vägde jag ju långt under 50 kg…

Jag och mitt ögonbryn…

Vad skönt att det är påsk. Jag behöver nog lite extra ledighet, med tanke på att jag hade så bråttom i morse att jag lyckades åka hemifrån med endast ett ögonbryn. Ja, eller snarare sagt ett som syntes lite mer än det andra på grund av att den fått en touch av ögonbrynspennan, emedan det andra brynet blev helt bortglömt på grund av en hektisk morgon…. Undrade faktiskt om jag hade tandkräm i mungipan eller något, eftersom jag fick en känsla av att några pendlare tittade lite extra på mig på vägen till jobbet. Men ja, det fick ju snabbt sin förklaring då jag såg mig själv i spegeln något senare på morgonkvisten; hade förmodligen lätt kunnat smälta in i Clockwork orange-ensamblen eller ett och annat huligangäng med min udda sminkning…

Ikväll tänker jag inte lyfta många fingrar härhemma. Ska bänka mig i soffan och inte göra någonting alls. Spana in utbudet på dumburken och kanske unna mig ett glas vin. Just because I´m worth it… 😉

Ha en glad påsk allesammans!