Överlevde spinningpasset från helvetet…

Devil (Photo credit: Wikipedia)

Nämnde igår att jag anmält mig till ett spinningpass ikväll via Friskis&Svettis bokningssysstem på nätet, för att komma igång med träningen igen…

Gav mig iväg i god tid hemifrån, för att komma i tid till passet. Tar ju alltid lite tid att trixa med inställningarna på cykeln och så innan det drar igång. Den första person jag mötte i receptionen när jag kommer dit är ledaren för passet. Det visade sig att jag var den enda som bokat in mig på passet i förväg, så vi bestämde oss för att vänta in eventuella fler deltagare en stund. Men ingen dök upp…

Var nästan tvärsäker på att passet skulle ställas in, men icke! Det var bara att masa sig in i salen och bänka sig på första raden inför ett privatpass. Märktes redan under första låten att jag inte varit på spinningen på några veckor… Kändes direkt att det skulle bli en ordentlig pärs. Pust, flås, flämt!

Ett tag var det riktigt jobbigt och jag hade stora problem att hänga med i låttempot. Under de två sista låtarna var jag faktiskt lite orolig för att jag skulle svimma och halka av cykeln. Men ledarens peppning fick mig att härda ut hela tiden och inte ge upp. Har nog aldrig varit så röd i ansiktet, svettig och trött efter ett spinningpass som idag. Är dock oerhört tacksam för att ledaren ställde upp och höll passet, trots att jag var den enda deltagaren. Behövde verkligen röra på mig – och jag är såå glad för att jag överlevde ”spinningpasset från h-t” 😉

 

/ Monicken

Dags att ta sig ur träningssvackan…

Näpp! Från och med i morgon måste det bli lite fart igen på denna ”Finntant”…

Sedan jag åkte på förkylningen under förra veckan, så är receptionen på Friskis&Svettis i Upplands Väsby det närmaste jag kommit ett träningspass… Har hamnat i en ordentlig svacka efter att inte ha tränat på en och en halv vecka. Men friskförklarar mig själv härmed officiellt. Kan inte längre använda förkylningen som svepskäl för att inta permanent data- eller soffläge härhemma.

I morgon måste denna vackra kropp som närmare 40 års daglig konsumtion av choklad och bullar byggt upp, antingen ut i det gröna eller in i Friskis&Svettis lokaler för att röra på sig… Eller varför inte både och?! Bokar in mig på ett spinningpass i morgon kväll nu direkt, innan jag hinner ångra mig och hittar på ett dåligt svepskäl till varför jag inte behöver gå dit…

Friskis&Svettis – tomorrow I come…

 

/ Monicken

Ärvt min goda smak med modersmjölken?

English: Heart with arrow Deutsch: Herz mit Pfeil Svenska: Hjärta med pil (Photo credit: Wikipedia)

Ännu en Morsdag är snart till ända…

Den började vid 9-tiden i morse av att jag blev väckt av tonårssönernas vackra målbrottsstämmor och frukost och presenter på sängen. Hade konstigt nog lyckats förtränga att det är Morsdag idag, även om jag haft full koll på det tidigare i veckan. Förmodar att sviterna efter Cinderella-kryssningen i helgen kan ha någonting att göra med min tillfälliga minnessvacka…Tänk vilken skandal det hade varit om jag glömt bort att ringa och gratulera min egen mamma…

Sönerna är väl medvetna om att mamma är något av en ”periodar-bokmal” och de hade därför köpt en varsin bok till mig. Det värmer verkligen ett gammalt morshjärta <3. Bättre morsdag-presenter kan jag inte tänka mig. Så fort jag har läst färdigt ”Femtio nyanser av frihet” (vilket lär bli rätt snart med tanke på den högst intressanta följetången om Mr Grey och Ana…) ska jag fly in i fantasins värld med hjälp av sönernas bokval. Det lustiga är att de alltid lyckas välja sådana böcker som jag själv har tänkt att investera i. Uppenbarligen känner de mig mycket väl, eller så har de bara ärvt min goda smak med modersmjölken? 😉

Stort tack R & P ❤

 

/ Monicken

 

Ibland enklare att vara kille?

MS Viking Cinderella (Photo credit: Wikipedia)

Min envisa förkylning vägrar släppa greppet om mig. Känner mig fortfarande rejält mossig, och jag som ska iväg på Cinderella-kryssning i morgon… Får väl ta en extra hutt eller två under smörgåsbordet, så kanske eländet ger med sig?

Jag borde ta mig i kragen och sätta igång och packa det jag ska ha med mig redan nu, men som vanligt har jag beslutsångest och kan inte bestämma mig för vilka kläder jag ska ha med mig på båten. Hur kommer det sig att detta problem dyker upp varje gång man ska iväg någonstans?

Ibland skulle det vara så mycket enklare att vara en kille på 40+. Skulle förmodligen räcka med en liten ryggsäck med det allra nödvändigaste inför denna enormt långa resa på hela 22 timmar. Klädombyte, tandborste, tandkräm, mobil pengar och leg. Förmodligen skulle jag inte ens behöva ta med mig något schampoo och balsam, eftersom sannolikheten är ganska stor att jag inte har något enormt hårburr kvar som behöver tas om hand…

Men eftersom jag är en tjej på 40+, så kommer jag förmodligen ha min lilla rullväska i släptåg i morgon eftermiddag när jag beger mig mot Viking-terminalen. Och denna kommer att vara fullpackad med all möjlig bråte. Flera klädombyten, eftersom jag inte kommer att kunna bestämma mig för vad jag ska ha på mig under resan, smink, diverse kroppsvårdsprodukter, kanske locktången m.m. Och mer än hälften av prylarna kommer att vara i oanvänt skick när jag kommer tillbaka hem igen + att väskan kommer att väga multum, efter att jag försökt pressa ner alla mina Taxfree-köp i den…

Samma visa varje gång, men man kan ju inte rucka på traditionerna ;-)…

 

/ Monicken

 

Efterlysning gav resultat…

Yes! Idag damp den äntligen ner i brevlådan… Det efterlängtade majnumret av tidningen Antikvärlden.

Hade mången gång undrat över vart den tagit vägen, eftersom jag sett den ute i vissa butiker redan i slutet av april. Vi prenumeranter brukar ju vanligtvis få tillgång till de nya numren först av alla. Men efter tålmodigt väntande insåg jag i slutet av förra veckan, att det måste ha blivit något fel med just min hemleverans. Kanske hamnade tidningen av misstag i någon antikintresserad grannes brevlåda istället? Vad vet jag… Men till mig kom den i alla fall aldrig fram…

Bestämde mig till slut för att ta kontakt med Antikvärldens kundtjänst via deras hemsida och efterlysa tidningen. Dröjde inte alls länge innan jag fick ett ursäktande svar från dem, samt besked på att de skulle skicka tidningen till mig inom kort. Och de höll vad de lovade. Det kallar jag bra service. Härligt att det fortfarande finns några företag därute som faktiskt är måna om sina kunder. Tack! Lär bli kvar som prenumerant ett tag till :-).

Antikvärlden är för övrigt en mycket läsvärd tidning med många intressanta reportage, bra köptips och framförallt en massa bilder på vackra, gamla ”vill-ha-saker”. Många av dem är dock dyrgripar helt utanför min egen prisklass. Men man kan ju alltid beundra och drömma om dem, om inte annat… 😉

 

/ Monicken

Liten gnutta sisu kvar?

Äntligen händer det någonting bra mitt i förkylningseländet som slagit sina obarmhärtiga klor i mig… Känner mig extremt mossig och seg just nu, men ändå rätt glad tack vare att…

… jag idag har fått hem ett besked från Studieförbundet Vuxenskolan i Väsby, om att de ska dra igång en nybörjarkurs i italienska i början av september. Jihhuuu!!! Säger bara äntligen! Som jag längtat efter att få börja lära mig det fantastiskt vackra språket :-). Hoppas nu för guds skull att de inte ställer in i sista sekund igen… Blev så besviken för ett tag sedan då jag anmälde mig till kursen som skulle ha börjat nu under våren, och fick besked om att den inte skulle bli av på grund av för få anmälda deltagare… Just my luck…

Samma sak hände igen alldeles nyligen när jag anmälde mig till en 2-dagars WordPress-utbildning via samma dem. Kursen blåstes av ett par veckor innan startdatumet, eftersom det återigen var för få intresserade. Typiskt… Men, världen gick inte under för det. Jag har dock inte tid att vänta till nästa kurs som eventuellt startar någon gång i höst. Vill lära mig systemet bättre redan nu, så jag tog helt enkelt saken i egna händer. Pluggar på härhemma och lär mig via ”trial and error” på egen hand. Och det går minst lika bra det… Kanske finns det en liten gnutta finsk sisu kvar i mig efter helgens förnedrande hockeyförluster…?

/ Monicken

”Sedinarna” bakom VM-succén?

Image created by User:Johan Elisson. See also Image:Tre kronor 1.jpg and Image:Tre kronor 2.jpg. (Photo credit: Wikipedia)

Hade räknat med att Finska Lejonen skulle vara ”pissed off” efter semi-förlusten mot Sverige i lördags, och verkligen ge sitt allt för att få åka hem med bronsmedaljerna runt halsen och äran i behåll. Men icke sa nicke… Matchen var extremt lam och stundvis segade både finnarna och jänkarna fram på isen i slow motion… Ett under att det blev några mål överhuvudtaget under ordinarie speltid. Förlängningen bjöd på lite spänning förstås, och det var ju sååå nära att matchen kunde ha avgjorts av finnarna i slutminuten. Men, men… Straffläggningarna var långt ifrån toppkvalitet (och det gäller för båda lagen…). Nervositet och rent slarv ledde så småningom rättvist till att USA gick segrande ur striden. Som inbiten gammal finsk hockeysupporter känns det förstås lite bittert. Men jag överlever nog denna gång också…

VM-finalmatchen mellan Sverige och Schweiz däremot, bjöd på helt annan typ av hockey; rapp, snabb, temperamentsfull, spännande. Det märktes verkligen att båda lagen ville vinna. Matchen hade lika gärna kunnat sluta med en seger för Schweiz. De var minst lika bra som Sverige, men det ville sig inte riktigt med avsluten för deras del. Även om de stundvis dominerade spelet hade Sverige helt enkelt mycket bättre flyt denna gång.  Och förmodligen har Tre Kronor och hela svenska nationen bröderna Sedin att tacka för VM-succén. Tvivlar starkt på att Sverige hade varit lika framgångsrikt om ”Sedinarna” inte varit på plats och höjt lagandan och prestationen bland sina övriga lagkamrater.

Tack för en sevärd finalmatch Sverige och Schweiz – och grattis till guldet Tre Kronor! 🙂 Lär bli trångt inne i stan idag när segrarna ska firas av svenska folket…

 

/ Monicken

 

Jag har rätt att heja på Finland…

Flag of Finland (Photo credit: Wikipedia)

När har man som svensk medborgare rätt att heja på Finland i ishockey? Denna extremt komplicerade fråga dök upp idag under semifinalmatchen mellan Sverige och Finland…

Själv är jag född i Sverige, men båda mina föräldrar är finnar. Var finsk medborgare ända in på början av 90-talet. Eftersom min mamma är det, så blev jag också det automatiskt vid födseln. Men 92? bestämde jag mig för att bli svensk medborgare av praktiska skäl. Bara att skaffa pass via finska konsulatet i Stokholm var en pärs i sig… Denna procedur kunde ta upp till flera veckor. I alla fall -88 då jag var dit för att skaffa ett pass till mig inför en klassresa till London. Och det lustigaste av allt var när damen som tog emot mina påskrivna ansökningspapper vid konsulatet utbrister; Ursäkta, men du måste faktiskt ha en förälder med dig. Annars kan vi inte utfärda något pass åt dig. De trodde uppenbarligen att min pappa som var med mig därvar min bror eller pojkvän. Herregud… Han tyckte förstås att det var jättekul att de tyckte att han såg så ung ut. Själv var jag mindre road. Som tonåring tyckte man ju att sådana situationer var extremt pinsamma…

Men, men, det var ju inte detta mitt inlägg skulle handla om egentligen, utan om frågan: När har man som svensk medborgare rätt att heja på Finland i ishockey? Det vi kom fram till i vår lilla diskussionsgrupp under dagens semi var att: Det är helt ok och naturligt att heja på Finland om man är svensk medborgare av finsk härkomst, som är född i Finland eller Sverige och kan prata finska. Men att det känns lite löjligt att en person av finsk härkomst som är svensk medborgare gör det, om man inte kan ett ord (alternativt några enstaka ord) finska.

Vad tycker ni därute? Finns det något rätt eller fel här? Bring it on!

 

/ Monicken

Proppmätt på finska piroger…

Idag har jag varit inne en sväng till stan och besökt ”Finska Butiken” i Hötorgshallen.

Produkterna från de tusen sjöarnas land fick det att vattnas till ordentligt i munnen på mig. Ha-begäret tog snabbt över min finska tantkropp. Jag ville plötsligt ha än det ena och än det andra…

Slutade med att jag fick med mig ett gäng Karelska piroger, stenugnsbakat bröd, Jaffa-läsk med smak av blodapelsin, ”Vispipuuro” – en slags vispad mannagrynsgröt med lingonsmak, korv och ingredienser inför bryggning av ”Kotikalja” (hembryggt öl). Mmm…mums!

Bestämde mig för att jag skulle äta några av pirogerna till middag. Blev förmodligen lite väl girig i hungerns iver. Pressade i mig hela 4 stycken tillsammans med äggsmör – och blev så proppmätt att jag nu inte vet vart jag ska ta vägen… Får nog gå och vila litegrann på sofflocket ett tag. Förbereda magen inför en eventuell minimal portion av lingongröten ikväll. Måste få reda på om den är lika god som gröten farmor Valma gjorde när man var liten :-).

/ ”Svullo” = Monicken

 

En bulle för mycket – igen…

Kaffe (Photo credit: Wikipedia)

Med tanke på att gotteriet gick helt överstyr igår, så har jag lyckats hålla någorlunda låg profil idag när det gäller onödiga kalori-intag. Har bara unnat mig en endaste bulle – och det var förmodligen en bulle för mycket det med…  Fasiken, glömde bort att jag slukade ett Ballerina-kex i bara farten också… Men i trevligt fikasällskap måste man ju få njuta av lite gotti-gott-gott.

Har inte ens gått loss på varorna jag köpte med från personalbutiken idag. Bara unnat mig en enda Tassimo-kaffe. Marabou Helnöt-kakan på 200 gram som jag bunkrat upp med inför mer desperata dagar, ligger just nu väl undangömd långt inne i skafferiet. DEN ÄR BARA MIN… Och gud nåde den som försöker ta den ifrån mig. Han kommer inte att få det lätt…

/ Monicken