Snart får jag buzza…

Borde röja upp i köket efter lördagsmiddagen, men har hamnat i en tillfällig svacka och orkar just nu inte göra någonting annat förutom att ligga på soffan och knappa lite på datorn… Funderar på om jag ska unna mig själv ett glas vin, eller om jag ska låta bli… Risken är att jag somnar på 2 röda om jag tar ett. Känner mig just nu väldigt trött och runt 100 år gammal…

Några positiva saker som skett under denna vecka, och som är värda att nämnas:

• Svärfar fyllde 70 häromdagen – vilket firades under lugna omständigheter med god mat och dryck.
• Är stolt över yngste sonen, som bakade farfars favoritbakelse; Napoleonbakelse, till hans födelsedag.
• Är stolt över äldste sonen som tagit sig i kragen, och ägnat en del av sportlovet åt skolarbete.
• Igår fick jag besked via mail om att jag ska få buzza om några hårprodukter i serien Dove Oxygen & Moisture. Väntar nu otåligt på att leveransen med buzz-objekten ska dyka upp, så att jag kan sätta igång med buzzandet på allvar…
• Köpte senaste numret av tidningen Retro igår – och upptäckte att jag är stolt ägare till några av prylarna som figurerar i reportagen. Bland annat till vispen Cyklon från 50- eller 60-talet med gult handtag från NilsJohan.

Och sist men inte minst, veckan är inte slut ännu. Fler positiva saker kan hända… 🙂

 

Finsk ”sur-tant”?

Senaste dagarna har det slagit mig att det finns rätt många ”sur-tanter” i min omgivning… De flesta av dem är i min egen ålder. Det vill säga 40+. Men det finns en och annan runt 30-strecket också… De verkar grabba tag i alla chanser de får när det gäller att gnälla över helt obetydliga småsaker, som i jämförelse med allt elände ute i världen är som en fis i rymden…

Kanske räknar vissa även mig till ”sur-tants-skaran”, efter mitt påhopp på Coops marknadsföring av deras geléhallon igår… Men ser inte den incidenten som reguljärt tantgnäll, utan mer som ett konstaterande över att Coop eventuellt borde byta både emballage och marknadsansvarig? inom kort… Melodifestival-bojkotten kvalar kanske också in på sur-tants-listan när jag tänker efter… Vem vet, kanske håller jag också på att förvandlas till en ”sur-tant”. En finsk sådan på köpet – den allra värsta, fruktade sorten?

Näpp, nu ska i alla fall jag sluta gnälla över småsaker, och försöka tänka positivt oavsett vad. Får väl se hur många timmar jag klarar av att bita mig i tungan och hålla god min… 😉

Redan innan det här inlägget blev publicerat, höll det på att gå åt pipsvängen med mitt nya, positiva tänk… Kom åt en knapp på datorn och allt jag skrivit höll på att försvinna i cyberspace… Och första ordet jag kom att tänka på i det sammanhanget var inte muntert, utan börjar på F och slutar på N… Oops…

Men allvarligt Coop?

Nu har det återigen gått över ett par veckor sedan jag var här inne på bloggen sist, och åtminstone 3 revolutionerande saker har hänt under den tiden:

1. Jag har lyckats bojkotta melodifestivalen tre helger i rad – har faktiskt inte hört ett enda av bidragen därifrån. Och känner än så länge inte att jag gått miste om någonting…
2. Jag har ”moderniserat” min frisyr (som har sett ungefär likadan ut åtminstone senaste 8 åren…); kapat ned hårsvallet till tantlängd=axellängd…
3. Och sist men inte minst, har COOP lanserat Geléhallon ”Med hallonsmak”… Undrar vad deras geléhallon hade för smak tidigare? Jeesus… allvarligt COOP… Hur tänkte ni här egentligen? 🙂

Vitlök håller jobbiga typer borta…

Stinker förmodligen fortfarande vitlök efter lördagsmiddagen på White Horse i Lapplands Väsby… Jag och mitt middagssällskap åt nämligen Coeur de filet Provencale. Hade helt förträngt att den franska maträtten innehåller massor med vitlök, och ägnade alltså inte en tanke åt de stinkande konsekvenserna då jag satt och slevade i mig av maten i godan ro.

Såhär i efterhand, kan jag konstatera att några ”vitlökskänsliga” personer i närmaste kretsen fått lida lite extra de senaste dagarna på grund av lördagens middagsval. Men jädrans vad gott det var – och den vitlöksspäckade maten visade sig dessutom vara ett effektivt vapen gentemot jobbiga typer på puben. ”Vitlöksvindarna” runtomkring oss (och vår ålder?), bidrog förmodligen till att vi fick dansa relativt ostörda under den lilla tiden vi tillbringade på dansgolvet… Mer Coeur de filet Provencale åt kvinnofolket! 😉

Rymmer från ”mellohysterin”…

Å nej, ikväll startar årets ”mellohysteri”. Och chansen är stor att jag slipper se eller höra eländet, eftersom jag har planer på att rymma hemifrån för en utekväll 🙂 Vågar dock inte andas ut riktigt ännu. Om jag har otur har stället jag ska till installerat en storbilds-TV spektaklet till ära. Håller både tummar och tår för att så inte är fallet… Känner inget större behov av att titta på första deltävlingen och inte de andra heller för den delen Kanske gör ett undantag för själva finalen så småningom, men det återstår att se…

Måste börja lura mig själv…

Är nog något av en obotlig tidsoptimist och har oftast en lång ”att-göra-lista”, som aldrig tar slut… Så fort jag lyckas pricka av en sak på min lista, så dyker garanterat minst 3 nya upp i samma veva…

Efter att ha läst artikeln ”Så lurar du dig själv att få jobbiga saker gjorda” på http://www.metro.se igår, så inser jag varför jag ibland är lite motsträvig när det gäller att ta hand om de allra jobbigaste sakerna. Jag har ju helt glömt bort att jag måste lura och belöna mig själv…

Enligt ett utdrag ur magasinet Harward Business Review (HBR), så ska man ge sig själv belöningar i samband med att man genomför och prickar av jobbiga saker eller projekt på sin att-göra-lista. Allt går helt enkelt ut på att lura sig själv, genom att intala sig själv om att de saker man tagit på sig att göra inte är så jobbiga som man tror… Och det blir enklare att få sakerna gjorda, om man med jämna mellanrum belönar sig själv.

Om jag blir en följeslagare av denna belöningsmetod, så väntar en nära framtid mig med massor av roliga belöningar. Undras vilket av mina jobbigaste projekt jag ska ta tag i först, och vad jag ska ge mig själv i belöning när det är klart? 😉 Några förslag?

Fördomsfull – vad är det?

Igår ringde en dam till mig i receptionen, och berättade att hon skulle få besök av en kollega från Norge under eftermiddagen. Ungefär en kvart senare stannar en taxi utanför entrén och en farbror i filtkeps och en norsk lusekofta hoppar ut. Jag tror givetvis att det är den i förväg annonserade norska besökaren som har anlänt, och försöker göra ett extra gott intryck då jag hälsar honom välkommen och frågar om det är han som är …..?

Karln såg ut som ett frågetecken, och det visade sig snabbt att han inte alls var den efterlängtade norrmannen. Utan istället en välkänd engelsk medarbetare inom företaget, som klätt sig extra casual dagen till ära… Den riktiga norrmannen dök upp cirka 10 minuter senare. Och både filtkepsen och lusekoftan hade fått stanna hjemme i Norge…

Näe, ja é int´ett dugg fördomsfull…?