On the road to hell?

Har kommit att tänka på Chris Reas låt ”This is the road to hell” och Avenged Sevenfolds ”F…… Nightmare”, flera gånger under senaste 2 dagarna…

Har råkat ut för så många I-landsproblem sedan igår, att jag faktiskt börjat tappa räkningen. Ska dock inte besvära er med att dra upp alla dem här…

Men kan dock nämna att jag tillbringade ett antal timmar på barnakuten vid Astrid Lindgrens sjukhus (Karolinska) med äldsta tonåringen igår. Vi kände oss lite malplacerade i väntrummet där bland alla bebisar och barn i förskole- och småskoleåldern. Men även jag och min fjuniga 17-åring fick ett välkommet avbrott från den engelska evighetsserien ”Hem till gården”, när clownerna Bandy och Pajette från Glädjeverkstan kom förbi en stund för att roa barnen. Jag lyckades till och med lisma till mig en alldeles egen rosa ballonghund av Bandy. Inte illa för en barnslig 40+taggare…

 

 

 

 

 

Jag håller nu tummarna för att jag fått min beskärda del av I-landsproblem denna vecka (inklusive ofrivillig stadskörning igår – vet inte vad som hände med mitt tilltänkta filbyte mot Haga Norra och Vilda Väsby…?). Med facit i hand så kan inte resten av veckan bli annat än så mycket bättre :-).

 

Slut efter gårdagens Grönan-besök…

Det är bara att se sanningen i vitögat… Jag håller på att bli gammal… Gårdagens traditionella, årliga besök till Grönan med sönerna har helt tagit musten ur mig. Är helt slut idag… Förmodar att valet av dag för besöket kan ha någonting att göra med det. Måste ha varit en av sommarens varmaste dagar. Stundvis kändes det som man skulle smälta bort i värmen…

Borde ha haft stegräknaren på mig igår. Hade varit intressant att veta hur många steg som spatserades under dagen. Måste ha blivit ett antal tusen, med tanke på att vi valde att inte hoppa bussen eller spårvagnen till Djurgården och därifrån, utan höll oss till apostlahästarna under hela vistelsen i stan… Uteblivna F&S-besöket måste ju kompenseras på något vis. Något som definitivt känns idag…

Kul hade vi i alla fall. Även om jag personligen inte vågade åka i särskilt många attraktioner. Höjdrädsla och Gröna Lund går ju inte riktigt ihop… Räckte gott och väl med att betrakta Insane, Kvasten, Twister och framförallt Eclipse från marknivå. Förstår inte vad det är som triggar vissa att åka just sistnämnda. Blir helt kallsvettig när jag ser småttingar åka med den attraktionen. Fattar inte hur de vågar. Den ser ju helt livsfarlig ut…

En sak som jag inte kunde undgå att lägga märke till under vistelsen på Grönan, var att det måste vara en innegrej/modefluga i sommar med extremt minimala jeansshorts bland tonårstjejer (och även hos några damer av äldre modell…). Var och varannan gick omkring i dessa. Och utan någon som helst koll på vare sig celluliter eller om den ena skinkan eller i värsta fall båda, hängde utanför brallorna…

Kanske är dessa minishorts motsvarigheten till 80-talets färgglada, tunna ”pyjamasbyxor” med knyt längst ner vid vristerna, som man själv sprang runt med ett tag? Såhär i efterhand kan jag förstå att en och annan förälder och lärare ojade sig över just den avslöjande byxmodellen… Den var inte alltid speciellt vacker att skåda (beroende på vilka kläder man valde att ha till)… Men just nu är jag mest nöjd över att jag bara har söner, som håller sig till mer traditionella kläder och inte springer runt och visar hela rumpan eller delar av den för var och en ute på stan… 😉

/ Monicken

Dubbel anledning att fira…

Idag har vi haft dubbel anledning att fira litegrann inom familjen…

Anledning nummer 1 var förstås att vår minsting fyllde hela 16 år… Och morgonen startades därför med halvrosslig sång i hans rum och presentöppning och fruktsallad (istället för tårta…) i TV-rummet. Dessutom passade vi på att fira honom lite extra under kvällen, då farmor och farfar var inbjudna på grillmiddag.

Och anledning nummer 2, är att jag efter många timmars stretande och kladdande på altanen på baksidan och i garaget, äntligen kunde avsluta mitt måleriprojekt med flaggan i topp. De gamla, avflagnade utemöblerna är numera så gott som nya. Ett tag kändes det som att det inte fanns någon ände på måleriet. Är dock glad över att jag lyckades härda ut hela 3 påstrykningar av färg för varje möbel. Men, jag kommer inte att åta mig den här typen av jobb med denna möbelgrupp fler gånger. När färgen flagnar av nästa gång, så har de gjort sitt. Då får de lämna in för sista vilan på Sörab… Hoppas att det dröjer ett bra tag tills dess…

 

/ Monicken

 

Sommartider nej, nej, sommartider…

Bank (Photo credit: 401(K) 2013)

Att det ska vara så svårt? Har råkat ut för ännu ett I-landsproblem igen. Egentligen finns det ingen anledning att gnälla. Det handlar i grund och botten om bagateller. En sak som vi borde ha tagit itu med för länge sedan, men som dragit ut på tiden på grund av flera orsaker. Men jag måste få gnälla litegrann, bara för att jag kan…

Det är väldigt sällan jag har behov av att besöka ett bankkontor ”live”, eftersom de flesta bankärendena numera går att ta hand om smidigt via nätet. Men nu har vi i alla fall bestämt oss för att våra tonåringar ska få egna sparkonton och kontokort (enligt ungdomserbjudandena) på Nordea, för att underlätta hanteringen av CSN-bidrag, framtida löneinsättningar etc.

I detta erbjudande sponsrar banken också med ID-kort till barnen. Vilket innebär att även de måste vara på plats på banken vid ansökningstillfället för att skriva på diverse papper. Och det köper jag.  Mitt största problem just nu är dock bankens öppettider. Finns inte ett enda Nordea-kontor i hela Stockholmsområdet som är öppet längre än klockan 16:00 under sommartid. Och i Uppsala stänger de ännu tidigare, vid 15-tiden… Inser att vår timing är urusel, med tanke på att ena sonen sommarjobbar för närvarande. Och eftersom han slutar jobba vid 16-tiden, så finns det inte en chans för oss att hinna förbi ett Nordea-kontor innan stängningsdags under de närmaste veckorna.

Men, men… måste i alla fall säga att jag har blivit väldigt trevligt bemött då jag varit i kontakt med Nordeas kundtjänst för att höra mig för om gällande öppettider m.m. Och jag förmodar att mina tonåringar kommer att klara av att leva utan egna konton och kort ett tag till i värsta fall. Personligen ser jag förstås extra mycket fram emot att inte behöva höra följande ord mer i framtiden; Mamma, när ska du hämta ut min månadspeng/mitt CSN-bidrag? Har hört denna fras så många gånger genom årens lopp, att jag flera gånger haft lust att informera telningarna om att de faktiskt har en pappa som också äger ett bankomatkort… Fast mamma är ju ändå alltid mamma – är det inte så?

/ Monicken

En epok tar slut…

Svenska: Vilunda kyrka (Photo credit: Wikipedia)

Helt otroligt vad tiden går fort när man har kul…

I morgon går familjens minsting ut 9:an. Ett helt nytt skolliv väntar honom i höst. Förmodligen någon helt annanstans än i Väsby – om han får sin vilja igenom…

Känns lite konstigt och vemodigt att inte längre ha någon av sönerna kvar i Sverige-finska skolan framöver. ”Junior Junior” har ju alltid varit där… Han har tillbringat väldigt mycket av sin tid i deras lokaler. Ända sedan han var en liten bebis på 1 år och 4 månader. Och i morgon tar alltså en epok slut.

Ser fram emot en trevlig sista skolavslutning med Sverige-finska skolan i morgonbitti i Vilunda kyrka. Jag håller tummarna för att sonen blir nöjd med sina avgångsbetyg, och att de hjälper honom att komma in på det program han helst vill komma in på till hösten. Och stort tack till Sverige-finska skolans personal som tagit väl hand om våra söner under alla roliga och ibland även kämpiga stunder…

/ Monicken

Din mamma jobbar inte här…

 Visst är det härligt att vara tonårsförälder? Man kan inte leva med dem, men man kan inte leva utan dem heller… Måste dock påpeka att mina söner oftast är väldigt snälla och skötsamma, men visst har vi våra duster ibland. Ganska ofta handlar det om städningen av deras egna rum. Den skulle kunna skötas bättre om man får vara lite krass…

Kunde därför inte motstå frestelsen när födelsedagspresenter skulle inhandlas till dagens födelsedagsbarn, och jag hittade en disktrasa med texten; Din mamma jobbar inte här!!! Perfekt, tänkte jag direkt. Den kommer att passa honom som handen i handsken…

Var lite smånervig när det platta, tunna paketet skulle öppnas i morse. Tänk om han skulle ta det på fel sätt, och bli sur på mig eller rentav ledsen till och med…

Men har tack och lov en 17-åring med humor. Det tog ett par sekunder innan han fattade vad det egentligen var han höll i handen. Men när han väl gjorde det, brast han ut i gapskratt. Han tyckte det var dagens roligaste present och nu håller jag tummarna hårt, för att han ska sporras att ta hand om sina dammråttor lite oftare med hjälp av sin nya städkompis. Mamma jobbar nämligen inte där… 😉

Sumo-brottaren blir 17…

Sumo Wrestlers in Tokyo (Photo credit: Wikipedia)

Fortfarande minst lika trött och seg som igår, om inte värre… Men måste ändå säga att torsdagen var en väldigt bra dag. ” I feel good”! Och jag ser verkligen fram emot en händelserik helg.

Äldste sonen fyller år idag. Det är otroligt vad tiden går fort. För 17 år sedan låg man inskriven på Löwet i Väsby och lyssnade till en väldigt desperat och skrikig rumsgranne… Någon i samma situation som mig själv, hade förmodligen inte hunnit andas in lika stora mängder lustgas innan förlossningen satte igång på allvar. – Jag döööör!!! ekade väldigt högt genom pappersväggarna… Själv låg jag och vilade mot en Sacco-säck och undrade vad i herrans namn det var frågan om… Mina värkar hade stannat av tillfälligt på grund av en effektiv Epidural-bedövning och i mitt förvirrade tillstånd hade jag lite svårt att greppa tumultet i rummet brevid.

Jag hade gått 2 veckor över tiden och började tro att bebisen aldrig skulle komma ut. Hade försökt påskynda nedkomsten med fönstertvätt och alla möjliga andra beprövade metoder. Dock utan någon större framgång. Babyn verkade trivas väldigt bra inne i magen, Något som bekräftades när han väl behagade komma ut efter tryck- och draghjälp från sjukhuspersonalen, tidigt på morgonen under internationella kvinnodagen.

Ut kom en bjässe på nästan 4,5 kilo. Han såg ut som en liten gullig Sumo-brottare när han låg i sjukhusvagnen. Kinderna var extremt ”bulliga” och liksom flöt ut på kudden när han låg på sidan… Det lilla efterlängtade livet hade äntligen kommit ut. Och nu har den lille brottaren med de härliga babyvalkarna, förvandlats till en snäll, artig och välartad tonåring. Gissa om jag är en stolt mamma? 🙂 Grattis Rasmus – hoppas du får en riktigt bra födelsedag! ❤