Gammal och gaggig nästa…

Hoodiladi, hoodiladi, hoppsan vilken dag…

Är helt vindtyrig och snurrig i kolan efter att ha suttit och jobbat med en massa administrativt jobb sen igår eftermiddag. Långt därinne finns det kanske fortfarande kvar något av en ”kontorsråtta” – vem vet?

Idag har jag kommit fram till att jag förmodligen borde boka tid hos en optiker för syntest, och det snarast möjligt. Det höll på att sluta riktigt snöpligt i morse, då jag var sååå nära att ta Rozaderm (speciell kräm för Rosacea) istället för Sensodyn. Och det händer alltför ofta nuförtiden att jag har svårt att läsa mindre texter. Måste ha dem minst på en armlängds avstånd, för att kunna tyda någonting överhuvudtaget. Snacka om långsynt… Gammal och gaggig nästa…

I brist på godsaker, så bestämde jag mig för att försöka vara lite nyttig ikväll och gjorde Björnbärssmoothie med vår extremt högljudda mixer. Smoothien var tyvärr ingen hit. Alldeles för syrlig för en gottegris som mig, och jag irriterade mig dessutom på de där små fröna eller skalen? som bären släpper ifrån sig. Näe, den varianten ska jag inte göra fler gånger. Nästa gång får det bli en sort med blåbär och banan – den faller mig mer i smaken :-).

Nu ska jag nog ta och hoppa i säng, innan jag faller i trans bland mina pappershögar och datorn…

Klantig, klantigare, klantigast…

Det är bara måndag. Men med tanke på hur veckan startat, så väntar jag med spänning och en gnutta fasa? på fortsättningen.

Veckans oturssvit började i förmiddags då jag satt på tåget och fipplade på min mobil. Var så fokuserad på att läsa nyheter på Aftonbladets hemsida, att jag missade att hoppa av vid Ulriksdals station där jag skulle av för vidare färd mot Hallonbergen. Hoppas att jag hann dölja min värsta fågelholksmin, då jag insåg att tåget rullade iväg från stationen med mig själv fortfarande på…

Gällde att sitta kvar lugnt och stilla, hålla god min och komma på första bästa, alternativa färdrutt. Bestämde mig för att åka till Karlberg och byta till tåget mot Kungsängen. Tyvärr blev tåget stående några minuter under resan till Karlberg, på grund av ett annat tåg som hade tekniska problem utmed samma räls. Och detta ledde i sin tur till att jag missade anknytningståget mot Kungsängen och fick vänta extra länge vid perrongen i Karlberg innan jag äntligen kom iväg till Sundbyberg.

Oturen förföljde mig i hasorna hela arbetsdagen, och nådde sin topp precis innan jag skulle åka hem. Då gled nämligen mobilen ur händerna på mig och druttade rakt ned i asfalten med skärmen före… Kaboom! Krasch! Och nu är hela skärmen en enda stor härva av sprickor… 😦 Frågan är om det ens är värt att byta ut glaset. Kostar förmodligen nästan lika mycket som en ny telefon… Finns det någon här som har råkat ut för någonting liknande, och vet ungefär hur mycket det kostar att byta ut glaset?

Näpp, nu tänker jag nog trösta mig själv med en rejäl Irish Coffee – ”because I´m Worth it”, efter en dag som ”Klantig, klantigare, klantigast”…

 

 

 

Kaffet hjälper mig att bli en människa igen?

Zzzzzzz…gäsp…

Idag tog det verkligen emot att stiga upp innan tuppen… Har vaknat flera gånger i natt, eftersom jag varit orolig för att försova mig.

Det är gråtrist ute och det ser ut att dugga litegrann just nu. Får nog packa ned både kepsen och en vattentät jacka i ryggan, för att gardera mig mot vädrets makter.

Har redan bälgat i mig en stor mugg kaffe för en stund sedan, men lär behöva åtminstone en till innan jag kan titulera mig människa igen.

Näpp, har inte tid att sitta och hänga här på bloggen mer nu. Måste se till att göra i ordning mig själv inför en ny, spännande arbetsdag i kära Sumpan :-).

Ha det!

 

 

Du är vad du äter?

… hemska tanke…

Jag måste nog börja tänka lite mer på vad det egentligen är jag går och stoppar i mig om dagarna. Har alltid älskat godsaker, men konsumtionen av dem har definitivt gått till överdrift under senare tid. Går inte längre en dag utan att jag äter godis, bullar eller bakverk, emedan oöppnade påsar med morötter och andra nyttigare snacksalternativ från växtriket ligger och tynar bort  längst ned i mitt kylskåp…

Om jag skulle delta i TV-programmet ”Du är vad du äter”, så skulle svenska folket förmodligen få sig sitt livs chock… En stor del av min veckoförbrukning av mat, skulle med all sannolikhet bestå av choklad, andra sorters godis, Toscabullar, småkakor, kaffe och glass… Konsumtionen av ovannämnda ting har dessutom varit betydligt högre än normalt senaste 3 veckorna, på grund av födelsedagsfiranden etc.

Nej, nu måste jag faktiskt skärpa mig. Tror jag får sätta igång med att föra matdagbok på skoj, för att se på pränt vad det är jag äter under en veckas tid. Kanske kan det motivera mig att klämma i mig något nyttigare alternativ då och då. Några kalorier tänker jag däremot inte ägna någon tid åt att räkna. Sånt tycker jag är oviktigt och jag har ju egentligen inga problem med vikten. Det är bara det att jag vill få en bättre överblick på vad jag mumsar i mig, och trappa ned något på mitt frosseri i godsaker – allra helst innan folk som slår upp ordet Toscabulle på Wikipedia hittar en närbild på mig där…;-)

 

Har fått en ny favvo på Grönan…

Klockan närmar sig två på natten och jag är inte ett dugg trött. Lär straffa sig i morgon dock. Tur att man är ledig…

Det har hunnit hända en hel del sedan jag skrev här sist för några dagar sedan…

Följande har skett på otursfronten:

Tisdag 5/8:

• Fick gå runt i plaskvåta skor hela dagen efter förmiddagens regnoväder i Sumpan.
• Mitt vita, fina sommarlinne är inte lika vitt längre… En liten kille råkade välta min kaffemugg på mig av misstag på Gröna Lund, då han skulle gena mellan några bänkar… Bara andra gången denna vecka som jag fått varmt kaffe på mig. Ja, ja… Huvudsaken var att han inte skadade sig. Och dessutom hade han en trevlig och generös pappa?, som ordnade nytt kaffe åt mig :-).
• Vi fick gå hem helt tomhänta från Grönan, trots att vi satsade en hel del pengar på att vinna en radda olika godissorter under kvällen. Irriterande nog missade vi flera vinster med endast ett nummer – just my luck…

Onsdag 6/8:

• Blev ”attackerad” av en gammeldags vädringsställning/klädhängare och fick ett metallrör (mittenröret som galgarna med kläder vanligtvis hänger på…) rakt under vänstra ögat. Fick en ordentlig svullnad ett tag och befarade att jag skulle åka på en ordentlig blåtira dagen därpå, men klarade mig tack och lov…
• Gjorde misstaget att hoppa av tåget i Rotebro istället för i Väsby i samband med ett signalfel och fick vänta i evigheters evigheter (kändes det i alla fall som…) på 533:an…

Följande har skett på lyckofronten:

• Har slagit nytt hastighetsrekord med elcykeln. Numera är jag uppe i topphastighet på hela 39 km/h (detta var dock i nedförsbacke).
• Jag har fått en ny favorit på Gröna Lund… Jag är ju höjdrädd och har under alla år undvikit att åka i attraktioner på alltför hög höjd. Under årets besök dit med sönerna i tisdags, så bestämde jag mig för att vara modig och testa på någonting nytt. Åkte både Vilda Musen och Twister. Och den sistnämnda är numera min favorit istället för markgående Pop Expressen…
• Är stolt över mig själv för att jag lät yngste sonen övertala mig att prova på en helt ny maträtt på Grönan. Har aldrig ätit Langos tidigare. Inte vad jag kan minnas i alla fall… Men i tisdags slukade jag en med ostvariant med en massa vitlökssås – och stank förmodligen därefter hela kvällen… Men det var gott, och med all sannolikhet extremt flottigt…
• Fick några trevliga födelsedagspresenter i torsdag. Bland annat ett nytt armbandsur, så att jag kan hålla bättre koll på tiden… Kan behövas i mitt fall… Av sönerna fick jag en mycket tjock bok; ”Under kupolen” av Stephen King. Håller nu tummarna för en massa spännande läsning framöver…

Jepp, då har jag bjudit på en del axplock av både bra och dåliga händelser, som kantat mitt liv under senaste dygnen… Nu hoppas jag att helgen ska bli riktigt rolig och minnesvärd. Ha det!

Ännu en otursdag…

Surprise, surprise… Denna dag började också i oturens tecken…

Var nog inte helt vaken när jag skulle fixa till luggen tidigt i morse. Greppade min hårsprayflaska från hyllan i hallen, men insåg snabbt att någonting inte var som det brukar vara. Sprayen doftade inte alls som vanligt, vilket hade sin naturliga förklaring i att jag råkat få en helt annan sorts spray i näven av misstag; Visst är rumssprayen med lavendeldoft från PartyLite trevlig, men som hårspray är den urusel… Jösses…

Strax därefter begav jag mig till närmaste busshållsplats för avfärd mot Rotebro station… Och det dröjde inte länge innan jag blev varse om att 533:an redan anlänt till hållplats Rosenhillsvägen, både före mig och busstidtabellen igen… Grrrr… Hade dock inget annat val än att stå kvar i solgasset och invänta nästa skjuts. Eftersom hela 20 minuter gick till spillo på grund av ”bussfadäsen”, så blev jag tvungen att ändra min resplan drastiskt för att hinna fram till slutdestinationen i tid.

Enligt SL:s reseplanering skulle sista biten av min färd vara en gångsträcka på totalt 400 meter från Sundbybergs station. Fick oturligt nog inte igång navigeringen i min mobil, och min intuition sade mig att jag skulle traska åt höger för att hamna på rätt spår. Såhär i efterhand kan jag krasst konstatera att min intuition gällande lokalkännedom i Sundbybergs Stad är kraftigt ur balans. Gick förstås åt fel håll, och min gångsträcka blev säkert 1600 istället för 400 meter… Suck…

Och en mängd olika otursincidenter fortsatte avlösa varandra under hela förmiddagen. Tänker inte tråka ut er med fler detaljer här… Men nu på sena kvällskvisten kan jag konstatera att jag är någorlunda i fas med mig själv igen, och att jag faktiskt är värd en liten skål med Lemon Curd-glass som plåster på såren…

Ser fram emot en angenäm och otursfri dag i morgon???

Otursförföljd och utskälld…

Kände mig inte speciellt tuff i morse vid 06:30-tiden då jag skulle cykla iväg till arbetspasset på Lavendelgården mitt i värsta åskvädret… Med min otur hade jag lika gärna kunnat bli träffad av blixten på bron över E4:an vid Glädjens, men denna gång klarade jag mig oskadd. På grund av det kraftiga regnet, såg jag dock ut som en dränkt katt när jag väl kom fram…

Min otur gjorde sig påmind redan tidigt på morgonen. Lyckades sjabbla med en av kaffetermosarna, vilket resulterade i att jag fick nybryggt kaffe över ett område på vänstra handen. Trots att jag försökte kyla ner den med kallt vatten direkt, så ömmar det och svider fortfarande litegrann…

Vid lunchtid var olyckan framme igen. Då lyckades jag få ett ”halvnasty” skärsår på vänster hand mellan tummen och pekfingret, när jag skulle öppna upp en burk med persikohalvor inför efterrätten…

Fru Fortuna lyste med sin frånvaro igen senare under eftermiddagen i tvättstugan, där avloppet hade täppt igen och bidrog till en mindre översvämning…

Och när arbetspasset var slut och det var dags att svida om till mina egna kläder, upptäckte jag att de fortfarande var fuktiga efter morgonens blöta cykelfärd…

Sist men inte minst, så blev jag utskälld av en medelålders manlig cyklist på vägen hem. Att jag väjde för en gångtrafikant på min sida av vägen, fick uppenbarligen sista droppen i bägaren att rinna över för honom vid tunneln nära OK/Q8… Han viftade med sin vänstra arm och skrek; Va fan! Håll dig på din sida! Och jag kunde förstås inte hålla käften, utan var tvungen att skrika tillbaka; Men ta det lugnt lilla gubben. Vägen är tillräckligt bred för oss båda två! Såg personligen inte övertrampet på ”hans sida” som något problem, så därför rekommenderar jag att gubbar utan balanssinne och reflexer i fortsättningen lämnar cykeln hemma och använder antingen apostlahästarna eller bilen då de ska någonstans… 😉

Nu håller jag både tummar och tår för att otursincidenterna är slut för idag, och att jag kan andas ut en lättnadens suck resten av kvällen på sofflocket…

Kräsen till tusan?

Latmasken tog kommandot över mig ikväll igen… Kände inte alls för att laga middagsmat och loggade in mig på Onlinepizza.se för att mätta magen på mig själv och äldste sonen…

Tyckte att det var dags att testa ett nytt ställe, så jag bestämde mig för att beställa en Hawaii-liknande sak från Pizzeria Stazione – en av nykomlingarna på Pizza-siten. När pizzan väl dök upp efter ett förvirrat samtal från chauffören som åkt vilse, såg jag förstås fram emot att sätta tänderna i den så fort som möjligt.

Öppnade locket till kartongen, och vad skådade mitt norra öga. Jo, på pizzan ligger flera större skinkbitar strategiskt? placerade, istället för strimlad skinka som jag är van vid från andra pizzerior. Dessutom såg det ut att vara någon form av kokt skinka (italiensk variant?) istället för rökt… Och den var av en sladdrigare sort än jag personligen föredrar… Försökte intyga mig själv om att detta inte var något problem eftersom den smakade bra i övrigt, men det slutade i alla fall med att merparten av skinkskivorna sållades bort och pizzan förvandlades till en vegetarisk variant i slutändan.

Jag inser att jag inte är alltför äventyrlig när det gäller mat. Är en kräsen ”pain in the a.. Min pizza måste uppenbarligen se likadan ut från gång till gång, för att jag ska kunna få bästa, möjliga smakupplevelse… Kräsen och enformig är orden…