Gott Nytt År!

Länge sen man var här sist, men under årets allra sista dag måste man väl anstränga sig lite extra…

Snart har vi ett nytt spännande år med nya utmaningar framför oss. Och jag har i alla fall ställt in mig på att 2016 ska bli det bästa året någonsin 🙂

2015 har varit ett hyfsat bra år också. Fyllt med både med- och motgångar… Om man ska ”highlighta” några speciella saker så får det bli följande (utan inbördes ordning):

• Årets skrällar: Son nummer 1 tog studenten och flyttade hemifrån för att plugga i Karlstad.
• Årets bästa köp: Aussi volymschampo – det är så drygt att det räcker med endast en droppe för att tvätta hela mitt hår. Och jag har rätt mycket hår, även om jag kapat av mycket av kalufsen i år…
• Årets sämsta köp: En jättesöt porslinsmugg jag köpte under min weekendresa till Berlin i april. Tanken var att jag skulle kunna ta med mig ”Take away”-kaffe i den på vägen till jobbet, men porslinet visade sig vara av så dålig kvalitet att det inte går att hålla i muggen om den innehåller varm dryck…
• Årets låt: Måste vara ”He is” med Ghost – tröttnar aldrig på den.
• Årets lampfavorit: Som ”lampfetischist” så köper jag nog i regel minst 4 lampor per år. Den fina fjäderlampan som jag fick i julklapp måste ändå räknas som årets favorit. Jobbar dock fortfarande på att fjädrarna ska sätta sig på plats. Det kan ta upp till två veckor.
• Årets SL moment: Mycket har jag skådat under mina färder med SL i år – men den unga tjejen som skötte sina morgonbestyr på tåget tar nog priset. Hon passade på att klä av sig, käka frukost, sminka sig, borsta håret och klä på sig igen under sträckan Rotebro och Stockholms central för några veckor sedan. Hade inte blivit förvånad om hon dragit upp tandborsten också… men tack och lov slapp jag bevittna det…
• Årets vänner/jobbarkompisar: Har en hel drös med fantastiska personer som skulle kunna nämnas här.  Ni vet vilka ni är: ingen nämnd, ingen glömd.
• Årets ”ledsen i ögat”: Det är flera äldre personer som jag lärt känna i jobbsammanhang som fått lämna jordelivet i år. Tänker på er, ni har för alltid en speciell plats i mitt hjärta <3.

Nu är det inte långt kvar till tolvslaget. God fortsättning & Gott Nytt år på er!

/ Kram

 

 

Helgen är räddad…

… köpte ett nummer av tidningen RETRO på Ica Format tidigare idag… Nu kan jag hälla upp ett glas Zinfandel åt mig själv, unna mig en bit (nåja, några bitar… skafferiet har fyllts på…) choklad och luta mig bekvämt tillbaka i soffan på nedre våningen och bläddra runt precis hur länge jag vill…

Ska nog börja med att spana in reportaget om gungstolar. Kanske finns det med någon som påminner om farmor och farfars gamla gungstol från 50-60-talet. En stol som jag tyckte så himla mycket om när jag var liten, och som jag faktiskt suttit i senast idag eftersom den numera finns hos mina föräldrar. Å, vad jag gillar den här tidningen. Det finns alltid med bilder på prylar som väcker en massa gamla minnen och mitt ”ha-begär” till liv…

Men du bor ju här…

Yngste sonen var väldigt sugen på någonting gott för några timmar sedan. Beklagade sig över att all glass var slut. Och inte verkade han hitta någonting intressant i skafferiet heller. Hur han än rotade… Han passade på att fråga mig om vi hade någon choklad hemma. Jag sade åt honom att kolla översta lådan i skafferiet. Ibland brukar det finnas godis där. Allra längst bak. – Ingen idé. Finns ingenting där, fick jag till svar. – Men hur kan du vara så säker på det, undrade jag. – Men du bor ju här, kläckte han ur sig då… Ja, det kan ju ligga någonting i det…? En gång godisråtta, alltid godisråtta…

Tungt i Rosenhillsbacken…

Härligt med helg, men varför ska de alltid gå så fort? Det är så mycket saker jag skulle vilja göra, men jag skulle behöva 48 timmar på ett dygn för att hinna med allt…

Nu har jag så gott som hämtat mig från min över 2 veckor långa förkylning. Och idag var jag sugen på att ta mig till Friskis&Svettis, men det slutade med en promenad i det fina höstvädret istället. Lika bra det, kan jag krasst konstatera så här i efterhand. Min kondis är definitivt inte vad den en gång varit. Apostlahästarna kändes extra tunga i lilla Rosenhillsbacken – och det är illa…

All fårull är inte mys…

Fårull i all ära. Härlig, fluffig, mysig inredningsdetalj – i de flesta fall… Men när en remsa fårull används för att pryda en adventsljusstake, får i alla fall inte jag personligen några som helst”mysvibbar”. Tycker mest att det ser väldigt mysko ut…

Men smaken är ju som baken – det vill säga delad – och kanske blir de ”fårullsprydda” adventsstakarna jag såg på Rusta igår en av deras storsäljare i år? Själv nöjer jag mig med att plocka fram min gamla trotjänare från vinden när första advent står för dörren. Den röda Luma-retroskapelsen från 50-60-talet duger alldeles utmärkt för mig. Både utan fårull och andra överdådiga krusiduller… 😉

 

 

 

P.S. Till min stora glädje har jag fått ytterligare en Orkidé att blomma om… Trots att mina ”ogröna” fingrar har glömt bort att vattna den och vårda den ömt…

Mmm…mumsig tavla…

Min envisa förkylning vägrar att släppa taget om mig helt, men har ännu inte gett upp hoppet om en snörvel- och hostfri framtid. Får´la ta det lugnt i helgen också och ägna mig åt mindre ansträngande bestyr som exempelvis långbad, soffhäng, surfande, bokmaleri och beundrande av vår senaste, heta inredningsdetalj ”Chokladtavlan”…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den händigaste familjemedlemmen (kan dessvärre inte skryta med att det är jag…) har spenderat ett antal timmar av sin fritid åt att snickra ihop detta mästerverk, vars grundbult är en gammal ”provtrycksplexiskiva” som jag fick lov att ta med mig hem då jag slutade min anställning på Mondelez International (ägare till bland annat varumärket Marabou) 2013. Varenda gång jag tittar på tavlan, så kommer jag att minnas min tid där med glädje, längta en gnutta efter mina före detta arbetskamrater och sukta efter en shoppingrunda i personalbutiken…

Ha en mmm…mumsig helg!

 

 

 

Däckad hela helgen…

Solen skiner, himlen är klarblå. Ser ut att vara perfekt, om något kyligt promenadväder ute. Och vad gör jag? Häckar inomhus, eftersom jag åkte på en dunderförkylning tidigare i veckan och har legat mer eller mindre däckad under hela helgen…

Nu går jag på Panodil, så jag har åtminstone lyckats ta mig upp ur sängen en stund för att äta lite sen frukost och knappa lite på datorn. Håller tummarna för att jag ska vara i någorlunda mänskligt skick i morgon, för jag tänker minsann inte stanna hemma från jobbet.

Får nog ta mina apostlahästar och vanka upp till övervåningen igen. Inta säng- eller soffläge, glo på dumburken litegrann och hålla tummarna för att jag piggnar till och inte ser ut som ”Rudolf med röda mulen” i morgon också…

Jojomommo, jojopoppo…

Long time, no see… men nu är jag tillbaka…

Ska inte plåga er med några SL moments idag, även om en del nämnvärda sådana ägt rum under den tiden jag hållit mig borta från bloggen…

Istället kan jag passa på att berätta att jag:

• = en av världens kräsnaste människor, har lärt mig att äta sushi – och jag tyckte till och med att det var gott…
• har sett ”Glada hälsningar från Misångerträsk” på bio. Martina Haag har en härlig sjuk humor, som passar mig som handen i handsken. Med endast 4 personer i hela biosalongen, blev det snabbt uppenbart vem/vilka som var mest roade av filmen… 😉 Säger bara jojomommo, jojopoppo… Gå och se den om du redan inte gjort det 🙂
• i helgen varit och hälsat på äldste sonen i Karlstad. Fick en rundvisning i Universitets enormt stora och fina bibliotek. Där ligger hemkommunen Väsby aningen i lä… Passade också på att ta en sväng förbi Burger House och äta deras vegetariska burgare med Haloumi-ost och persika – mums!
• ikväll såg Icas nya reklamfilm, och undrar om de använt mig som inspirationskälla? https://youtu.be/nVly9-rU2j4

Men nog ordat för ikväll… Nu är det dags för en date med John Blund. I morgon väntar en ny dag och massor av nya utmaningar… 🙂

Nedräkningen har börjat…

Jag = hönsmamma?

Har aldrig sett mig själv som urtypen för hönsmamma – men uppenbarligen är jag någonting åt det hållet trots allt..

Son nummer 1 har varit utflugen ur hemmet i två och en halv vecka, och det känns redan som en evighet sedan jag som honom sist. Vet att det inte går någon som helst nöd på honom i Karlstad. Han har ett eget litet, mysigt krypin och han kan ta hand om sig själv; killen tvättade och strök för bövelen sina kläder själv redan i 11-12 års åldern (tack vare hård finsk uppfostran? i Sverige-finska skolan-anda…). Son nummer 2 skolkade kanske från just de lektionerna? Har i alla fall inte sett honom närma sig en tvättmaskin eller ett strykjärn frivilligt de senaste 18 åren… 😉

Just nu väntar jag ivrigt på att lördagen ska komma. Då kommer den utflugna sonen på besök till Lapplands Väsby och vi får rå om honom i några dagar. Förmodar dock att han inte kommer att tillbringa mycket av den tiden på Rosenhill, utan föredrar nog att hänga med sina kompisar… Oavsett, ska det bli kul att få hem honom, om än bara för några dagar. Nedräkningen har börjat… 🙂

Jag är en dålig resenär…

Nu har det gått ett bra tag sedan jag skrev några rader här sist.

Det har hunnit hända en del saker under den tiden. Tänker bara nämna några här…

• Äldste sonen har flyttat till Karlstad för ett par veckor sedan, och försöker anpassa sig till det hårda? studentlivet med nollningstraditioner, festande, föreläsningar, pluggande och allt vad det innebär. Skulle ljuga om jag sade att jag inte saknade honom enormt mycket, men samtidigt är det bra för honom att stå på egna ben och jag är glad över att han valt att plugga vidare direkt. Själv tog jag ju ett sabbatsår efter gymnasiet som inte har avslutats ännu ;-)…
• Var på kräftskiva på Hugo Sabels torg i Lapplands Väsby förra helgen, där ett par före detta arbetskamrater skämtsamt påpekade för mig att jag ofta verkar ha problem med SL. Insåg att jag kanske har skrivit lite väl mycket om mina dåliga erfarenheter av SL här på bloggen senaste tiden – så från och med nu ska jag försöka undvika det (förutom i undantagsfall…).
• Måste i alla fall dra ett sista SL moment här och nu. Och hör och häpna, denna gång är det faktiskt inget klagomål eller kritik mot SL utan emot mig själv. I torsdags var jag en dålig resenär – stod och väntade på tåget mot Upplands Väsby vid Karlbergs station. Det kom i tid, men jag missade det eftersom jag stod och fipplade med min mobil. Tåget gled in på spår 4 istället för spår 3 där jag förväntade mig att det skulle dyka upp.  Stod med ryggen emot och gissa om jag fick stå kvar där med lååång näsa, då jag av en slump vände mig lagom för att se Upplands Väsby-tåget lämna perrongen…

Ha en trevlig lördag därute!