Idag gav jag äntligen mig själv en liten spark i baken, och såg till att rama in ytterligare 3 ”retro-same-vykort”…
Gick betydligt smidigare än förra gången då jag gav mig i lag med ramsättningen. Verkar som att min ”battle” med passepartouten sist, hade givit mig ordentligt blodad tand. Gjorde ett bättre grundjobb med att bända flärparna som håller rambaksidan på plats redan från början, vilket gjorde att jag slapp lirkandet som höll på att få mig ur balans sistens, nästan helt och hållet. Fantastiskt! Vilken känsla 🙂
Här kan ni se mina små mästerverk á la Lappland…
/ Monicken
Finntanten 