Jag vill också kunna måla…

Idag var jag och min kompis Susanna på konstvisning i Rotebro hos konstnärinnan Carin Tehler. Hon är en före detta arbetskamrat till mig från Mondelez International och hon målar oftast härliga, färgglada tavlor i olja, men arbetar också i bland med mindre verk i blandteknik.

Vet inte hur många gånger jag önskat att jag också hade begåvats med liknande konstnärliga talanger. Jag vill också kunna måla… Men steget dit känns väldigt långt just nu… Speciellt med tanke på att jag är 40+ och knappt kan rita en streckgubbe… Men övning kanske ger färdighet? Frågan är om det i mitt fall ens är värt att ägna tid åt att försöka ta reda på det… 😉

Här kan ni i alla fall beundra några av Carins fina tavlor.

    

Retro med Hus & Hem…

Börjar bli för gammal och tråkig för att hänga med i ”modesvängarna”. Olika typer av damtidningar och bloggar med fokus på modereportage om kläder och utseende intresserar mig verkligen inte ett dugg… Har nog aldrig gjort det egentligen, om sanningen ska fram… Förstår inte varför det är så viktigt för vissa att ständigt ”vara inne” och alltid följa de senaste trenderna. Varför inte köra sitt eget race istället? Var dig själv, ha på dig det du trivs i och strunta i vad andra tycker och tänker… Kort och gott, så är numera de utseende- och annonsfixerade ”modeblaskorna” portade hemma hos mig.

Däremot tycker jag att det kan vara intressant att läsa om såväl modern som gammal inredning och design, för att få lite inspiration, idéer och så till hemmets lugna vrå. Och nyligen har jag fått upp ögonen för en kul inredningstidning som heter RETRO (Hus & Hem), som är perfekt för en ”bakåtsträvare” som mig.

Fick mitt alldeles första nummer av tidningen häromdagen. Och insåg snabbt att detta är ett magasin helt i min smak. Bra mix av reportage och bilder, som lyfter fram kända designers och inredningsprylar från förr. Nu gäller det att hålla ögonen öppna efter bra ”loppis”-tips, så man kanske kan fynda några utvalda retroklenorder under vår- och sommarhalvåret. Jippii!!! 🙂

/ Monicken

Jag och pensionärerna…

Pensionärsvarning…

I förmiddags var jag iväg på ett möte inne i stan. Och innan den kommunala hemfärden, passade jag på att slinka in i Lush-butiken vid centralstationen. Det har blivit något av en vana så fort jag är inne i city.

Det är omöjligt att hoppa på tåget hem, utan att slinka in åtminstone en snabbis i denna affär. Kan helt enkelt inte motstå deras handgjorda produkter, framförallt badbomberna. Den rosa som heter Twilight är helt underbar. Och jag kände att jag definitivt var värd en sådan efter mitt möte…

Butiken är verkligen livsfarlig för en ”livsnjutare” som mig och ett par till saker slank med i bara farten tillsammans med Twilight… Gissa vem som ska ha ”hemmaspa” så fort ett lämpligt tillfälle dyker upp? 😉

En sak som slog mig under mitt butiksbesök inne i stan, såväl som under min fortsatta shoppingrunda i Rotebro, är att det vimlar av pensionärer i varenda affär mellan kl 11-13.  Grå- och vithåriga damer och herrar med käppar, rullatorer, elrullstolar så långt ögat kan nå… Jag har absolut ingenting emot pensionärer. Tvärtom – all respekt till äldre personer. Vi har mycket att lära av dem. Men det kändes lite lustigt, när jag insåg att jag förmodligen var den yngsta kunden i varje affär jag besökte idag. Och jag är ändå 40+… Tror jag ska gå och handla lite oftare vid den tiden. Kände mig riktigt ungdomlig där jag stegade omkring…

Det är jag och pensionärerna från och med nu 🙂

 

/ Monicken

 

Tick tock, tick tock…

English: Nina Söderquist at the welcome party in Gothenburg during Melodifestivalen 2009. Svenska: Nina Söderquist på välkomstfesten i Göteborg under Melodifestivalen 2009. (Photo credit: Wikipedia)

Har idag insett att jag måste ha missat en eller flera av deltävlingarna i Melodifestivalen år 2009…

Masade mig iväg till spiningpasset på Friskis & Svettis i Väsby idag, även om det tog emot rejält… Har visst hamnat i en tillfällig svacka. Kändes sååå mycket jobbigare än sist jag deltog i spinningen. Vet inte om det har att göra med att jag bara gymmat de senaste gångerna jag varit där? Det flöt inte riktigt på som det skulle. Kändes tungt och jag hade problem att hålla ett bra tempo hela tiden. Och det hela slutade med sendrag i foten under stretchingen… Jippii…

Men passets höjdpunkt var som vanligt första låten i block nummer ett. Det är ett jädra bra drag i den. Har länge funderat över vem det är som sjunger den, eftersom jag aldrig hört den innan mina besök i spinningsalen. Tog mod till mig idag och frågade ledaren. Och det visade sig att det var en gammal Melodifestivallåt från 2009, med en tjej som heter Nina Söderquist. Hur jag har kunnat missa denna Tick Tock är en gåta för mig… Bra är den i alla fall. Heja Nina! Du ska veta att du sätter sprätt på många ben på F&S i Vilda Väsby varje vecka :-).

 

/ Monicken

 

Lukt- och smaksinne á la tonåring…

Min ena tonåring är ju för rolig ibland :-).

När han kom hem vid 19-tiden från en kompis utbrast han glatt nere i hallen: Aaaa, det är Lidl-potatis! Och mycket riktigt – det var en sorts kryddade potatisklyftor från Lidl som just då tumlade runt i vår Actifry inför middagsmaten…

Vet inte var han fått sitt utmärkta lukt- och smaksinne ifrån… Kan inte påstå att jag känner någon speciell skillnad på lukten när det gäller olika sorters potatisklyftor, oavsett om de är hemmagjorda eller halvfabrikat…

Jag är ju tyvärr inte känd för att vara någon mästerkock, så det har ju till exempel hänt att en och annan grillad kyckling slunkit ner i butikskorgen då och då under årens lopp. Och tror ni inte att tonåringen kan känna på lukten och smaken vilken butik kycklingen köpts ifrån? 😉 Har försökt lura honom ibland, men det går bara inte. Han vet direkt om den är köpt på Ica Format, Hemköp i Runby eller någon annanstans…

Ibland kan det också vara ”en pain in the a…” med hans luktsinne. Han är rätt kräsen i maten (undrar var han har fått det ifrån ;-), och kan bli jättemisstänksam när man lagar mat och han inte känner igen lukten. Då ska det genast pillas och inpekteras lite extra, innan man låter maten mätta mun.

Men ja. Vad säger man? Än en gång: Tonåringar… 😉

 

/ Monicken

Finska Lappland i blodet?

Idag anlände mitt senaste fynd från Tradera med posten… Vilket var någonting så udda som ett gammalt vykort från 1950-60-talet på en same som blickar över Torneträsk vid midnatt. En väldigt fin och stämningsfull bild, som jag ska använda på bästa möjliga sätt någonstans på övervåningen.

”Varför i herrans namn går någon och budar på gamla vykort med samemotiv”, undrar säkert en och annan just nu. Tja, varför inte? Vet faktiskt  inte varför jag är så fascinerad av samer, vidsträckta skogs- och berglandskap och träd överlag. Kanske var jag same i mitt förra liv, eller så föddes jag med en gnutta av finska Lappland i blodet?

Orkar inte spekulera närmare i vad som ligger bakom min beundran för ovannämnda saker. Kan bara konstatera att jag är lite enformig och förmodligen även aningen trist när det kommer till inredningsdetaljer. Träd, skog, älgar och samer för nästan hela slanten… När jag inte hittar någonting annat kul i retroväg…

/ Monicken

Femtio nyanser, hmmm…

Erika Leonard. Brittisk författarinna. Mer känd för bokslukare världen över under pseudonymen E L James och förmodligen en stark kandidat till titeln ”Kvinnan med världens snuskigaste fantasi”? Jösses, undrar verkligen vad som inspirerade henne till att skriva boken ”Femtio nyanser av honom” (Fifty Shades of Grey). Skulle vara intressant att veta om den bygger på en sann story eller om allt är ett ihopkok av hennes små, extremt livliga grå…

Fick låna boken av en god väninna häromdagen. Och efter att nu ha läst lite mer än halva, förstår jag mycket väl varför hon inte ville ge den vidare direkt till sin dotter i övre tonåren… Historien är allt annat än ”rumsren”, men ack så intressant… Har minst sagt hållt på att sätta kaffet i halsen flera gånger sedan jag gav mig i kast med alstret.

Hmmm, ja vad säger man? Tanten E L James har fantasi så det räcker och blir över ;-). Läs ”Femtio nyanser av honom” om du inte gjort det än…

 

/ Monicken

Retro i mitt hjärta…

Idag åkte jag och sönerna ut en sväng till ”Barberg City” mellan Långhundra och Almunge för att hälsa på mina föräldrar.

Det lustiga är att varenda gång vi åker dit ut så har jag minst en kasse med diverse saker med mig hem… Oftast brukar det handla om kläder eller mat, men denna gång fick jag med mig någonting helt annat.

Varje gång jag är där upptäcker jag nya prylar som väcker mitt intresse, vilket förmodligen har med mitt retro-intresse att göra. Idag såg jag ett litet sött kryddställ från 50- alternativt 60-talet stå på en byrå. Förmodligen har det stått där i åratal, men jag har bara aldrig lagt märke till det förut eftersom det var omgivet av en massa andra ting. Saken är den att jag är otroligt svag för just den här typen av retro-prylar. Och min mamma är så otroligt snäll och givmild, så det dröjde förstås inte mer än några sekunder innan jag hade blivit ny ägare till kryddstället och det var nedpackat i en påse inför hemfärden.

Det slutade dock inte där, för med mig hem fick jag också två fina glasflaskor från finska Riihimäen lasi, som jag vet har tillhört min farmor och farfar en gång i tiden. Tyckte alltid att de var så vackra, där de stod och prydde bokhyllan hemma hos dem. Är så glad över att min mamma lät mig få dem redan nu. Både Sol- och Grapponia-flaskan har fått ett nytt hem inne i vårt vitrinskåp tillsamman med min Iittala Kuusi-samling. Nu kan jag beundra dem precis varje dag om jag vill :-).  Tack mamma ❤

 

 

 

 

 

 

 

/ Monicken

Tungan rätt i mun…

Påskfirandet är över för den här gången och jag har dessutom hämtat mig från missödet med den uteblivna ”Uggla-signeringen häromdagen… Livet går vidare, även utan hans autograf…

Nu fokuserar jag på helt andra saker. Krävs en del planering, förberedelser och action för att mitt nya liv ska bli så bra som möjligt framöver… Dagens höjdpunkt var den trevliga feedbacken jag fick under förmiddagen från min distanslärare på Adobe InDesign-kursen. Hittills flyter det på smärtfritt, så ”I must be doing something right” :-). Tycker bara att det är så himla kul att pilla runt med övningsuppgifterna i kursen. Det kan ta sin lilla tid ibland och det gäller att ha tungan rätt i mun… Inte helt lätt att memorera alla momenten från utbildningsfilmerna. Man får verkligen vara tacksam över dagens teknik, som gör det möjligt att gå tillbaka och se om en sekvens på nytt vid behov. Det är så himla lätt att förtränga eller missa en ynka liten detalj, som sedan sätter onödiga käppar i hjulen för en. Men ack, vad roligt det är att lära sig nya saker :-).

Idag har jag också lyckats återställa ordningen i ”lilla hallen” på övervåningen. Var en snabbis förbi Rusta och köpte nya ljuskvistar till min ”stubbvas”. Nu ser det inte längre lika tomt ut nedanför spegeln när mitt lilla ”skogssnår” är tillbaka…

 

/ Monicken