Tungt i Rosenhillsbacken…

Härligt med helg, men varför ska de alltid gå så fort? Det är så mycket saker jag skulle vilja göra, men jag skulle behöva 48 timmar på ett dygn för att hinna med allt…

Nu har jag så gott som hämtat mig från min över 2 veckor långa förkylning. Och idag var jag sugen på att ta mig till Friskis&Svettis, men det slutade med en promenad i det fina höstvädret istället. Lika bra det, kan jag krasst konstatera så här i efterhand. Min kondis är definitivt inte vad den en gång varit. Apostlahästarna kändes extra tunga i lilla Rosenhillsbacken – och det är illa…

Armar som sladdrig spaghetti…

Ibland önskar man att man kunde klona sig själv. Idag var en sån dag – eller sådan kväll kanske jag ska säga…

Visade sig sent under eftermiddagen att jag bokat in två kvällsaktiviteter exakt samma tid. Inte alls bra. Av någon anledning var jag helt övertygad om att den ena skulle äga rum på torsdag. Men efter en titt i min kalender (som jag tyvärr glömmer bort att titta i alltför ofta…), insåg jag till min förskräckelse att jag tagit fel på dag. Där stod det svart på vitt. Möte klockan 18:30. Men som tur var, var det ingen skada skedd, eftersom personen jag skulle träffa var ok med att skjuta upp mötet till en annan dag…

Just nu känner jag att om jag hade haft en klon, hade nog hon fått gå på Bodypump-passet som jag gick på tillsammans med S. Det är flera år sedan jag bodypumpade sist och det är nog hög tid att inse att man inte längre är 25… Sendraget jag fick i vänsterfoten under passet har äntligen släppt (typ 3 timmar efteråt). Armarna känns som sladdrig spaghetti och i morgon lär jag få problem med att ta på mig jobbkavajen – och i övermorgon kanske jag i värsta fall inte ens kan stiga upp ur sängen… Men det är värt det 🙂

Drabbas av tunghäfta i Tyskland?

Borde ta mig i kragen och börja leta kläder inför min Berlin-weekend denna vecka, men känner mig just nu helt orkeslös och apatisk…

Efter att ha pluggat tyska i ett antal år, har jag alltid velat åka till Tyskland. Men än så länge har jag bara hunnit sätta min fot på en tysk flygplats under en mellanlandning. Det var för ett antal år sedan, och i vilken del av landet det var, har jag av någon konstig anledning totalt lyckats förtränga… Men nu ska jag i alla fall snart dit, och håller tummarna för att jag inte ska drabbas av grav tunghäfta när jag väl är där… Skulle ju vara trevligt om man kan klämma ur sig några begripliga meningar i alla fall… Får väl köpa någon tysk skvallerblaska på Arlanda, så att jag får friska upp minnet med lite vardagstyska. Och samtidigt uppdatera mig med det allra senaste om svenska kungahuset och diverse tyska kändisar, som jag egentligen inte har en aning om vilka de är…

Denna arbetsvecka kommer alltså att bli något kortare än vanligt. Kanske lika bra det, med tanke på att jag just nu saknar:

• vår trevlige brevbärare i Rotebro, som alltid kom i tid med posten på morgonen – och dessutom gjorde det med ett leende på läpparna och alltid iklädd shorts (oavsett väder…).
• personalrestaurangen i Rotebro – där man förvisso lyckades lägga på sig några extra kilo, men fick njuta av varm mat och goda sallader varje dag.
• att ha nära till jobbet – livet som pendlare är tufft för en gammal tant som mig 😉

Samtidigt som jag gnäller litegrann, så måste jag faktiskt lyfta fram några positiva saker med att jag numera jobbar i Hagastaden:

• har möjlighet att ta en Power nap på tåget, både på vägen till och hem från jobbet (förutsatt att jag får sittplats).
• lagom promenadavstånd till jobbet – något som kanske kommer att leda till att jag blir av med några hekto bilringar så småningom…?
• vi håller till i väldigt fina och moderna lokaler, och Friskis&Svettis finns i samma hus (måste bara sparka mig själv där bak och ta mig dit…).

Näpp, nu får jag nog sluta skriva och ägna mig åt andra viktigare saker istället. Har en del att ta tag i innan jag kan släppa alla plikter och måsten, och hoppa på Flygbussen på Torsgatan med Berlin som slutdestination…

Lite ris och ros…

Har visst förvandlats till en latmask både när det gäller mitt Facebookande och bloggande… Men ikväll gör jag ett tappert försök att skriva några ord i alla fall.

Har bestämt mig för att dela ut lite ris och ros ikväll…

Börjar med riset…

1. Har fortfarande inte fått något svar på min synpunkt/fråga som jag skickade in till SL via deras formulär på nätet i slutet av maj… Om jag har bett om att få ett svar via e-post, så vill jag gärna ha ett svar via e-post. Och gärna i år… eller snarare redan i förrgårsförrgår…
2. Trots att jag nyligen fått en ny dammsugare, så tycks de luddiga ”råttorna” invadera överallt hemma hos mig ändå…
3. Avslutar ”risandet” med att ge en liten riskvast till mig själv, för att jag överlag är dålig på att höra av mig till folk. Tänker på er – ingen nämnd, ingen glömd… Det är bara lite mycket nu… eller det kanske det har varit senaste 35 åren…?

Och så kommer roset…

1. En eloge till Friskis&Svettis i Väsby som investerat i en del nya maskiner i gymmet 🙂 Måste spana in dem närmare vid mitt nästa besök där. Är särskilt nyfiken på prylen med sitsen i närheten av motionscyklarna. Någon som vet vad det är för någonting?
2.  Till min kära vän E-L som får vistas i Sumpan i morgon, för att jag ska kunna vara ledig på självaste midsommarafton. Tack 🙂

Ja, detta var allt för den här gången – lite ris och lite ros alltså…

 

3 positiva och 3 negativa…

Var det minst två inlägg per vecka, som jag deklarerade för ett tag sedan att jag hade som mål att klara av? Kan bara konstatera att det går sisådär… Ja, om sanningen ska fram, så går det uruselt… Har ingen karaktär alls längre. Hittar alltid på en massa annat att göra, och skjuter upp skriverierna till kommande dagar…

Vill gärna skriva om positiva, trevliga saker, men det är så mycket lättare att skriva om saker som inte fungerar som de ska. Ska därför försöka pressa fram åtminstone 3 positiva, respektive 3 negativa saker som hänt under denna vecka.

Positiva:

1. Blev så glad över blomsterarrangemanget, som min faster hjälpte till med att beställa till min farmors begravning under förra veckan. Fick se en bild av buketten på FB i veckan och den var fantastiskt vacker. Är ledsen för att jag inte kunde närvara vid själva akten, men kommer att delta i en minnesstund som äger rum i hemtrakterna inom kort.
2. Tro det eller ej, men ”Finntanten” har lyckats säga nej till en dörrförsäljare. Det händer verkligen inte ofta. Har jag pengar hemma, så känner jag mig alltid manad att köpa någonting. Jag är extra svag för barn som samlar pengar till skolresor eller säljer jultidningar. Och de få gånger jag säger nej, brukar jag få ångest efteråt. Det fick jag faktiskt denna gång också. Men av ren princip så skriver jag inte på några autogiro-kontrakt med dörrförsäljare – spelar ingen roll hur gullig och trevlig försäljaren är eller om det är för en i slutändan väldigt god sak… Får i så fall bidra på mitt eget vis… när det passar mig…
3. Är stolt över mina fina tonårssöner, som försöker göra sitt allra bästa i skolan. Även om det ibland känns extra motigt och tidskrävande. De förtjänar sommarlov och många, långa sovmorgnar snart… 🙂

Negativa:

1. Besviken på folk som inte tar sitt jobb på allvar. Anser att man alltid ska göra sitt bästa, oavsett vad man jobbar med – något som är extra viktigt när man jobbar inom vården och med människor, speciellt om de är gamla och sjuka… Har under senare tid insett att det finns en hel del människor inom den branschen som inte alls hör hemma där. Människor utan hjärtan, samvete eller arbetsmoral bör jobba med någonting helt annat…
2. Bitter över att SL:s reskassa inte funkar som den ska. Laddade 200 kr på mitt kort i måndags, och saldot visade 0 kr sist jag skulle åka buss, trots att jag inte använt det efter laddningen. Pinsamt nog anklagade busschauffören mig för friåkning inför andra passagerare – vågade inte ens kolla bak i bussen om det var några bekanta med… Påstod att jag använt pengarna i min reskassa, och det stämmer verkligen inte. Skulle aldrig fuska med något sådant. Herregud, jag är ju ändå en tant… Klagomål/synpunkter inskickade till SL. Får väl se vad de säger. Har dock bevis på att pengarna dragits från mitt konto. Vill veta vad som gått galet…
3. Sur på mig själv för att jag inte lyckats ta mig till Friskis&Svettis en enda gång denna vecka. Men veckan är ju inte slut än. I morgon smäller det?…

Ha en bra helg!

/ Finntanten

 

 

 

Börjar känna mig som en människa igen…

Vilken jädrans tur att jag inte var inbokad på jobb igår. Hade inte fixat det. Låg däckad med förkylning härhemma i princip hela dagen. Gick och lade mig runt 21 på fredag kväll och sov till cirka 15:50 på dagen därpå. Var vaken i några få timmar innan jag begav mig till sängs igen, strax efter kl 20:00. Och vaknade inte förrän vid 9-tiden idag…

Kanske behövde jag sova ut ordentligt? Har nog flackat runt lite väl mycket på sistone… Så mycket jag skulle vilja göra, men så lite tid… Går inte riktigt ihop… Är fortfarande förkyld, men är definitivt på bättringsvägen och börjar känna mig som en människa igen… Ser fram emot en ny och händelserik vecka, samt att förkylningen ska försvinna puts väck så jag kan träna på Friskis&Svettis igen under kommande veckan. Jihhuu!

Gäspar ikapp med mig själv…

Fy attans… Sitter här och gäspar ikapp med mig själv just nu. Armarna känns som spaghetti efter senaste dagarnas träningspass på Friskis&Svettis. Försöker bälga i mig massa kaffe, så att jag ska vara extra pigg och alert under nattpasset som drar igång om ett par timmar. Borde väl egentligen ta en ordentlig Power Nap innan det är dags att cykla iväg mot Väsby Centrum och plikterna som kallar… Men det är betydligt lättare sagt än gjort…

Har precis roat mig med att ladda över några bilder från min mobilkamera till datorn. Spana in alla gässen som invaderat Golfängarna i Sumpan… Och mitt senaste retrofynd från Tradera; en keramiktavla från 50-talet med rådjurs- och skogsmotiv (Ja, jag vet att jag är lite tjatig med mina träd, rådjurs, och fågelmotiv…) Den var så väl inslagen att jag knappt trodde att det var sant. Tydligen måste jag ha haft att göra med en ”Super-Traderare”. Man önskar ju att alla säljare var lika måna om att kunden ska få hem sina köp i gott och välbehållet skick 🙂

 

 

 

 

Träningsångesten fick mig till F&S…

Masade mig till Friskis&Svettis i Väsby igår efter cirka 3 veckors träningsuppehåll. Har jobbat mycket på sistone och inte haft ork eller lust att ta mig dit, vare sig före eller efter jobbet. Men igår kväll pockade alltså träningsångesten på så pass mycket, att jag tvingade mig själv att hoppa på cykeln till Campushallen för att träna en stund.

Märkte att en del hunnit ändras där sedan jag använde mitt inpasseringskort sist; möttes av ett par obekanta funktionärsansikten i receptionen (nyförvärv, eller så har min syn ändrats drastiskt under senaste veckorna…), i spinningsalen (och säkert även på andra håll i lokalerna), testar man för närvarande en ny typ av gigantiska pappersrullar som är fastsatta på en slags golvställning. Några motionärer/gymentusiaster hade till och med hunnit ändra ”hårlook” helt och hållet under den tiden jag hållit mig borta – med fantastiskt snyggt resultat dock, måste tilläggas. Tidigare fint längre hårsvall hade ersatts med kortare, coola frisyrer. Och det såg bara så WOW ut… Blev nästan lite inspirerad att göra någonting drastiskt med min egen kalufs, men feg som man är lär man hålla sig till i princip samma klippning som de senaste 10 åren 😉

De sistnämnda förändringarna upptäckte jag av en slump, då jag stod och kämpade med ”Performance”-programmet på Crosstrainern. Jag vet inte om det ligger någon strategisk tanke bakom placeringen av just denna maskin i lokalen. Oavsett, så är den placerad så att man har väldigt bra översikt över större delen av gymmet, vilket passar mig bra eftersom jag tycker att det är rätt kul att titta på andra när de tränar, istället för att stirra på mig själv i en spegel (ogillar det skarpt, finns ingenting värre… kan ha att göra med den ”rödsvettiga” personen som stirrar tillbaka jämt…).

 

 

Börjar nästan tro på mirakel…

I ett av mina senaste inlägg här på bloggen, beklagade jag mig över att jag inte sett skymten av mina 3 motiverande ”Friskis&Svettis-medmotionärer” under en längre tid. Bad att de skulle komma tillbaka, eftersom jag saknade deras välkända ansikten i mängden och för att min träningsmotivation led av deras frånvaro.

Och nu har jag kanske blivit bönhörd? Det är i alla fall nästan så man börjar tro litegrann på mirakel… Då jag stegade upp på löpbandet idag och blickade ut över myllret av motionärer i gymlokalen, så såg jag faktiskt en av de ”motiverande 3” i folkvimlet. Var på vippen att springa fram till personen i fråga och säga: Äntligen är du tillbaka. Har saknat dig när du inte var här :-).

Men lite finsk stolthet, en gnutta blyghet och aningens vett och etikett, har man ju tack och lov kvar i sin kropp, så det blev inga spontana glädjesprång tvärs över gymmet. Kände mig dock glad och nöjd över att en av de 3 efterlysta är tillbaka. Till och med så pass glad och motiverad, att jag lyckades sparka ned två hinkar av misstag under en koordinationsövning på jympapasset.

Njae, eller om sanningen ska fram, så hade jag ingen som helst kontroll över vare sig mina armar eller ben vid just den tidpunkten och än mindre på att två hinkar fanns inom kick-avstånd från mig…

 

2014 blir så mycket bättre…

Oj! Tyckte inte att det var så länge sen jag var här inne sist och plitade ned några rader, men insåg precis att det är nästan 2 veckor sen. Tiden bara flyger iväg…

Snart är detta år också ett minne blott, och attans vad fort det har gått. Det har varit ett ovanligt händelserikt, lärorikt och spännande år. Har lämnat många invanda arbetsrutiner, projektinsatser, akuta adhoc-uppgifter, bekanta ansikten och platser bakom mig. Och istället valt att slänga mig ut i det okända och prova på helt nya saker. Har under året haft förmånen att lära känna många nya människor, som jag förmodligen aldrig hade kommit i kontakt med om jag fortsatt mitt liv och leverne precis som innan. Ska dock erkännas, att jag stundom tänker på och saknar många av mina före detta arbetskamrater på MI. Bara så ni vet; jag har absolut inte glömt er, även om jag är dålig på att höra av mig ❤

Om jag ska lyfta fram någonting som jag är speciellt nöjd över i år, så är det att jag valt att engagera mig ideellt för Friskis&Svettis i Upplands Väsby. Just nu ser jag extra mycket fram emot i morgon eftermiddag, då jag får stå och ”värda” ett par timmar i receptionen igen. Ska bli så kul :-). Det är också givande att få sitta med i marknadsgruppen och ha förmånen att samarbeta med flera riktiga ”Friskis-veteraner”, som känner verksamheten och dess värderingar utan och innan.

Ska dock inte sticka under stolen med att allt inte flutit på exakt som jag hade önskat under året – men sen jag skaffade mig mitt turbringande ”fyrklöversmycke” i slutet av november, så känns det som att det sakta men säkert börjar gå åt rätt håll (kanske inbillar jag mig…?). Oavsett, så ser jag fram emot ett minst lika händelsespäckat och spännande år även under 2014. Välkomnar kommande utmaningar. Nu kan det faktiskt inte bli annat än ”så mycket bättre”…

Det finns ytterligare en sak som jag är riktigt nöjd över i år. Tyvärr kan jag inte skryta med att jag bidragit speciellt mycket i just det projektet… Kanske lika bra det, när jag tänker efter… Vår toalett på nedre våningen har i alla fall under senhösten gått från ”sunk” till ”hunk”. Har tidigare lovat bildbevis på slutresultatet av toalettrenoveringen och här kommer ett par bilder (Under pågående renovering och efter…).

 

 

 

 

 

 

 

 

Gott Nytt år till er allesammans!