Hohoo! Har hållit mig borta från ”bloggvärlden” ett tag på grund av tidsbrist – men nu är jag tillbaka 🙂
Passar på att skriva några rader, medans jag lagar till en extremt sen torsdagsmiddag. Det blir en maträtt kallad ”Kinesiskt ris” ikväll. En mycket enkel maträtt som baseras på ett gammalt retrorecept från 50-talet.
Har åkt en del kommunalt på sistone mellan Väsby – Sumpan och Sumpan – Väsby, och har lagt märke till en sak som många tågresenärer ägnar sig åt… Så fort tåget närmar sig stationen de ska gå av vid, så börjar horder av människor plötsligt gå och springa i snabb takt inuti tåget mot de främre vagnarna. Förmodar att tanken är att de ska spara tid när de väl kommer ut ur tåget, och ska vidare mot bussen, bilen eller what ever…
Men allvarligt. Hur j-a bråttom har folk nuförtiden? Och hur många sekunder sparar de egentligen på språngmarschen inne i tåget? Jag har då inte sett några som helst tidsbesparingar. I alla fall inte när de gäller de personer som ska vidare med bussen och hoppar av vid Rotebro station, som jag själv oftast gör. Jag går alltid av via utgången i exakt samma vagn som jag stegade in i från början. Följer efter ”stressarna” i normal gångtakt på perrongen och oftast hinner jag ikapp dem innan de ens hunnit fram till busshållsplatsen. Näe, jag förstår inte riktigt varför de har så bråttom. Bussförbindelserna i Rotebro är inte de bästa, så det står ju i alla fall så gott som aldrig någon färdklar buss vid stationen när man kommer dit. Möjligtvis får de stå längst fram i busskön om de har tur. Kanske är det just den förmånen de är ute efter? Chansen att välja första bästa platserna närmast utgångarna i bussen… 😉
Finntanten 