Det är bara måndag. Men med tanke på hur veckan startat, så väntar jag med spänning och en gnutta fasa? på fortsättningen.
Veckans oturssvit började i förmiddags då jag satt på tåget och fipplade på min mobil. Var så fokuserad på att läsa nyheter på Aftonbladets hemsida, att jag missade att hoppa av vid Ulriksdals station där jag skulle av för vidare färd mot Hallonbergen. Hoppas att jag hann dölja min värsta fågelholksmin, då jag insåg att tåget rullade iväg från stationen med mig själv fortfarande på…
Gällde att sitta kvar lugnt och stilla, hålla god min och komma på första bästa, alternativa färdrutt. Bestämde mig för att åka till Karlberg och byta till tåget mot Kungsängen. Tyvärr blev tåget stående några minuter under resan till Karlberg, på grund av ett annat tåg som hade tekniska problem utmed samma räls. Och detta ledde i sin tur till att jag missade anknytningståget mot Kungsängen och fick vänta extra länge vid perrongen i Karlberg innan jag äntligen kom iväg till Sundbyberg.
Oturen förföljde mig i hasorna hela arbetsdagen, och nådde sin topp precis innan jag skulle åka hem. Då gled nämligen mobilen ur händerna på mig och druttade rakt ned i asfalten med skärmen före… Kaboom! Krasch! Och nu är hela skärmen en enda stor härva av sprickor… 😦 Frågan är om det ens är värt att byta ut glaset. Kostar förmodligen nästan lika mycket som en ny telefon… Finns det någon här som har råkat ut för någonting liknande, och vet ungefär hur mycket det kostar att byta ut glaset?
Näpp, nu tänker jag nog trösta mig själv med en rejäl Irish Coffee – ”because I´m Worth it”, efter en dag som ”Klantig, klantigare, klantigast”…
Finntanten 