All fårull är inte mys…

Fårull i all ära. Härlig, fluffig, mysig inredningsdetalj – i de flesta fall… Men när en remsa fårull används för att pryda en adventsljusstake, får i alla fall inte jag personligen några som helst”mysvibbar”. Tycker mest att det ser väldigt mysko ut…

Men smaken är ju som baken – det vill säga delad – och kanske blir de ”fårullsprydda” adventsstakarna jag såg på Rusta igår en av deras storsäljare i år? Själv nöjer jag mig med att plocka fram min gamla trotjänare från vinden när första advent står för dörren. Den röda Luma-retroskapelsen från 50-60-talet duger alldeles utmärkt för mig. Både utan fårull och andra överdådiga krusiduller… 😉

 

 

 

P.S. Till min stora glädje har jag fått ytterligare en Orkidé att blomma om… Trots att mina ”ogröna” fingrar har glömt bort att vattna den och vårda den ömt…

Lider av ”klisteretikettsfobi”…

Bottom of niloak pottery with original 2.00 price tag (Photo credit: Jimmy Tyler)

Har egentligen ingenting vettigt att skriva om idag… och därför måste jag passa på att gnälla litegrann över ytterligare ett av dessa fruktansvärda I-landsproblem…

Det jag har retat mig extra på idag, precis som mången gång förr, är klisteretiketter (produktinfo/prislappar) av dålig kvalitet… Varför måste allehanda företag och butiker, så gott som alltid, envisas med att klistra de usla lapparna mitt på produkterna? Det är nästan helt omöjligt att få loss etiketterna utan att det blir klisterrester eller fula skrapmärken kvar på prylarna.

Kämpade i cirka 15 minuters tid idag med att få bort en klisteretikett från en nyinköpt liten turkos pedalhink från Rusta… Jeesus! Varmvatten, YES diskmedel, tvättsvamp (mjuka sidan) och en hel radda finska svordomar gjorde till slut susen. Men vill dock passa på att varna andra eventuella köpare av denna gulliga och praktiska hink. Den är prisvärd och fyller definitivt sin funktion, men bered er på att ni kanske får ödsla en hel del blod, svett och tårar om ni har ”klisteretikettsfobi” som mig…

Håller nu tummarna för att fler businessidkare runt om i Sverige (ja, kanske i hela världen…), beslutar sig för att investera i mer användarvänligare klisteretiketter. Lappar som är enkla att ”peela” av från varorna, och som inte leder till ovårdat språk, dåligt humör och i värsta fall reklamationer… Och om de absolut måste fortsätta använda sig av etiketter av den ”uschliga” sorten, kan de väl åtminstone klistra dem någon annanstans där de inte kan orsaka lika mycket skada… Till exempel i botten av en produkt??? Vad vet jag… Jag är ju bara en gammal, gnällig Finntant 😉

/ Monicken

Tungan rätt i mun…

Påskfirandet är över för den här gången och jag har dessutom hämtat mig från missödet med den uteblivna ”Uggla-signeringen häromdagen… Livet går vidare, även utan hans autograf…

Nu fokuserar jag på helt andra saker. Krävs en del planering, förberedelser och action för att mitt nya liv ska bli så bra som möjligt framöver… Dagens höjdpunkt var den trevliga feedbacken jag fick under förmiddagen från min distanslärare på Adobe InDesign-kursen. Hittills flyter det på smärtfritt, så ”I must be doing something right” :-). Tycker bara att det är så himla kul att pilla runt med övningsuppgifterna i kursen. Det kan ta sin lilla tid ibland och det gäller att ha tungan rätt i mun… Inte helt lätt att memorera alla momenten från utbildningsfilmerna. Man får verkligen vara tacksam över dagens teknik, som gör det möjligt att gå tillbaka och se om en sekvens på nytt vid behov. Det är så himla lätt att förtränga eller missa en ynka liten detalj, som sedan sätter onödiga käppar i hjulen för en. Men ack, vad roligt det är att lära sig nya saker :-).

Idag har jag också lyckats återställa ordningen i ”lilla hallen” på övervåningen. Var en snabbis förbi Rusta och köpte nya ljuskvistar till min ”stubbvas”. Nu ser det inte längre lika tomt ut nedanför spegeln när mitt lilla ”skogssnår” är tillbaka…

 

/ Monicken