Att man aldrig lär sig…
Har lite ångest just nu… Dels för våffel, grädd- och syltmängderna, som jag bara kände att jag var tvungen att trycka i mig vid middagstid. Och dels för den goda norska nötblandningen som jag prompt skulle häva i mig under kvällens TV-tittande. Nödvändigt? NOT!
Först masar man sig ner till Friskis & Svettis för att delta på ett svettigt spinningpass med Micke N, för att bli av med våffelkalorierna. Och en halvtimme efter passet ligger man i huvudstupa sidoläge i soffan med en liten skål nötter i näven. Hmmm… Because I´m worth it? Njae, av den simpla anledningen att jag var sugen på något gott…
Varför ska det vara så svårt att hålla fingrarna borta från alla godsaker? Tanken att till exempel ta ett äpple istället för nötterna föll mig aldrig in. Inte ens för en sekund. Ja, ja. Det är bara att inse att man har världens sämsta karaktär när det kommer till ätbara ting. Speciellt vad gäller snacks på kvällskvisten… Enough is never enough…
/ Monicken
Finntanten 