Nu har jag varit ”pendlare” i några dagar. Och än så länge har resorna mellan Rotebro och Karlberg och vice versa, fungerat relativt smidigt. Endast råkat ut för en enda stoppsignal under hela veckan (peppar, peppar, ta i trä…).
Men förundras fortfarande över vissa personer sitter och fläker ut delar av sitt privatliv över mobilen i fulla tågvagnar och bussar. Det är inte längre bara tonåringar som skvallrar högljutt om än det ena eller andra, utan det finns även folk i min egen ålder (kanske till och med äldre…), som lever i sin egen lilla ”mobilbubbla”, utan någon som helst hänsyn till medpassagerare runtomkring dem.
Det är inte så att jag sitter och tjuvlyssnar medvetet, men ibland går det bara inte att stänga av öronen fastän man vill. Råkade höra fragment av ett par mobilsamtal precis bakom mig. Samma kvinna; en 40+are, ringde först till en väninna och beklagade sig över att hon var så dålig och förkyld, och därför inte orkade träffa väninnan ikväll. Hon ville ju inte riskera att smitta ner henne… Max 5 sekunder efter att det samtalet tagit slut, verkade förkylningen vara borta med vinden. Hon var i alla fall i full fart med telefonen igen. Denna gång pratade hon ivrigt med en manlig bekant, och smidde planer inför deras date på kvällen… Jeesus, ingen skam i kroppen på den kvinnan inte… Dålig och förkyld? NOT…
Finntanten 