Tro det eller ej, men lyckades ta mig förbi skogränsen och ända in i gymmet på Friskis&Svettis ikväll. Det var länge sen jag kom så långt. Sist jag var där för ett par veckor sedan, hade jag faktiskt dragit på mig träningskläderna. Och hade stora förhoppningar om att jag skulle hinna besöka gymmet efter marknadsgruppsmötets slut. Men mötet drog (inte helt ovanligt…) ut på tiden, och när det väl var till ända återstod endast 5 minuter till stängningsdags. Så tji fick jag…
Har hamnat i en ordentlig träningssvacka. Den har vara i sisådär ett halvår nu (kan vara mer än så också…) Har blivit en riktig latis, och har jättesvårt att komma iväg och träna regelbundet. Kommer alltid på en massa ursäkter till varför jag inte kan träna… Dagar och tider passar i princip aldrig mig. Antingen måste jag jobba, jag är för trött, eller så är det något annat intressantare som hägrar… Och även om jag försöker slingra mig undan hela tiden, så tycker jag att det är kul att träna när jag väl gör det (och det gör förmodligen mina bilringar också…). Nu måste jag se till att göra träningen till en god vana igen – hur nu det ska gå till?
Erik och Mackans program ”Neas Problemas” rullar här i bakgrunden. Och kan inte säga att deras äventyr får mig att längta efter en resa utmed Amazonas-floden. Jag är alldeles för bekväm för att resa tillsammans med skrikande grisar, övernatta i vidriga hotellrum utan toasitsar och med äckliga jättespindlar…
Finntanten 