Jävla finska telefonförsäljare…

Råkade sätta på TV-kanalen FOX av en slump och där visar de en reality-serie som heter ”Jävla finska telefonförsäljare”.

En del av personalstyrkan på företaget verkar hålla till i något kontorsskyffe i Malaga. En av de kvinnliga försäljarna ser ut att jobba med någonting helt annat… Sitter bänkad framför datorn i världens minsta?, mest urringade leopardmönstrade klänning med en prinsesskrona på huvet. Och sminkningen och lösögonfransarna är så tunga, att hon knappt ser ut att kunna blinka 😉 Men hon är aggressiv samt rapp i käften och uppenbarligen en riktigt duktig försäljare.

Chefen Miksu verkar vara något av en rastlös ”flumgurka”. Han anordnar interna säljtävlingar med Koskenkorva vodka som förstapris, och medarbetarnas utvecklingssamtal hålls öldrickandes på kvarterspuben… Men förmodar att en öl eller två, kan hjälpa till att förtränga alla avvisanden och grova, finska svärord som säljarna med sannolikhet får höra i luren dag efter dag…

Dags att plocka fram 6-1-tröjan?

Härligt med lite ledighet. Hade verkligen sett fram emot att få tid över till att jaga dammråttor igen ;-). Det behövdes verkligen och nu bör i alla fall de flesta av dem vara borta. Åtminstone ett par dagar framöver. Får man hoppas…

Nu ska jag nog masa mig upp till övervåningen, sätta sig framför dumburken, kränga på mig min gamla 6-1-tröja, leta upp finska flaggan, den gräsliga hockeyfripps-peruken, en öl och heja ”Suomen leijonat” ända till VM-final… Tjo!

Föredrar gastronom framför pysselfarbror…

Äntligen fredag! Känner mig lite småtäppt och ska nog kurera mig själv med en Turkisk peppar-shot. Så kan jag samtidigt passa på att skåla för min favoritnörd Edward Blom och hans fru Gunilla som ska bli föräldrar i maj: http://www.expressen.se/noje/bloms-bebislycka-vi-ar-valdigt-glada/

Mina tonårssöner kan inte alls greppa mitt intresse för denne karl, som ser ut att komma från ett helt annat århundrade med sin säregna klädstil och sitt burriga, lockiga hår. Men jag kan inte rå för det – av någon anledning tycker jag att han är sååå gullig. I mina ögon är han en betydligt mer intressant person än de flesta tanternas (åldrarna 40 och uppåt…) självklara TV-favorit; pysselfarbrorn ”Barfota-Ernst”. Sistnämnde är lite för hurtig, mysig och pysslig för min smak… Näe, tacka vet jag matälskande Edward, som vågar vara sig själv i dessa extremt utseende- och modefixerade tider. Skål!

Rollo fick mig att glömma bort ”Earth Hour”…

Hela veckan har jag gått och grunnat på att jag minsann ska vara duktig i år, och släcka ner varenda lampa och stänga av alla elslukande apparater i hushållet under ”Earth hour”…

Och vad händer? Jo, jag glömde förstås bort den otroligt viktiga timmen. Inte en enda lampa eller andra elektroniska föremål släcktes ned eller stängdes av under ”Jordens timme” hemma hos mig… Och anledningen? Något så egoistiskt och primitivt som att jag satt och gluttade på ett avsnitt av TV-serien Vikings och småspanade in den råbarkade, hårfagre snyggingen Rollo… Patetisk tantvarning? Förlåt jorden…

 

Redo för veckans utmaningar…

Vad härligt med måndag. Denna vecka kanske kan bli den bästa veckan någonsin. Vem vet? Ja, det blir i alla fall inte bättre än vad jag själv gör det till…

Förra veckan avslutades på ett skojigt sätt igår kväll, tillsammans med Eddie Murphy och Martin Lawrence i fängelse-komedin ”Life” från 1999.

Filmen bjöd på många träffsäkra kommentarer och en del skratt-attacker. Efter att ha spanat in de gamla fängelsekundernas strapatser, känner jag mig på bra humör och redo att ta itu med veckans utmaningar.

P.S. Mitt enorma I-landsproblem från häromdagen är också numera löst. Igår fick jag se slutet på filmen Thor, som jag så snöpligt gick miste om i fredags på grund av en avbruten Tivo-inspelning. Ser fram emot att spana in storyns fortsättning (och Chris Hemsworth… Sschhh…) i uppföljaren inom kort…

 

Film & TV lockar i vinterkylan…

Brrrrrr… Kom nyss hem från en kort kvällspromenad och kan inte annat än konstatera att vintern nu är här på riktigt. Det var så pass kyligt att det började sticka i mina kinder, och jag höll bokstavligen på att frysa baken av mig trots den raska gångtakten…

Jag är långt ifrån urtypen för ”vintermänniska” och trivs bäst inomhus då snön invaderar Sveriges rike. Merparten av denna kväll har ägnats åt filmtittande och knaprande av extremt kryddiga chilinötter. Quentin Tarantinos ”Django” bjöd precis som de flesta av hans andra filmer, både på humor och en massa blodiga skjutscener… Han är ju som han är den karln. Man kan inte anklaga honom för att inte ha en livlig och underhållande fantasi i alla fall. Även om den är något bisarr och utöver det vanliga…

Nej, då var det betydligt lugnare TV-tittande jag ägnade mig åt via Tivo/Play i fredags och lördags förra veckan. Då stod lättsam, svensk underhållning på schemat. Började av en slump titta på serien ”Fest hos Bagge & Wahlgren” under fredagskvällen. Och det slutade med att jag satt och plöjde igenom alla avsnitt i bara farten. Trodde inte att det skulle vara så underhållande att följa värdparet och deras gäster, men det var betydligt intressantare än jag föreställt mig. Är det någon som vet ifall det blir fler avsnitt av det programmet framöver?

Hög tid att tänka på refrängen för idag. Kanske orkar man ägna några minuter åt bokläsning, innan det är dags för den sedvanliga träffen med John B…

 

Förbannade cancer…

Pink October * Octubre el mundo en rosa !!!! (Photo credit: jacilluch)

Efter kvällens cancergala ”Tillsammans mot cancer” på ”Sjuan”, inser jag att mina små I-landsproblem som exempelvis klistriga prislappar, ett mörbultat lår efter fallolyckan vid löpbandet på gymmet förra veckan, min medfödda motvilja mot matlagning, verkligen inte är mycket att gnälla över i slutändan.

Det finns så många därute som verkligen har riktigt allvarliga problem. Människor som lever under extremt tuffa förhållanden på grund av den fruktansvärda sjukdomen cancer. Några av de som kämpar för sina liv just nu kommer inte att klara sig – vilket är fruktansvärt tragiskt 😦

Satt som vanligt med en klump i halsen under hela TV-programmet. Och när inslagen med Regina Lund som drabbats av en aggressiv form av cancer och musikaliske tonåringen Edvin som gått bort i blodcancer dök upp, så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna längre. Förbannade cancer! Lämnade TV-soffan efter programmets slut med rödsprängda ögon och tungt och sorgsamt sinne. Känns i alla fall trösterikt att det samlades in så mycket pengar till cancerforskningen under kvällen. Förhoppningsvis kan det tillsammans med andra donationer bidra till att rädda många liv i framtiden <3.

 

Frigolitsmulorna invaderar…

Foam ”EPS” (Photo credit: Wikipedia)

Money, money, money (Photo credit: Niklas)

Har drabbats av ännu ett harmlöst I-landsproblem på sistone…

Jag har varit tvungen att svassa runt med sopkvasten lite extra i vår hall på sistone. Detta eftersom det dykt upp små ansamlingar av frigolitsmulor här och var på golvet. Funderade över var alla dessa mystiska smulor kommer ifrån, tills det slog mig igår kväll…

Det måste ju förstås vara äldste sonen som på något vis får med sig dem hem från sitt sommarjobb. Han jobbar just nu på en frigolitfabrik… Alltså har frigolitsmulorna en helt naturlig förklaring och det finns ingen anledning att kalla hit TV-teamet från ”Det okända” för att undersöka saken närmare ;-).

En helt annan sak…

Igår hade det förmodligen varit smart att vara med i Postkodlotteriet… Alla med lotter inom mitt postnummer är förmodligen några kronor rikare idag. Exakt vilka summor det rör sig om, har jag inte den blekaste aning om. Kan väl handla om allt från enstaka hundralappar till tusentals kronor förmodar jag. Har verkligen ingen koll alls, eftersom jag aldrig varit med i lotteriet själv (och nu lönar sig det väl inte att gå med längre – för hur stor är sannolikheten för vinst igen inom samma postnummer). Oavsett, ett stort GRATTIS till mina närmaste grannar och alla andra inom postnummer-området som får vara med och ta del av kakan :-).

/ Monicken

Sarah Jessica Parker = mullvad?

English: Sarah Jessica Parker at the 2009 Tribeca Film Festival for the premiere of Wonderful World. (Photo credit: Wikipedia)

Satt precis och gluttade litegrann på ett gammalt avsnitt av Sex and the city. Plötsligt kommer ena tonårssonen älgandes in i TV-rummet…

Han ser Sarah Jessica Parker som spelar Carrie Bradshaw på TV-skärmen och utbrister: Mamma, hon ser ju ut som en mullvad…

Ja, jag vet ju inte om jag kan se någon likhet mellan henne och en mullvad direkt… Men inser att den omtalade 40+-taggaren som så ofta prisats för sin modemedvetna och trendiga stil, inte alls verkar gå hem hos tonåringen härhemma…

Oavsett om Sarah Jessica är en ”mullvad-look-a-like” eller inte, så tycker i alla fall jag att det kan vara rätt underhållande att följa de 4 väninnornas strapatser i storstan till och från – även om det bara är gamla repriser det handlar om…

/ Monicken