A so called ”Arrack ball”, as served on Ofvandahls café in Uppsala, Sweden. (Photo credit: Wikipedia)
Efter dagens tur till mataffären, börjar jag nästan tro att det finns hopp om livet även för en stor gottegris som mig…
Lyckades med det ouppnåeliga. Nämligen att lämna butiken utan en enda godsak i matkassarna. Men ni skulle ha sett min patetiska gångstil när jag smög utmed gottehyllorna med en trånande och längtande blick. Suktade bland annat efter salta snacks och var några centimeter ifrån att stuva ner en nötblandning från Estrella i vagnen. Tog en sväng förbi glassdisken och gluttade lite extra på GB´s ischokladglass och givetvis slängdes också en del lystna blickar mot lösgodiset. Men ställde mig fort som attan i kön för att bli kvitt salt- och sockersuget. Lite stolt var jag nog över mig själv ett tag också…
Inser nu i efterhand att jag förmodligen har min lunchsallad att tacka för denna lyckade butiksvisit. Var ett smart drag att äta den precis innan jag åkte iväg för att handla. Ska nog försöka göra det till en vana.
Men oavsett det framgångsrika affärsbesöket, så förblir en gottegris oftast en gottegris. Även om inga sötsaker köptes hem idag, så hittade jag av en ren slump en förpackning med Arraksbollar längst bak i skafferiet. Förstås lagom till att kvällens sockersug pockade på. Och dålig karaktär som man har, så kunde man ju inte hålla fingrarna i styr. En liten boll till kvällsteet kan väl inte göra någon större skada? 😉
/ Monicken
Finntanten 