Yngste sonen var väldigt sugen på någonting gott för några timmar sedan. Beklagade sig över att all glass var slut. Och inte verkade han hitta någonting intressant i skafferiet heller. Hur han än rotade… Han passade på att fråga mig om vi hade någon choklad hemma. Jag sade åt honom att kolla översta lådan i skafferiet. Ibland brukar det finnas godis där. Allra längst bak. – Ingen idé. Finns ingenting där, fick jag till svar. – Men hur kan du vara så säker på det, undrade jag. – Men du bor ju här, kläckte han ur sig då… Ja, det kan ju ligga någonting i det…? En gång godisråtta, alltid godisråtta…
Etikettarkiv: godis
Överlevt ännu en dag utan godsaker…
Jag kanske inte har så dålig karaktär som jag trott trots allt… Har överlevt ytterligare en dag utan godis, bullar, bakelser eller glass.
Har varit i närheten av en läcker chokladkaka utan att bli ett dugg sugen. Tackade även nej till samma kaka när sonen tyckte att jag skulle äta den. Höll senare i en glassbunke med ”Himmelsk röra”, utan att unna mig själv en endaste skopa. Det börjar banne mig lukta personligt rekord!
”Vilken j-a tönt”, tänker nog de flesta som läser det här. Men jag är definitivt gravt sockerberoende. Har förmodligen varit det i nästan hela mitt liv… Jag bara älskar choklad, Tosca-bullar, Wienerbröd, muffins, Kladdkaka – you name it… Och med tanke på den mängden (det handlar förmodligen upp emot 1 ton i mitt fall…) godsaker som jag proppat i mig under min livstid, så är det faktiskt ett smärre mirakel att jag inte rullar fram…
Jag kommer aldrig att ge upp mina älsklingar helt och hållet, men jag måste trappa ned på konsumtionen litegrann. För mitt eget bästa. Men det är ju lättare sagt än gjort när man dessutom har en son som ska bli antingen bagare eller konditor… Får väl kombinera intaget med lite extra motion, för att hålla de allra värsta bilringarna borta…
Gör mig inte av med ”nostalgitröjan”…
Snipp, snapp, snut… påskfirandet mitt är officiellt slut…
Var lite orolig under skärtorsdagen, eftersom jag inte kommit ihåg att handla något godis på vägen hem från jobbet. Grävde desperat fram några klubbor och en ask lakritspastiller från skafferiet, utifall att några påskkärringar eller gubbar skulle ha vägarna förbi. Oroade mig dock helt i onödan – de flög allesammans uppenbarligen förbi Rosenhill och raka vägen till Blåkulla i år. Annat var det när vi bodde på Runby-sidan för några år sedan. Där gick ringklockan varm under hela skärtorsdagen. Och ibland även på långfredagen och påskafton. Det hände rätt ofta att samma barn ringde på flera gånger (föräldrarna verkade ha noll koll…). För på den tiden var man ju extra populär både under påsk och Halloween – då ”barntelegrafen” deklarerade att vi hade Marabou-choklad hemma hos oss…
Lyckades plöja mig igenom mastodont-boken ”Under kupolen” av Stephen King i helgen. Trodde ett tag att jag aldrig skulle bli färdig med de närmare 1200 sidorna. Nu måste jag väl spana in TV-serien också vid tillfälle. Borde väl gå att få tag på via nätet…
Passade också på att röja lite i ett par garderober under ledigheten och hittade en riktigt gammal ”nostalgitröja”, som min duktiga farmor stickade åt mig en gång i tiden (tror att åtminstone en av mina kusiner fick en likadan). Den var bland det ”hetaste” i stickväg, som man kunde ha på sig i slutet av 80-talet (vill jag minnas…) – stickad i någon form av brunt angora-garn med inslag av både guld- och koppartråd. Tyckte så mycket om den där tröjan, och har inte hjärta att göra mig av med den. Vem vet, kanske kränger jag på mig den en vacker dag – fastän den förmodligen sitter som ett korvskinn på mig. När den användes som flitigast vägde jag ju långt under 50 kg…
Men allvarligt Coop?
Nu har det återigen gått över ett par veckor sedan jag var här inne på bloggen sist, och åtminstone 3 revolutionerande saker har hänt under den tiden:
- Jag har lyckats bojkotta melodifestivalen tre helger i rad – har faktiskt inte hört ett enda av bidragen därifrån. Och känner än så länge inte att jag gått miste om någonting…
- Jag har ”moderniserat” min frisyr (som har sett ungefär likadan ut åtminstone senaste 8 åren…); kapat ned hårsvallet till tantlängd=axellängd…
- Och sist men inte minst, har COOP lanserat Geléhallon ”Med hallonsmak”… Undrar vad deras geléhallon hade för smak tidigare? Jeesus… allvarligt COOP… Hur tänkte ni här egentligen? 🙂
En liten bulle här eller där…
A piece of Marabou Daim. (Photo credit: Wikipedia)
Just nu går det mer eller mindre utför med mitt ”godsaksförbud”…
Det började så bra för några veckor sedan, då jag lyckades hålla fingrarna borta från diverse godsaker i hela 2 veckors tid. Måste ha varit någon form av personligt rekord… Men sedan jag var på bio med yngste sonen lördagen den 5 maj, så har jag börjat rucka allt mer på reglerna. ”En liten bulle eller kaka här, alternativt en liten godis där kan väl inte skada???”
Fast idag gick det totalt överstyr… En liten chokladboll till frukost, ett Wienerbröd till eftermiddagsfikat, en liten kaka hos grannen efter middagen och en vaniljbulle till kvällskaffet… Jösses, det verkar inte finnas något stopp i denna finska tantkropp… Vågar inte ens tänka på vilka konsekvenser morgondagens besök till min förra arbetsplats kan få – speciellt om personalbutiken är öppen under min vistelse där. Säger bara Mmmm… Marabou <3…
/ Monicken
En gång gottegris, alltid gottegris…
A so called ”Arrack ball”, as served on Ofvandahls café in Uppsala, Sweden. (Photo credit: Wikipedia)
Efter dagens tur till mataffären, börjar jag nästan tro att det finns hopp om livet även för en stor gottegris som mig…
Lyckades med det ouppnåeliga. Nämligen att lämna butiken utan en enda godsak i matkassarna. Men ni skulle ha sett min patetiska gångstil när jag smög utmed gottehyllorna med en trånande och längtande blick. Suktade bland annat efter salta snacks och var några centimeter ifrån att stuva ner en nötblandning från Estrella i vagnen. Tog en sväng förbi glassdisken och gluttade lite extra på GB´s ischokladglass och givetvis slängdes också en del lystna blickar mot lösgodiset. Men ställde mig fort som attan i kön för att bli kvitt salt- och sockersuget. Lite stolt var jag nog över mig själv ett tag också…
Inser nu i efterhand att jag förmodligen har min lunchsallad att tacka för denna lyckade butiksvisit. Var ett smart drag att äta den precis innan jag åkte iväg för att handla. Ska nog försöka göra det till en vana.
Men oavsett det framgångsrika affärsbesöket, så förblir en gottegris oftast en gottegris. Även om inga sötsaker köptes hem idag, så hittade jag av en ren slump en förpackning med Arraksbollar längst bak i skafferiet. Förstås lagom till att kvällens sockersug pockade på. Och dålig karaktär som man har, så kunde man ju inte hålla fingrarna i styr. En liten boll till kvällsteet kan väl inte göra någon större skada? 😉
/ Monicken
Vart tog påskkärringarna- och gubbarna vägen?
När vi bodde på Neptunigränd i Runby (Upplands Väsby), ville man nästan rymma hemifrån kring påsk. Ringklockan gick verkligen stup i ett. Det bodde många yngre barn i området, och de flesta av dem var väldigt sugna på godis, alternativt guldpengar (tior) under just denna högtid. Vissa till och med så pass, att de ringde på flera gånger samma dag eller dök upp flera dagar i rad utanför vår dörr. Förmodar att vår familj kan ha varit extra populära eftersom det var allmänt känt att jag jobbade på Mondelez International (fd Kraft Foods). Ryktena om juste Marabou-godis spred sig snabbt i de kretsarna…
Minns såväl systemet mina egna söner satte i verket som låg- och mellanstadie-elever för att håva in så mycket godsaker och pengar som möjligt in ”the hood” i påsktider…
Den äldsta som gillade att rita tog alltid hand om själva korttillverkningen. Han kunde lägga ner extremt mycket tid på dessa. Där handlade det inte om några påmålade utskrivna datakopior, utan om äkta handritade alster med unika påskmotiv. Den yngre med vänner skötte alltid om själva dörrknackningen i kvarteret sen, eftersom storebrorsan inte alls kände sig bekväm med den uppgiften. Uppenbarligen var det ett ganska lukrativt och framgångsrikt system, eftersom de alltid kom hem med mängder av godis.
Numera är dock mina söner alldeles för gamla för att vara påskgubbar… Tror inte att tonåringar med med äkta fjunmustasch istället för småttingar med påmålade sådana, går hem i de svenska folkhemmen under påsksäsongen direkt… Bäst att se till att man har lite påskgodis bunkrat hemma, så att de håller sig snällt på hemmafronten och inte skrämmer livet ur gamla damer i närområdet…
Hade dock investerat i en låda Daim utifall att vi skulle få besök från Blåkulla ikväll, med det var bara 3 häxor och en påskgubbe som tog sig tid att svischa förbi. Så nu sitter vi här med en massa Daim som vi blir tvugna att äta upp själva… Vilken osis – not! Mmmm…Marabou 🙂
Vart tog alla påskkärringar- och gubbar vägen?
GLAD PÅSK!
/ Monicken
Finntanten 