Senaste dagarna har det slagit mig att det finns rätt många ”sur-tanter” i min omgivning… De flesta av dem är i min egen ålder. Det vill säga 40+. Men det finns en och annan runt 30-strecket också… De verkar grabba tag i alla chanser de får när det gäller att gnälla över helt obetydliga småsaker, som i jämförelse med allt elände ute i världen är som en fis i rymden…
Kanske räknar vissa även mig till ”sur-tants-skaran”, efter mitt påhopp på Coops marknadsföring av deras geléhallon igår… Men ser inte den incidenten som reguljärt tantgnäll, utan mer som ett konstaterande över att Coop eventuellt borde byta både emballage och marknadsansvarig? inom kort… Melodifestival-bojkotten kvalar kanske också in på sur-tants-listan när jag tänker efter… Vem vet, kanske håller jag också på att förvandlas till en ”sur-tant”. En finsk sådan på köpet – den allra värsta, fruktade sorten?
Näpp, nu ska i alla fall jag sluta gnälla över småsaker, och försöka tänka positivt oavsett vad. Får väl se hur många timmar jag klarar av att bita mig i tungan och hålla god min… 😉
Redan innan det här inlägget blev publicerat, höll det på att gå åt pipsvängen med mitt nya, positiva tänk… Kom åt en knapp på datorn och allt jag skrivit höll på att försvinna i cyberspace… Och första ordet jag kom att tänka på i det sammanhanget var inte muntert, utan börjar på F och slutar på N… Oops…