Stallones fel att jag har tunnelskräck…

Jag är inte en vän av höjder… Och idag upptäckte jag att jag förmodligen har en allvarlig släng av tunnelskräck också… Och det är Sylvester Stallones fel?

Åkte igenom en lång tunnel på väg till och ifrån Lidingö idag, Och det enda jag kunde tänka på inne i tunneln var katastrof-filmen Daylight med Sylvester Stallone. De stora fläktarna uppe i tunneltaket fick mig att tänka på bilexplosioner, översvämningar och desperata människor som kämpar för sina liv och för att ta sig ut innan hela tunneln brakar samman. Kom på mig själv med att trampa extra på gasen för att ta mig ut därifrån så fort som möjligt. Överlevde tunnelfärden och tog mig helskinnad tillbaka till Lapplands Väsby. Pust…

Jonas imponerar i Hallonbåtsflyktingen

Det är inte ofta tanten har förmånen att gå på galapremiärer, men igår var en sådan kväll … Då var jag och gubben iväg och minglade tillsammans med en del av kändiseliten på biograf Rigoletto i Stockholm, där de visade komedin Hallonbåtsflyktingen, som handlar om en svensk man fångad i en finsk mans kropp :-). Då jag var med ett tjejgäng på premiären av Rock of ages-musikalen på China teatern förra året?, fick vi gå in via en sidoingång eftersom kändisfotograferna inte ville fota oss. Igår fick vi i alla fall gå några steg utmed röda mattan, innan vi fick vika av precis före själva fotograferingsområdet. Hehe… Passade på att sippa lite på vitt vin i foajen och roffade givetvis åt mig en liten godisask med hallonbåtar in i biografen, som jag sen inte vågade äta upp helt eftersom jag snöpligt nog höll på att sätta en av båtarna i halsen… Om ni är sugna på att se en svensk komedi (filmen är ett nordiskt samarbete) i år, så rekommenderar jag verkligen Hallonbåtsflyktingen. Den lockade i alla fall mig till många skratt, och Jonas Karlsson briljerar i huvudrollen. Var tvungen att googla på honom efteråt för att kolla upp om han har finskt påbrå, eftersom han pratar en hel del finska i filmen. Och med jättebra uttal dessutom. Men enligt de uppgifter jag hittat, är han helsvensk och uppfödd i Värmdö och har visst lärt sig finska inför rollen. Mäkta imponerad är jag, och säkert många andra finnar med mig. Oavsett så äger Jonas i rollen som Mikko Virtanen och ”helyllesvensken” Mikael Andersson. Då filmen var slut, valde säkerligen de flesta i publiken att följa med på efterfesten på Café Opera, för att hänga med regissören och skådespelarna. Medans vi trötta 40+:are från Vilda Väsby, valde att åka hem till Rosenhill för att gotta oss med yngste sonens hembakade supergoda kanelkrans istället. Tjo!

Somnade ifrån Dödligt vapen 3…

En 40+:are ska med facit i hand inte sova en hel natt i tv-soffan. Känner mig riktigt gammal och sliten idag. Har ont i ryggen och en gå-stol eller inomhusrullator skulle sitta fint just nu…

Somnade ifrån actionrullen Dödligt vapen 3 igår kväll, vilket i och för sig inte är så konstigt eftersom jag var jättetrött och dessutom sett filmen i fråga säkert minst 6 gånger tidigare. Kan bara konstatera att min sömn numera är viktigare, än att spana på Mel Gibsons intensivt blå ögon och lockiga ponytail-rufs ;-).

Funderar på om jag har tid att unna mig själv ett långbad för att vakna till ordentligt. Men har egentligen en hel del saker jag skulle behöva få uträttat innan eftermiddagsplikten kallar i Sundbybergs stad 🙂

Ska i alla fall börja med att käka en rejäl lördagsfrukost och njuta av färgprakten på höstträden på innergården på Rosenhill.

Ha en trevlig helg – tjo!

Rollo fick mig att glömma bort ”Earth Hour”…

Hela veckan har jag gått och grunnat på att jag minsann ska vara duktig i år, och släcka ner varenda lampa och stänga av alla elslukande apparater i hushållet under ”Earth hour”…

Och vad händer? Jo, jag glömde förstås bort den otroligt viktiga timmen. Inte en enda lampa eller andra elektroniska föremål släcktes ned eller stängdes av under ”Jordens timme” hemma hos mig… Och anledningen? Något så egoistiskt och primitivt som att jag satt och gluttade på ett avsnitt av TV-serien Vikings och småspanade in den råbarkade, hårfagre snyggingen Rollo… Patetisk tantvarning? Förlåt jorden…

 

Redo för veckans utmaningar…

Vad härligt med måndag. Denna vecka kanske kan bli den bästa veckan någonsin. Vem vet? Ja, det blir i alla fall inte bättre än vad jag själv gör det till…

Förra veckan avslutades på ett skojigt sätt igår kväll, tillsammans med Eddie Murphy och Martin Lawrence i fängelse-komedin ”Life” från 1999.

Filmen bjöd på många träffsäkra kommentarer och en del skratt-attacker. Efter att ha spanat in de gamla fängelsekundernas strapatser, känner jag mig på bra humör och redo att ta itu med veckans utmaningar.

P.S. Mitt enorma I-landsproblem från häromdagen är också numera löst. Igår fick jag se slutet på filmen Thor, som jag så snöpligt gick miste om i fredags på grund av en avbruten Tivo-inspelning. Ser fram emot att spana in storyns fortsättning (och Chris Hemsworth… Sschhh…) i uppföljaren inom kort…

 

Snuvades på filmslutet…

Igår råkade jag ut för ett av genom tidernas mest irriterande I-landsproblem…

Satt och tittade på en Tivo-inspelning av filmen Thor med australiensiske snyggingen Chris Hemsworth. När det är som mest spännande i slutet av filmen, så slutar inspelningen bara helt tvärt mitt i en av scenerna. Och jag snuvades därmed på slutet och fick aldrig reda på hur storyn ändade. Morr!

Förmodar att filmen får ett lyckligt slut och att han återförenas med den vackra forskaren Jane som sig bör. Men om det finns någon därute som sett filmen och vet hur den slutar, får ni gärna upplysa en något besviken ”Finntant”…

Lyckades stå emot ”pocketsuget”…

Om jag inte minns helt fel, så har jag redan tidigare berättat om min svaghet för billiga böcker, filmer och cd-skivor här på bloggen. En av mina brister som jag dragits med sedan tonårstiden i slutet av 80-talet, och som jag förgäves försökt att bli av med i många herrans år…

Då jag är ensam i en affär och stöter på en ställning eller låda med böcker, filmer eller CD-skivor till rabatterat pris, så kan jag helt enkelt inte bara ignorera prylarna och gå förbi. Jag måste stanna och spana in utbudet, leta och gräva bland bråtet ända tills jag hittar någonting tillräckligt intressant att köpa med mig hem…

Vad jag kan minnas, så har jag aldrig gått hem tomhänt från en sådan fyndhörna. Förrän igår vill säga. Lyckades motstå ett mycket förmånligt pocketerbjudande; 3 böcker för 59:-. Stod med bland annat Ace Frehley´s (från KISS) rockmemoarer ”No regrets” och en av Anna Jansson nyaste böcker om polisen Maria Wern i händerna. Var på vippen att lägga ner dem i kundvagnen, när min förnuftiga? inre röst övertalade mig att lägga tillbaka dem i lådan och gå till kassan istället.

Kanske är det så att jag till slut faktiskt blivit både äldre och klokare? Insett att jag faktiskt inte behöver äga alla böcker, filmer och skivor själv. Ibland kan man ju också sträcka sig till att låna dem via biblioteket, Tivo, Spotify etc… Oavsett, så är jag en gnutta stolt över mig själv och att jag lyckades stå emot ”pocketsuget”… 🙂

 

 

Film & TV lockar i vinterkylan…

Brrrrrr… Kom nyss hem från en kort kvällspromenad och kan inte annat än konstatera att vintern nu är här på riktigt. Det var så pass kyligt att det började sticka i mina kinder, och jag höll bokstavligen på att frysa baken av mig trots den raska gångtakten…

Jag är långt ifrån urtypen för ”vintermänniska” och trivs bäst inomhus då snön invaderar Sveriges rike. Merparten av denna kväll har ägnats åt filmtittande och knaprande av extremt kryddiga chilinötter. Quentin Tarantinos ”Django” bjöd precis som de flesta av hans andra filmer, både på humor och en massa blodiga skjutscener… Han är ju som han är den karln. Man kan inte anklaga honom för att inte ha en livlig och underhållande fantasi i alla fall. Även om den är något bisarr och utöver det vanliga…

Nej, då var det betydligt lugnare TV-tittande jag ägnade mig åt via Tivo/Play i fredags och lördags förra veckan. Då stod lättsam, svensk underhållning på schemat. Började av en slump titta på serien ”Fest hos Bagge & Wahlgren” under fredagskvällen. Och det slutade med att jag satt och plöjde igenom alla avsnitt i bara farten. Trodde inte att det skulle vara så underhållande att följa värdparet och deras gäster, men det var betydligt intressantare än jag föreställt mig. Är det någon som vet ifall det blir fler avsnitt av det programmet framöver?

Hög tid att tänka på refrängen för idag. Kanske orkar man ägna några minuter åt bokläsning, innan det är dags för den sedvanliga träffen med John B…

 

Några rader blev för många rader…

Wohoo!

Nu har det återigen gått några dagar sen jag var här inne sist. Närmare en vecka till och med… Men nu är det dags att skriva några rader igen :-).

Har det ens hänt någonting som är värt att berätta om? Nja, några ”highlights” kan man väl bjuda på från senaste dagarna…

• Förra onsdagen, 18/9, hade jag och yngste sonen en mamma-son-kväll inne i stan. Under vistelsen där blev vi bland annat mer eller mindre utkickade från Buttricks, eftersom personalen i ”skämtbutiken” ville stänga och gå hem för dagen… Jag rymde hals över huvud via Sergel-bions sidodörr, för att slippa konfronteras ansikte mot ansikte med en stackars karl som en stund tidigare försökt sälja sina biobiljettcheckar billigt till oss utanför biografen… Valde dock att handla biljetter via automaten. Enklast så… Dessutom kände jag att jag måste gardera mig utifall att han var en lurendrejare… Filmen som vi såg, The Conjuring, var riktigt creepy och nackhåren reste sig redan under intromusiken och höll sig uppresta så gott som hela filmen igenom… Helt klart den läskigaste skräckisen jag sett på länge… Tur att jag kunde kväva eventuella skrik genom att sörpla Cola och proppa i mig popcorn och godis 😉

• Torsdagen den 19/9, hade jag en PartyLite ljusvisning hemma hos en väninna. Och kors i taket, det var flera killar med på partyt :-). Tro det eller ej, men de var ivrigare än damerna när det gällde sniffa på doftproverna och spana in och känna och klämma på de produkter som fanns på plats under kvällen. Det bläddrades frenetiskt i katalogerna och beställningarna resulterade i finfina erbjudanden och gåvor till värdinnan – precis som sig bör i samband med en lyckad visning. Nu håller jag tummarna för att resten av höstens visningar ska bli lika inspirerande och glädjefyllda. Kanske behövs det en eller ett par karlar även på dem, för att liva upp stämningen lite extra? 😉

• I lördags, 20/9, fick jag och framförallt min väninna, under ett middagsbesök erfara att allt inte är sig riktigt likt på Vita Hästen i Vilda Väsby. Amatörmålningen med en vit häst som prydde en av väggarna i lokalen är numera puts väck. Har ersatts med en slags modern ”stenfondvägg” i gråskala, som inte alls passar in med den i övrigt rustika och murriga interiören. Men kanske är detta bara ett första steg i en större renovering, med tanke på att stället nyligen bytt ägare? Hmmm… Snyggt? Njaenjaenej… Men smaken är som baken – delad… Det rådde också en hel del förvirring bland serveringspersonalen kvällen i fråga. Mycket gick fel. Det mesta gick fel, om sanningen ska fram… Kallt vatten spilldes i min kompis knä, felaktiga notor delades ut, gäster klagade på sega köttbitar, korta stubiner brann upp… Det var nästan så man förväntade sig att någon skulle hoppa fram och skrika att vi var med på dolda kameran… 😉 Men icke…

Märker till min förskräckelse att jag skulle kunna fortsätta skriva i evigheters evigheter om senaste dagarnas strapatser, men någon måtta får det faktiskt vara. Det här är redan alldeles för långt, men är för trött för att kapa av… Natti, natti…

/ Monicken

Inte riktigt min dag idag…

Oswald ”The Unlucky Rabbit” (Photo credit: id-iom)

Mår toppen så här på lördagskvällen… Men dagen, eller snarare dygnet, har också kantats av en rad mer eller mindre otursamma incidenter i Väsby- och Rotebrotrakten…

1. Strax efter midnatt välter en berusad kille sitt fulla ölglas över mitt högra jeansben och min jeansjacka inne på Jackpott Rockbar i Väsby… Följden: Luktade som en gammal alkis, tills kläderna åkte raka vägen in i tvättmaskinen hemmavid…
2. I ett försök att agera fredsmäklare mellan två bråkstakar utanför samma ställe något senare, får jag en arm i ansiktet av misstag – av samma kille som spillde ölen på mig… Följden: Smällen var tack och lov inte så hård. Ledde till ett par svordomar, men klarade mig utan blåmärken och jag fick en ursäkt och bråket blossade aldrig upp på allvar…
3. Ett par timmar senare, lyckas jag välta ett av sönernas Coca-cola-glas hemma. Följden: Och det går förstås i tusen bitar…
4. Får en snilleblixt i början av eftermiddagen. Bestämmer mig för att tvätta mina tyg-ballerinaskor med mitt nyinförskaffade skorengöringsmedel. Mitt i tvättproceduren inser jag att dojorna gjort sitt. De är så gott som av på mitten båda två. Förmodar att det är alla promenader i värmen på Kreta-resan som tagit död på dem… Snyft… Följden: Använde en massa rengöringsgelé helt i onödan. Skorna åker med all sannolikhet till Sörab inom en mycket snar framtid…
5. Vid 17-tiden är jag på väg till Willys i Rotebro för att handla. När jag ska svänga vänster mot Rotebro vid rödljusen utanför Kom Köpcentrum, så tutar en blå bil åt mig. Följden: Ville visa finger (jag vet, moget beteende…), men lyckades behärska mig. Bilföraren som stod på andra sidan vägen mitt emot mig blinkade själv åt vänster – givetvis antog jag att bilen då också ska svänga åt vänster (mot Väsby-hållet). Men tydligen inte. Mitt i korsningen hade föraren ändrat sig och skulle helt plötsligt åka rakt fram istället…
6. När jag är på väg upp i rulltrappan på Willys efter att jag handlat färdigt, får mina vagnshjul inget fäste på bandet. Följden: Blir tvungen att vinkla vagnen snett åt höger för att själv inte ramla bakåt på grund av en glidande vagn…
7. I samma rulltrappa hör jag någon ropa ”Hallå, vänta”. Förstår inte först att det är min uppmärksamhet de vill ha. Kassörskan står och viftar med en tuggummipåse som jag glömt packa ner… Följden: En ung manlig butiksarbetare är trevlig nog att följa efter mig i rulltrappan, för att överräcka mina tuggummin…
8. När jag lastat ur mina shoppingvaror i bilen och ska lämna tillbaka vagnen i vagndepån, så går det inte att få ut femkronan som jag satt in i myntinkastet. Följden: Efter flera försök att rubba låsanordningen och myntinkastet på vagnen, är jag tvungen att ge upp. Min ”shoppingfemma” går helt enkelt inte att få ut.  Inser mig besegrad, ställer vagnen vid sidan av vagndepån, hoppar in i Suzkan och kör därifrån…

P.S. Glömde att nämna att oturen redan började vid 21-tiden igår… Då trodde jag nästan ett tag att min sista stund var kommen – och det på White Horse i Väsby av alla ställen på jorden… Då fastnade en grodd i Oxfilépastan i halsen på mig under middagen… Jeesus…

Den stora frågan nu är: Kan någonting mer gå fel idag? Ska i alla fall försöka gardera mig så gott det går. Och detta genom att inta soffläge, titta på en bra film och mumsa i mig diverse godsaker. Just because I´m Worth it… 😉

 

/ Monicken