Klarar mig alldeles utmärkt utan DN…

Fick ett mobilsamtal från en desperat? telefonförsäljare idag, som ringde på uppdrag av Dagens Nyheter. Samtalet fick mig att undra vad dessa stackars extra-knäckande ynglingar får för introduktion och utbildning i säljaryrket nuförtiden. Så fort han fått bekräftat att jag var den han sökte och vilken adress jag bor på, så tog han sats och började rabbla ut sitt erbjudande i raketfart utan att ens andas emellan. Försökte först inflika på ett artigt sätt att jag inte var intresserad, men han lyssnade inte ens utan fortsatte bara med sitt rabblande. Till slut var jag tvungen att ta till en mer irriterad ton och avbryta honom tvärt av. Hoppas att jag inte lät alltför elak, men jag klarar mig faktiskt utan en prenumeration av DN (även om den hade varit gratis under en månad).

Samtidigt tycker jag synd om alla dessa telefonförsäljare, med tanke på hur vissa arbetsgivare inom den branschen beter sig. Säljer man inte enligt försäljningskraven jobbar man i värsta fall gratis tills man får sparken, om man som anställd inte haft helt full koll på det småstilta i anställningsavtalet. Detta är ett extremt fult, men tyvärr lagligt sätt att utnyttja anställda (oftast oerfarna ungdomar) på. Usch! De arbetsgivare som håller på med den typen av verksamhet borde verkligen skämmas.

P.S. 6-1-tröjan, flaggan och peruken är undanplockade för i år efter ”Finska lejonens” kvartsfinal-förlust igår kväll… Lite lustigt är det ju faktiskt att årets VM slutade lika snöpligt både för finnarna och svennarna… Men så är ju spelets regler; vinna eller försvinna… Nu återstår att se vem som tar hem guldpokalen och äran i år.

Träningsångesten fick mig till F&S…

Masade mig till Friskis&Svettis i Väsby igår efter cirka 3 veckors träningsuppehåll. Har jobbat mycket på sistone och inte haft ork eller lust att ta mig dit, vare sig före eller efter jobbet. Men igår kväll pockade alltså träningsångesten på så pass mycket, att jag tvingade mig själv att hoppa på cykeln till Campushallen för att träna en stund.

Märkte att en del hunnit ändras där sedan jag använde mitt inpasseringskort sist; möttes av ett par obekanta funktionärsansikten i receptionen (nyförvärv, eller så har min syn ändrats drastiskt under senaste veckorna…), i spinningsalen (och säkert även på andra håll i lokalerna), testar man för närvarande en ny typ av gigantiska pappersrullar som är fastsatta på en slags golvställning. Några motionärer/gymentusiaster hade till och med hunnit ändra ”hårlook” helt och hållet under den tiden jag hållit mig borta – med fantastiskt snyggt resultat dock, måste tilläggas. Tidigare fint längre hårsvall hade ersatts med kortare, coola frisyrer. Och det såg bara så WOW ut… Blev nästan lite inspirerad att göra någonting drastiskt med min egen kalufs, men feg som man är lär man hålla sig till i princip samma klippning som de senaste 10 åren 😉

De sistnämnda förändringarna upptäckte jag av en slump, då jag stod och kämpade med ”Performance”-programmet på Crosstrainern. Jag vet inte om det ligger någon strategisk tanke bakom placeringen av just denna maskin i lokalen. Oavsett, så är den placerad så att man har väldigt bra översikt över större delen av gymmet, vilket passar mig bra eftersom jag tycker att det är rätt kul att titta på andra när de tränar, istället för att stirra på mig själv i en spegel (ogillar det skarpt, finns ingenting värre… kan ha att göra med den ”rödsvettiga” personen som stirrar tillbaka jämt…).

 

 

Börjar nästan tro på mirakel…

I ett av mina senaste inlägg här på bloggen, beklagade jag mig över att jag inte sett skymten av mina 3 motiverande ”Friskis&Svettis-medmotionärer” under en längre tid. Bad att de skulle komma tillbaka, eftersom jag saknade deras välkända ansikten i mängden och för att min träningsmotivation led av deras frånvaro.

Och nu har jag kanske blivit bönhörd? Det är i alla fall nästan så man börjar tro litegrann på mirakel… Då jag stegade upp på löpbandet idag och blickade ut över myllret av motionärer i gymlokalen, så såg jag faktiskt en av de ”motiverande 3” i folkvimlet. Var på vippen att springa fram till personen i fråga och säga: Äntligen är du tillbaka. Har saknat dig när du inte var här :-).

Men lite finsk stolthet, en gnutta blyghet och aningens vett och etikett, har man ju tack och lov kvar i sin kropp, så det blev inga spontana glädjesprång tvärs över gymmet. Kände mig dock glad och nöjd över att en av de 3 efterlysta är tillbaka. Till och med så pass glad och motiverad, att jag lyckades sparka ned två hinkar av misstag under en koordinationsövning på jympapasset.

Njae, eller om sanningen ska fram, så hade jag ingen som helst kontroll över vare sig mina armar eller ben vid just den tidpunkten och än mindre på att två hinkar fanns inom kick-avstånd från mig…

 

Saknar mina hurtiga medmotionärer…

Snart har jag varit medlem på Friskis&Svettis i Upplands Väsby i två års tid. 80% av de gånger jag varit i själva gymlokalen under den tiden, så har någon eller alla av 3 andra medmotionärer varit där samtidigt. Jag kan inte påstå att jag känner någon av dem väl. Har växlat några enstaka ord med allihopa och vet namnet på 2 av dem, eftersom jag ibland jobbar som funktionär i receptionen. Känner dock någon form av outtalad träningssammanhållning med dem, fastän vi alla tränar var för sig. Nu har jag inte sett någon av dem på väldigt länge och undrar förstås lite moloket vart de har tagit vägen…

Har de flyttat? Bytt gym? Blivit sjuka? Slutat träna? Ja, egentligen angår det ju faktiskt inte alls mig. Det är ju deras ensak varför de inte längre vill eller kan vara ”friska & svettiga” samtidigt som mig. Men på något konstigt vis, så är jag bara så van vid att någon av dessa medmotionärer alltid brukar vara där. Och jag måste erkänna att jag saknar hurtisarna en smula, nu när jag inte sett dem på flera veckor.

Kom tillbaka – och det fort! Det känns inte alls lika kul att köra programmen på Crosstrainern, intervallträna på löpbandet, använda roddmaskinen, träna med vikter etc., när era välbekanta ansikten inte finns på plats och ger mig lite extra träningsmotivation. På grund av er frånvaro så har det till och med gått så långt, att jag deltagit i jympapass istället för att gymma på sistone – vilket inte kan vara någon vacker syn, med tanke på min usla koordinationsförmåga och mitt halvtaskiga balanssinne…

Just nu känns det bra att vara finntant…

Känns som att jag kommer att sova extra gott i natt…

… Och huvudanledningen är förstås att Finlands stolthet, ”Finska lejonen”, tog en bronsmedalj i OS idag. Missade tyvärr själva matchen – men slutresultatet 5-0 talar för sig självt. Finland var överlägset bäst! Extra kul är det förstås att veteranen Teemu Selänne, fick avsluta sin karriär inom finska ishockeylandslaget med bravur. Verkligen ingen dålig matchprestation av en 40+-taggare: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/os2014/article18420819.ab

Bra jobbat Finland och grattis till en välförtjänt medalj!

I morgon väntar en spännande hockeyfinal mellan Tre Kronor och Kanadas lövprydda spelare. Trots att jag är inbiten (och kanske också något hjärntvättad?) finsk hockeysupporter sedan barnsben, så håller jag förstås tummarna för att snygg-Henke och resten av svenska grabbarna får åka hem med guldmedaljer runt halsen. Lycka till Sverige!

Man får ta det onda med det goda…

Fru Fortuna var inte helt på min sida igår… Känns som att dagen var kantad med en rad mindre motgångar… Bland annat följande:

• Började med bilkö mellan E4-avfarterna Silverdal och Järva.
• Rödlysen som stoppade min framfart överallt där jag drog fram.
• En sol som var alldeles för stark för min smak, eftersom jag glömt solglasögonen hemma – och stundvis hade jättesvårt att se vägen och bilarna framför mig.
• Lång parkeringsjakt som lockade fram en av mina allra sämsta sidor = en och annan mindre smickrande svordom på finska…
•  Långdragen fajt med en tvättstuge-display. Och efter mycket om och men lyckades jag få igenom min tidsbokning. Vad har hänt med de traditionella tvättstugelåsen? Numera måste man tydligen vara ett datageni a la Bill Gates eller Steve Jobs för att boka en tid i tvättstugan 😉
• Blev utskälld via telefon av en upprörd och arg person, fastän jag inte ens var boven i dramat… Blev så paff att jag faktiskt misstänkte att samtalet var riggat till en början, och att det handlade om ett personligt spratt mot mig eller en radioinspelning i äkta Hassan-anda…

Men visst fanns det en del ljusglimtar under gårdagen också:

• Klagade litegrann på solen tidigare, men visst bidrog den till en väldigt vacker vinterdag igår.
• Utöver telefonutskällningen, så fick jag även ta del av många trevliga samtal under dagen.
• Jag överlevde mot alla odds Medeljympan på Friskis&Svettis – samtidigt som jag fick en hel skrattattacker på köpet på grund av min taskiga koordinationsförmåga…
• Kvällens datalagg ledde till att jag tog mig tid att softa i soffan, äta glass och titta på film.

Så här i efterhand så kan jag alltså konstatera; gårdagen blev kanske inte exakt som jag hade förväntat mig, men den var definitivt inte tråkig, utan väldigt händelserik och full av både prövningar och överraskningar som hör livet till. Och jag bara älskar livet!

I väntan på nästa ”nagelbitare”…

Glaset till vänster är Sensis Glass ”Evolution. Det till höger är en remmare…

Tjohoo! Ett helt nytt år med nya utmaningar väntar. Det här kan säkert bli det bästa året någonsin. Gäller att tänka positivt. Oavsett, så blir det aldrig bättre än vad man själv gör det till, eller hur?

År 2014 har börjat ovanligt bra. I alla fall ur ”Finntantens” och många andra finnars synvinkel. Som inbiten, gammal finsk hockeysupporter, så värmde det förstås extra mycket i hjärtat igår kväll när ”Små-lejonen” (Pikkuleijonat) tog hem guldet i junior-VM i hockey.

Matchen var en riktig ”nagelbitare”, och jag var personligen övertygad om att ”Små-kronorna” skulle ha turen på sin sida och kamma hem segern till slut. Vet inte hur många gånger genom åren, man fått se en förväntad finsk överlägsen hockeyseger, sluta i ett jättemagplask och förlust…

Grattis till guldet Finland & grattis till silvret Sverige! En andra plats är inte fy skam det heller. Nu väntar jag med spänning på nästa ”nagelbitare” = OS-turneringen…

Måste också passa på att nämna några ord om ett speciellt vinglas som jag fick i julklapp, och som jag lämpligt nog passade på att testa igår kväll. Glaset kallas för Sensis Glass (Evolution) och det förändras för att påverka smak- och doftupplevelsen av vinet. Provade enligt anvisning att dricka samma vin (KISS Zinfandel) ur två olika glas; ett vanligt och ett Sensis. Och jag måste faktiskt säga att vinet smakade mycket godare i specialglaset. Mysko… Är det någon annan som har testat dricka ur dessa glas? Och om, fick ni en liknande upplevelse?

2014 blir så mycket bättre…

Oj! Tyckte inte att det var så länge sen jag var här inne sist och plitade ned några rader, men insåg precis att det är nästan 2 veckor sen. Tiden bara flyger iväg…

Snart är detta år också ett minne blott, och attans vad fort det har gått. Det har varit ett ovanligt händelserikt, lärorikt och spännande år. Har lämnat många invanda arbetsrutiner, projektinsatser, akuta adhoc-uppgifter, bekanta ansikten och platser bakom mig. Och istället valt att slänga mig ut i det okända och prova på helt nya saker. Har under året haft förmånen att lära känna många nya människor, som jag förmodligen aldrig hade kommit i kontakt med om jag fortsatt mitt liv och leverne precis som innan. Ska dock erkännas, att jag stundom tänker på och saknar många av mina före detta arbetskamrater på MI. Bara så ni vet; jag har absolut inte glömt er, även om jag är dålig på att höra av mig ❤

Om jag ska lyfta fram någonting som jag är speciellt nöjd över i år, så är det att jag valt att engagera mig ideellt för Friskis&Svettis i Upplands Väsby. Just nu ser jag extra mycket fram emot i morgon eftermiddag, då jag får stå och ”värda” ett par timmar i receptionen igen. Ska bli så kul :-). Det är också givande att få sitta med i marknadsgruppen och ha förmånen att samarbeta med flera riktiga ”Friskis-veteraner”, som känner verksamheten och dess värderingar utan och innan.

Ska dock inte sticka under stolen med att allt inte flutit på exakt som jag hade önskat under året – men sen jag skaffade mig mitt turbringande ”fyrklöversmycke” i slutet av november, så känns det som att det sakta men säkert börjar gå åt rätt håll (kanske inbillar jag mig…?). Oavsett, så ser jag fram emot ett minst lika händelsespäckat och spännande år även under 2014. Välkomnar kommande utmaningar. Nu kan det faktiskt inte bli annat än ”så mycket bättre”…

Det finns ytterligare en sak som jag är riktigt nöjd över i år. Tyvärr kan jag inte skryta med att jag bidragit speciellt mycket i just det projektet… Kanske lika bra det, när jag tänker efter… Vår toalett på nedre våningen har i alla fall under senhösten gått från ”sunk” till ”hunk”. Har tidigare lovat bildbevis på slutresultatet av toalettrenoveringen och här kommer ett par bilder (Under pågående renovering och efter…).

 

 

 

 

 

 

 

 

Gott Nytt år till er allesammans!

Toppenstart på denna vecka…

Yes! Känns som att den här veckan har börjat riktigt bra – och det kan bara bli bättre känns det som 🙂

Badrummet på nedervåningen är nu så gott som färdigrenoverat. Fattas bara lite småfix. Kunde i förrgår ta mitt efterlängtade bad i nya badkaret, efter 7? veckors lång väntan. Var lyxigt värre att ligga där och få lite vattenmassage i skenet av mysbelysning inuti själva karet… Ja, jag kan ju inte säga att jag saknar det ”gamla badrummet” direkt. Bildbevis på hur det numera ser ut, ska ni få här så småningom…

Det var en riktigt bra tisdag. Stiftade några helt nya och väldigt trevliga bekantskaper, mitt värdpass på Friskis&Svettis flöt på bra under eftermiddagen, klarade mig från snöpliga näsdykningar vid löpbandet under mitt träningspass efteråt… Kände mig till och med så pass modig, att jag vågade be en av hallvärdarna om hjälp med tips på några bra hantel- och skivstångsövningar. Kan ju inte bara träna ben och kondition i all evigheters evighet… Måste bli lite mer äventyrlig och träna överkroppen också… Men mina armar känns som spaghetti just nu efter dagens utsvävningar, och frågan är om jag kan röra dem i morgon…?

Ser enormt mycket fram emot fredagens konsert med Black Sabbath på Friends Arena. Ska bli så kul att se Ozzy och de andra pensionärerna? i bandet in action. Längtar… Förmodar att man kommer att se en och annan grånad tinning bland publiken. Fansens medelålder lär inte vara den högsta sedan lanseringen av arenan…

Finns inget dåligt väder?

Söndag eftermiddag och jag känner mig rastlös som bara den. Funderar på om jag ska bege mig ut på en promenad eller cykla till Friskis&Svettis – men det tar emot något så fruktansvärt, med tanke på att regnet strilar ner därute. Brrrr… Å andra sidan, så finns det ju inget dåligt väder, bara dåliga kläder??? Yeah, right…

I stort sett har denna vecka varit riktigt bra hittills. Några saker som kan vara värda att nämna i förbifarten…

Veckans tankeställare: Blev mycket berörd av flera av människoödena i TV-programmet ”Tillsammans mot cancer” i början av veckan. Inser hur lyckligt lottad man är, och att det verkligen inte finns något skäl att gnälla över små petitesser… men ibland måste man ju ändå få dra fram ett och annat I-landsproblem – bara för att…

Veckans utmaning: Att montera ihop min nyinköpta Ikea-lampa ”Fillsta” var betydligt ”meckigare” än jag räknat med. Tyckte inte att den såg ut som jag kom ihåg den från affären, när den var så gott som färdigmonterad… Vilket inte var så konstigt, eftersom jag av misstag vikt plastflärparna åt fel håll – så insidan såg ut som utsidan skulle se ut och tvärtom… Men, det löste ju sig till slut… Född med bara en vänster hjärnhalva?

 

 

 

 

 

Veckans frosseriattack: Ägde rum i fredags kväll… Då tyckte jag att jag av någon anledning var värd både chips, ett par glas vin, nästan en hel 200-grams chokladkaka och annat smått och gott, som de små Halloween-monstren inte valde att plocka med sig under sina ”godis eller bus-raider”… Because I´m worth it?

Veckans ångestattacker: Har börjat få så taskig syn, att jag numera är tvungen att sminka mig själv med hjälp av värsta förstoringsspegeln och i dagsljus vid köksbordet, precis som min mamma gjort de senaste 25-30 åren… Synoptik – here I come?

Barnen i australiensiska TV-programmet ”Junior Masterchef Australia” ger mig enorm ångest. Är smått avundsjuk på deras matlagningstalanger. 10-åringarna (vissa är nog något äldre) lagar extremt avancerade maträtter, som en annan ens aldrig skulle våga drömma om att försöka ge sig på…

Veckans kap: Måste vara de nya tallrikarna jag köpte på IKEA häromdagen. De är så rymliga och fina och dessutom mycket trevligare att äta ifrån än de tidigare, som numera har fått ett nytt hem i porslins-containern på Sörab…