Otursveckan i SL:s tecken fortsätter…

Vad är det med denna vecka…?

Känns som att det är extra mycket som går emot mig just nu… SL förmodligen allra mest…

I måndags klagade jag  över ändrade tidtabellen för buss 533 och att jag missade tåget två gånger. Igår stod bussen redan vid hållplatsen när jag kom till änden av Rosenhillsbacken, och jag fick springa som en idiot för att hinna med den överhuvudtaget.

Det var nästan så att jag började misstänka att chauffören hade fått nys om mina klagomål på nätet, om att 533:an aldrig håller tidtabellen. Och bestämt sig för att visa den gamla finntanten att så faktiskt inte är fallet. Oavsett, så dök bussen upp innan utsatt tid, och det var fler än jag som fick springa till sina respektive hållplatser för att inte missa den.

Idag gick resan till jobbet utan problem, men hemfärden var en katastrof. Jätteförseningar på grund av något fel på en kontaktledning mellan Rotebro och Upplands Väsby. Tåget var fullpackat med folk. Det var varmt som i en bastu och sen kom beskedet som man bara längtar efter att höra när man är jättetrött och det enda man vill är att ta sig hem fort; tågets ändstation var ändrat till Häggvik istället för Märsta på grund av de tekniska problemen. Jag hade i alla fall turen att bli hämtad därifrån med bil. Betydligt värre var det för de stackare som var tvungna att hoppa på någon ersättningsbuss eller motsvarande.

Och uppenbarligen kvarstår problemet med kontaktledningen än i denna timma, eftersom äldsta sonen alldeles nyss åkte med tåget från Märsta och inte kunde hoppa av vare sig i Väsby eller Rotebro – utan fick åka till Norrviken för att bli upphämtad med bil därifrån.

Nu bävar jag inför morgondagens SL-äventyr och kommer att hålla ett extra vakande öga på deras hemsida i morgon bitti. Har ingen lust att fastna någonstans mellan Rotebro och Karlberg på vägen till jobbet… Tjo!

I morgon är en annan dag…

Vissa dagar blir inte riktigt som man tänkt sig…

  • höll på att försova mig…
  • tog på mig alldeles för mycket kläder och höll på att smälta bort i värmen…
  • packade jobbväskan alldeles för tungt…
  • kom ned till busshållsplatsen för att upptäcka att SL gått över till vintertidtabell…
  • bussen skulle enligt nya tidtabellen dyka upp 07:08, men kom ca 4-5 minuter försent…
  • den försenade bussen gjorde så att jag missade tåget jag skulle med för att hinna i tid till jobbet…
  • jag kunde inte lyssna på musik via mobilen under promenaden till jobbet, eftersom det blivit någon form av glapp i hörlurssladden…
  • hade tagit hem min jobbkavaj för att tvätta den (och glömt bort att göra det…) och blev tvungen att kränga på mig en jättekonstig, lång ”lånekavaj” av årsmodell -91?
  • min medtagna kycklingpaj blev extremt sladdrig och allt annat än ätbar efter uppvärmningen i matlådan…
  • tåget till Märsta stod vid perrongen när jag kom till Karlbergs station inför hemfärden, men dörrarna var låsta och jag kunde inte ta mig in…
  • kvällens middag blev också ett kulinariskt fiasko… Mannerheims tvådelade kycklingfilé smakade verkligen ingenting, trots att jag försökte peppra på med lite extra kryddor…

Ska inte plåga er med mer detaljer om denna eländiga dag – men kan dock konstatera att det blir en dag i morron också – och den kan inte bli annat än bättre än idag…  Trots att jag har en tid hos tandläkaren… Tjo! :-

Pratkvarnen lämnar boet…

Är lite vemodig denna söndagskväll 😦

Har vetat om att äldste sonen ska lämna boet ett tag nu, men har nog inte riktigt velat ta det till mig. Nu börjar i alla fall verkligheten komma ikapp. I slutet av nästa vecka går hans flyttlass till Karlstad där han ska plugga och bo i några års tid.

Hur  ska ”hönsmamman” klara sig utan familjens pratkvarn? Sonen vars mun gått i ett sedan den dagen han lärde sig att prata. Mången gång har man irriterat sig på den pratglade killen som ständig ska ha sitt munläder igång. Men det är ju sån han är, och jag skulle aldrig någonsin vilja att han ändrade på sig för min eller någon annans skull.  Det är en bra kille med hjärtat på rätt ställe; snäll och omtänksam som få, och jag  önskar verkligen att han kommer att trivas på sin nya hemort, även om det gör lite ont i mitt gamla ”mamma-hjärta” att inte kunna se honom eller lyssna till hans tonårspladder ”live” varje dag framöver…

Grönan-besök 2015 – check…

Jahapp. semestern kom och gick…

CAM01317Hann bli ett år äldre och lite klokare? under den tiden. Sönerna gratulerade mig med detta kort som uppenbarligen föreställer min ”look-a-like”.  Lite likhet finns det nog – har ju börjat få lite gråa hårstrån här och var och den stirriga blicken påminner om den jag har när jag är på riktigt dåligt humör…

Nu när jag har jobbat en vecka så känns det som att jag aldrig varit borta… Många MSD:are är också tillbaka på kontoret, vilket är toppen för nu börjar det bli lite liv och rörelse på stället igen. Tycker inte om när det är för lite människor och alldeles för tyst omkring mig…

Har hunnit med den obligatoriska årssvängen in till Grönan i början av veckan. Sönerna åkte dit redan tidigare under dagen, och jag  anslöt mig till deras sällskap efter jobbet. Smidigt nog gick det en direktbuss dit från Torsplan, bara ett stenkast från kontoret. Perfekt!

CAM01340Yngste sonen blev besviken på mig när jag vägrade åka ”Vilda musen”, men jag är ju höjdrädd och upptäckte under förra årets Grönan-besök att den är lite för mycket (för högt upp…) för mig. Fick kompensera den uteblivna turen i berg-och dal-banan med en åktur i barnvarianten av ”Fritt fall”. Jag var som ett nervvrak under hela färden, vilket sporrade äldste sonen till att göra en ljudinspelning på mobilen. Den är dock preskriberad och det är även årets ”flygande-mattan-kort” från Lustiga huset…

 

Jag är en hamster…

Härligt med semester och vindsröjning…

Insåg att jag måste börja ta tag i eländet, innan hela taket rasar ned av allt bråte som finns uppstuvat där…

Var en sväng till loppisen vid Täby Galopp igår och krängde en del prylar. Och det lär bli en till runda dit inom kort. De intjänade pengarna kan vi använda till någonting kul sen; varför inte som fickpengar under min och killarnas årliga Grönan-besök?

Fy attans vad med grejor vi har. Hittade en massa prylar idag som jag trodde att vi givit bort för åratal sedan; en leksaksspis låg instuvad i en stor kartong, Rasmus gamla Mumin-hus låg in låda tillsammans med Brio-järnvägen. För att inte snacka om alla mina saker som jag inte velat släppa taget om; livsviktiga kedjebrev från mellanstadiet, gamla tyska Bravo-tidningar, en planeringslapp med alternativa menyer till min/S3B:s studentskiva -91 (har ingen som helst minne om vad vi åt…), en dosa med violinharts, extremt viktiga noteringar i Marabou-kalendern anno 1992 – den 14 december och några dagar dessförinnan måste ha varit riktigt ”svarta dagar” i Monica R:s liv…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jävla finska telefonförsäljare…

Råkade sätta på TV-kanalen FOX av en slump och där visar de en reality-serie som heter ”Jävla finska telefonförsäljare”.

En del av personalstyrkan på företaget verkar hålla till i något kontorsskyffe i Malaga. En av de kvinnliga försäljarna ser ut att jobba med någonting helt annat… Sitter bänkad framför datorn i världens minsta?, mest urringade leopardmönstrade klänning med en prinsesskrona på huvet. Och sminkningen och lösögonfransarna är så tunga, att hon knappt ser ut att kunna blinka 😉 Men hon är aggressiv samt rapp i käften och uppenbarligen en riktigt duktig försäljare.

Chefen Miksu verkar vara något av en rastlös ”flumgurka”. Han anordnar interna säljtävlingar med Koskenkorva vodka som förstapris, och medarbetarnas utvecklingssamtal hålls öldrickandes på kvarterspuben… Men förmodar att en öl eller två, kan hjälpa till att förtränga alla avvisanden och grova, finska svärord som säljarna med sannolikhet får höra i luren dag efter dag…

Tålamodet tröt på 533:an igår…

Veckans SL-moment…

Var på vippen att försova mig igår morse och halvsprang ner till busshållsplatsen för att invänta 533:ans ankomst. Det är verkligen inte ofta den bussen kommer enligt tidtabell. I måndags hann jag bara se baken av den svischa förbi på bilvägen när jag själv fortfarande var i Rosenhills-backen . Den morgonen kom den för tidigt och igår morse anlände den 6 minuter efter tidtabell.

När den väl behagade att dyka upp satte jag mig långt bak i bussen. När den kom i rullning uppfattade jag ett mycket irriterande och återkommande ljud från en ung tjej i 20-årsåldern precis bakom mig. Förstod först inte vad det var för ljud, men insåg strax därpå att människan satt och filade ihärdigt på sina naglar på bussen… Blä…

Vaknade nog inte på helt rätt sida igår (känkkäränkkäpäivä), eftersom jag blev mer och mer irriterad för varje ”filtag” hon tog. Funderade på om jag skulle byta sittplats ett tag, men sen tänkte jag; nä, banne mig, jag tänker f-n inte flytta på mig. Efter Kärleksbackens busshållsplats tog mitt tålamod slut. Orkade plötsligt inte med ett ”nagelfilsljud” till. Vände mig emot henne och kläckte ur mig; Ursäkta, kan du fila färdigt de där hemma?”

Förmodar att jag inte såg alltför vänligt sinnad ut när jag sade det. Tjejen gapade som en fågelholk, såg nästan lite rädd ut. Hon sade ingenting, men filandet upphörde tvärt därefter. Innan jag vände mig åt rätt håll vid min sittplats, kom jag på att jag faktiskt kände igen henne; En före detta elev på Sverige-finska skolan i Väsby där mina söner gick i grundskolan, dock inte av samma årgång som de. Utöver det så brukar hon också träna på Friskis&Svettis, dit jag brukar försöka sparka iväg mig själv då och då…

Tågförseningar får mig på gnälligt humör…

Har blivit en sån latmask när det kommer till mitt hobbybloggande, att jag knappt kom ihåg lösenordet längre nu när jag väl bestämde mig för att skriva några rader…

Snacka om att det varit fantastiskt sommarväder idag. Tror att till och med min bleka hudfärg kan ha fått en något mörkare blek nyans under seneftermiddagen, när jag vågade sitta en stund mitt i solgasset på altanen på baksidan av huset. I vanliga fall är jag ju verkligen inte känd som någon soldyrkare. Min Rosacea är mycket känslig mot värme och blir oftast värre och mer synlig när jag vistas i solen. Ser förmodligen ut som en prickigkorv just nu – men skitsamma…

Har ett par dagens SL-moment att rapportera från idag. Kraftiga förseningar i tågtrafiken höll på att få mitt humör ur balans totalt i morse. Blev något irriterad över att behöva vänta på pendeln i Rotebro i över en halvtimme. Tåget var knökfullt när det väl kom, så det blev ståplats i ett hörn intill ena utgången alldeles för nära inpå  främmande folk. Och för första gången sedan MSD flyttade in till Hagastaden, så kom jag faktiskt ett par minuter försent till jobbet…

På hemvägen stod tåget redan inne på perrongen när jag kom till Karlbergs station. På något konstigt vänster lyckades jag springa och klämma in mig i en överfylld vagn innan tåget krängde iväg. Efter en varm och svettig resa, så missade jag förstås 533:an med ett par minuter och fick snällt och beskedligt stå och vänta tills nästa buss dök upp. Vem är det egentligen som planerar tidtabellerna för Rotebro? Tåg- och busstiderna matchar mycket sällan varandra…

Ja, ja – det blir en dag i morrn å´… 😉

Helgen är så välkommen så…

Är man trött, eller är man trött när man försöker ta sig in i sitt eget hem med passerkortet till MSD på Gävlegatan? Kan man skylla på en intensiv arbetsvecka och studentfirande häromdagen? Ja, jag vet inte. Men oavsett är det jäkligt skönt att det är helg… Känner mig mossig och skulle behöva semester redan nu, men det är fortfarande långt kvar tills dess – bara att bita i det sura äpplet och härda ut ett tag till.

Några av veckans höjdpunkter hittills:

  • CAM01189

    Sonens klass SA12B Väsby Nya Gymnasium under deras flakfärd 9 juni 2015.

    Äldste sonen tog studenten i tisdags. Hade beställt fint väder och för en gångs skull var vädergudarna med mig. Firandet skedde under lugna och välorganiserade former hemma på altanen på baksidan. Hela tjocka släkten var inte bjuden – bara ett fåtal utvalda eftersom sonen hade önskat ha det så (hoppas att ingen känner sig bortglömd…).

  • Har lyckats få en av våra orkidéer att blomma igen – trots att den inte fått vare sig kärlek eller vatten på hur länge som helst…
  • 533:ans busshållsplats vid Rosenhill är färdig efter sin make over = kortare springsträcka till bussen och jag slipper se farbrorn med mockajackan tränga sig fram först till bussen från sin ”standardståplats” vid gångvägen… Har på sistone upptäckt att det verkar finnas oskrivna regler när det gäller påstigning på bussen. Den som har anlänt först för att vänta på bussen, får kliva på först trots att han ställt sig längst ifrån själva provisoriska hållplatsen… Nu får han ställa sig först i kön om han ska på först…
  • Ska ju egentligen hålla mig ifrån solen i största mån på grund av min Rosacea, men idag unnade jag mig en halvtimme i den värmande solen – med ett rödmosigt ansikte som slutresultat… Men, men…
  • Har lagt in några nya låtar på mobilen under veckan, för att promenaden till och från jobbet ska gå i något raskare takt. En av favoritlåtarna just nu är Cirice med Ghost och Before I die med gamla, hederliga The Poodles: https://youtu.be/7p477gDIRxo
Lördag 130907 041

The Poodles under ett event i Jakobsbergs centrum 7 september 2013 🙂

 

Man blir aldrig äldre än vad man gör sig…?

CAM01160Tänk att de fina rosorna jag fick av mina älskade söner på morsdag står sig än. Nu är de mer utslagna än på bilden, men fortfarande väldigt vackra <3.

Skönt att det är fredag i morgon. Denna vecka har varit minst sagt hektisk, och det ska bli så skönt att vila ut ett par dagar. Njae, eller så mycket vila blir det förmodligen inte i slutändan, med tanke på att det ska fejas med en del saker inför firandet av familjens student nästa tisdag. Tyckte att det var nyss han började skolan, och vips är han vuxen och ska gå ut den.

Och vad säger det om mig egentligen? Jo, att jag börjar bli gammal som gatan… Men vad gör väl det när man lever under den gamla parollen; man blir aldrig äldre än vad man gör sig… 😉 Med tanke på hur barnslig jag fortfarande är trots mina 40+, så hinner jag nog aldrig växa upp innan jag står (eller snarare ligger) med båda fötterna i graven…

P.S. Veckans SL-moment; såg baken på buss 533 i Rotebro två gånger under samma dag (i måndags…). Fick en snilleblixt då jag missade bussen vid stationen och bestämde mig för att vara lite hurtig och promenera till hållplatsen Rotsunda gård och hoppa på där istället – men tji fick jag då bussen dundrade förbi mig när jag var 10 meter ifrån hållplatsen. Om någon hade valt att hoppa av där, så hade jag hunnit med utan problemas. Måste dock erkänna att jag lyckades tigga till mig skjuts från Svedjevägen, så jag slapp gå hela vägen hem…